Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

Jag öppnar boken och sen har texten mig i sitt grepp, ett hårt grepp som varar till sista sidan.
Bokens jag Ellen, berättar i dåtid om när hon var 11 år.
Hennes pappa är psykiskt sjuk och gör resten av familjens liv outhärdligt. Brodern är våldsam, mamman vägrar låta sig tyngas ner och upprepar sitt mantra ”vi är en ljus familj”. Ellen bemästrar livet med hjälp av mutism.
Mutism betraktas som ett sjukdomstillstånd, vilket framstår som givet med tanke på hur människor oftast fungerar. Men jag tycker mig förstå den. Det finns något lockande i tystnaden. Vad är egentligen så viktigt att det måste sägas högt? I samtalet uppstår så många lögner, medvetna och omedvetna. Tystnaden var för Ellen en möjlighet, ett svart golv att stiga ut på.

Aldrig har jag läst något så drabbande om vilsenheten som uppstår i mellanrummet av att vara varken barn eller vuxen. För Ellen, som verkar lida av både endogen och exogen depression finns ingen väg att beträda. Det finns bara mörker. Det blir övermäktigt för henne att ha hela sitt liv framför sig. Hur ska det levas? Ska hon fortsätta att existera eller inte?

”Kanske var det så att jag slutade tala för att min önskan hade gått i uppfyllelse. Man tror att man vill att det man önskar slår in. Men det vill man inte. Man vill aldrig få sina önskningar uppfyllda. Det rubbar ordningen. Ordningen så som man egentligen vill ha den. Man vill bli besviken. Man vill såras och kämpa för sin överlevnad. Man vill få fel presenter på födelsedagen. Man kan tro att man vill få det som man har tänkt, men det vill man inte.”

”Natten var en vän. Tystnaden var ingenting märkligt i natten. Och ensamheten var oförställd. Inte som på dagen när min tystnad liksom var en reaktion mot mamma eller min bror.”

”Det är som att varje situation letar efter balans. Varje möte vid kylskåpet, varje stund är det någonting som måste balanseras. Att leva tillsammans var kanske just det, att flytta runt balanspunkten tills alla kunde stå ut.”

Välkommen till Amerika är fenomenal feel-bad.

Vardagar 2 av Ulf Lundell

Jag var inte jätteimponerad av Vardagar (1), det var för mycket sur gubbe. Men ärligheten och samhällskritiken gjorde att jag ändå var sugen på den här. Förmodligen min egen inre sura gubbe som tar alltmer plats och vill känna sig förstådd. Kanske var mina förväntningar nu bättre kalibrerade för jag tycker det här är en riktigt fin läsupplevelse. Som namnet antyder är det vardagsbetraktelser och njutningar i form av blå himmel och fågelkvitter i kombination med tankar på sex, politik, filosofi, kroppen med mera. Irritation över fågelskit på altanen följer på oro för den globala uppvärmningen. Stora och små bekymmer och glädjeämnen snurrar om varandra i Lundells vardag, liksom i min. På så sätt blir det här en berättelse om vad det är att leva här och nu i vårt land. Eller ja, snarare 2018 som är året den här dagboken berör.

Vardagar 2 av Ulf Lundell, ljudbok

Bitvis är det komiskt och jag skrattar högt, exempelvis när han målar som besatt och allt blir skit, eller när en ruta i badrumsgolvet inte värms upp. Är det värmepumpen som är kass? Minnen från barndomen strös ut som chokladbitar i müslin, det finns inte så många så man njuter extra när man väl får tag på en. Folk som lägger sig för nära på stranden och yogajävlar som ska visa hur präktiga de är, varvas med ilskan över blå politik, samhällets orättvisor och maktmissbruk.

Han är ju sur alltså. Och det ska man väl helst inte va ”i det här jävla landet”. Å ena sidan gillar jag att han är sur, vem är inte det? Privatiseringar, krig, utvisningar, våldtäkter och allt annat som finns att vara arg över. Å andra sidan gillar jag inte när han skriver ner hela människor och öppet delar sin avsky mot exempelvis Annie Lööf.

Det är gulligt att han skrivit ”det finns bra folk av båda könen, av alla kön”. Att han diggar på Beyoncé och läser Brinn Oslo brinn.

En bok är en monolog som ska bli en dialog genom att tala till en läsare. Att lyssna till Vardagar 2 är lite som att samtala med en vän, fast bara lyssna. Människor vill ha något av varandra, och ge en bit av sig själv till någon annan. Jag upplever att Lundell gör just det, han är bjussig, han visar sin sårbarhet och ger mig sin berättelse utan att skönmåla.

Någon att tycka om av Kerstin Thorvall

Någon att tycka om publicerades 1962, då var Kerstin Thorvall 37 år det vill säga lite yngre än vad jag är nu. Signifikant för Thorvall är hennes pricksäkra förmåga att sätta ord på känslor som tillhör livets olika åldrar, inte minst barn- och ungdom. Kärleken till dansen, kärleken till kärleken och svårigheten med familjerelationer är teman som alla återkommer i Thorvalls böcker. Den här kortromanen är inget undantag.

Någon att tycka om av Kerstin Thorvall

Det handlar om Inga och Birgitta, två sökande gymnasister vars familjeförhållanden och utseenden skiljer sig åt. Men de vill båda hitta någon ung man att älska och förstås bli älskade av. Det går naturligtvis inte utan att genomleva känslor av osäkerhet, blygsel, skam, avundsjuka, svartsjuka och en stor portion tårar.

Jag älskar att Thorvall lät obekväma känslor ta gott om plats i sina böcker. Hon vågade låta sina karaktärer vara mänskliga och verkligen inte alltid älskvärda. De har dåliga sidor, de gör fel, de överreagerar, det kan bli jäkligt smetigt och alldeles alldeles underbart.

För er som inte är hardcore-fan av Thorvall skulle jag kanske inte rekommendera den här boken. Det finns många andra som är bättre. Men visst gjorde den ändå avtryck och jag önskar att jag hade läst den när jag gick på gymnasiet.

Jag har som ambition att läsa hela Thorvalls bibliografi. Jag har kommit så långt att jag läst alla som finns att låna på Gotlands bibliotek. För lite sedan hittade jag – till min stora glädje – en hel radda av hennes tidiga böcker i e-bokformat på Nextory. Jag älskar inte att läsa på skärm men när det kommer till Thorvall är jag beredd att göra ett undantag. (De med fet stil har jag inte läst.)

Böcker om Kerstin Thorvall:


Kuriosa: Kerstin Thorvall ville att det skulle stå på gravstenen sin: Hon var en människa som ville säga som det var och hon lärde sig aldrig att inte alla ville veta det.

Hamnet av Maggie O’Farrell

Trots att jag vet hur det ska sluta är det spännande läsning. Jag tycker så mycket om framförallt häxan Agnes. Jag kan vara kritisk när det kommer till övernaturliga inslag men här harmoniserar det fint och blir ett tillskott. Scenen är 1500-talets England med pest, slagsmål på gatan och försäljning av grisfötter. Jag uppskattar de återkommande beskrivningarna av naturen, växtligheten och örterna i medicinalträdgården, av rosmarin, vallört, salvia, libbsticka, malört, angelikarot, mattram, lavendel, isop och kamomillblommor. Svepningen som utförs av moder och svärmor berör mig. Jag tänker på vilken betydelse det har för sorgeprocessen att tvätta och förbereda sina döda för graven, som man gjorde förr.

Jag är ett stort Hamlet-fan. Men det här är läsning även för dig som inte älskar Shakespeare. Den här historien handlar också om att acceptera att vara annorlunda och gå sin egen väg. Om sorgen efter ett förlorat barn. Man kan gå in i och nästan förgås av sorg, man kan fly den eller så kan man skapa konst av den. Och inte minst är det en homage till syskonkärleken!

Lyckokakan av Kerstin Lundberg Hann

Det här var väl en rar historia om Oskar och hans sökande efter mod, vänskap och kärlek. Vi skrattade en del nioåringen och jag, åt Oskars otur och klantigheter. Fint att se olika sorters utseenden där fyller bilderna en bra funktion. Jag gillade den halvdöva mormodern mycket också, annars tyckte jag det var lite väl tillrättalagt och sockersött. Betyg 3/5 från mig och 8/10 från nioåringen, som också vill hälsa att boken var rolig att läsa högt.

I skuggan av Assange, mitt vittnesmål av Anna Ardin

Ardin lyckas med imponerande rationalitet att sätta ord på svårigheterna med sexuella övergrepp och gråzonerna de ofta implicerar. Den här boken är ett tungt vägande samhällspolitiskt dokument.

Tack Bazar förlag för recensionsexemplaret!
Jag återkommer med hela recensionen.

Pestan (Pax #7) av Åsa Larsson & Ingela Korsell

Det här är den sjunde delen av Pax-serien om de fosterhemsplacerade bröderna Alrik och Viggo. 12-åringen högläser den tillsammans med mig. Ingen av oss brukar vara förtjusta i fantasy, men den här bokserien faller oss väl i smaken. Jag tror att det beror på karaktärerna som är realistiska och mångfacetterade, språket som passar en ungdom i svårighetsgrad utan att vara banalt, att den inte bara handlar om magi och mystiska väsen utan till stor del också relationer samt inte minst humorn. Det jag gillar lite extra i den här delen är medborgargardet som bildas efter att ”snillen” spekulerat på sociala medier.

Jag måste sluta tänka på Patrik Lundgren av Josefin Sonck

Rolig titel på denna Soncks debut! Jag trodde dessutom att titeln syftade på Patrik Lundberg, författaren till Fjärilsvägen, det hade varit ännu roligare. Såg honom framför mig inledningsvis under läsningen, men förstod snart att jag var fel ute.

Det svåraste för människan är att leva. Att hitta balansen mellan det som varit och det som ska komma, mellan roligt och nödvändigt. För somliga, däribland bokens protagonist Klara, krävs någon form av äventyr för att behålla nyfikenheten på livet. Det kan krävas droger eller otrohetsaffärer. Det räcker alltså inte (?) med en god bok. För mig är det fullt tillräckligt med en humoristisk feministisk pamflett, som den här boken visar sig vara.

I denna dagboksliknande roman vars korta avsnitt inleds med en statusuppdatering för Klaras ibs-mage aka Mårran, följer vi projektet förföra Patrik Lundgren. Den största delen av texten fokuserar Klaras fantasier och dagdrömmar om den samme samt själva huvudtemat – ett välkänt problem – hur hanterar man en situation när köttet bedrar intellektet? Att vara attraherad av en kass kille man samtidigt stör sig på.

Jag gillar den här. Den utspelar sig i Stockholm bland mediemänniskor, och det har vi ju sannerligen stött på förut, men Sonck tacklar detta med en klar och kritisk blick som jag uppskattar. Slutet känns kanske väl tillrättalagt.

Ett av mina favoritavsnitt är idén om att den på pappret korrekta och ängsliga Patrik Lundgren och Abbe med down syndrom kunde vara personliga assistenter åt varandra. Abbe kunde hjälpa Patrik med känslomässiga och kommunikativa svårigheter och resonera kring det egna jaget. Just vad jag och familjen pratade om när vi såg filmen Hur många kramar finns det i världen med Glada Hudik-teatern.

Makt – Lös av Mona Sahlin


Ganska intressant om Sahlin men också ur ett historiskt perspektiv. Jag tycker avvägningen gällande detaljer är bra, att Sahlin vid ett tillfälle köpte två semlor och åt upp båda är sånt som förgyller läsningen.
Sen blir det ju tjatigt med alla vändor i media och det tyckte Sahlin också – minst sagt.

Mitt barn av Cecilie Lind

Att föda ett barn, ur sin kropp. Att bli mamma. Den kärleken, lyckan, oron och ångesten. Att inte längre och kanske aldrig mer, sätta sig själv främst och istället tvinga sig ödmjuk inför moderskapets allomfattande makt. Den omvälvande upplevelsen vet Cecile Lind att sätta ord på. De första två tredjedelarna av den här boken var otroligt träffande och gripande. Jag har fått distans till den där första omvälvande perioden av moderskapet, men jag har inte glömt och tack vare Mitt barn var jag där igen. Starkt!