Etikett: Självmord

Om snö och guld av Inger Edelfeldt

Jag har en känsla av att Inger Edelfeldt har en stabil och trogen skara läsare som uppskattar hennes ”skörstarka” kvinnliga karaktärer, fantasivärldar befolkade med häxor och drakar, speciella humor och rika språk. Jag älskade Kamalas bok, men inser under läsningen av Om snö och guld att jag inte är en i skaran. Det börjar bra, …

Fortsätt läsa

Framtidens arab [#6] av Riad Sattouf

Jag har tidigare skrivit om den första boken i Riad Sattoufs självbiografiska serie, nu har jag läst resterande fem delar. Tyvärr får jag säga, för det grämer mig att den är slut. Jag har underhållits, jag har lärt mig om bland annat Frankrike och Syrien, jag har berörts och jag har inte minst imponerats av …

Fortsätt läsa

I fiskarnas tecken av Melissa Broder

Om Charlotte Roche (som skrev Våtmarker) varit äldre och fått chansen att para sig med Marcel Proust, och om den knapplösa samvaron lett till en oönskad graviditet, hade avkomman kanske blivit ett intelligent, sexfixerat och ångestridet barn, som jag tänker mig Melissa Broder (f 1979). Fiskarnas tecken är hennes makalösa debutroman. Makalös för att den …

Fortsätt läsa

Församlingen under jorden av Margareta Strömstedt

Jag tänker mig att det här är författarens fantasier, teorier och bearbetning av den verkliga lillebroderns självmord (som jag redan läst om i Natten innan de hängde Ruth Ellis). ”’Det bara blev så’, brukar mamman säga, ’hur kunde det bli så? Jag ville ju inte det här!’ Och så sökte hon efter den som bar …

Fortsätt läsa

Ett nytt namn (Septologin #6-7) av Jon Fosse

Jag som är fattig i anden, blir rikare med Fosse i handen. Den tredje och sista boken i Septologin inleds med en rad av Nietzsche: Nur Narr! Nur Dichter (Blott narr! Blott diktare!) Redan där börjar till min stora glädje Fosse-atmosfären byggas upp och tid, konst, ande, sanning, minne, berättelse och språk blir till vidare …

Fortsätt läsa

Julstädningen och döden av Margareta Strömstedt

”Nu är hon riktigt tokig, säger pappa till mig, men så högt att mamma ska höra det. Snart kan man inte ha henne hemma!” Margareta Strömstedts (1931-2023) prosa är i dessa nio berättelser som siden, len och glänsande om en (sin?) uppväxt på 40-talet. Mamman ”med nerver” hatar hushållsbestyr, ligger oftast till sängs efter att …

Fortsätt läsa

Raka vägen hem av Klara Grede

Jag blev mätt på novembers granitkarameller och gav mig på en feelgood-bok. Det är en genre som brukar irritera mig, men jag tycker Klara Gredes lättsamma språk och ironiska humor i kombination med Emma Peters uppläsning fungerar ganska bra. Jag skrattade inte, jag lärde mig inget, jag fick inget att fundera på men jag fick …

Fortsätt läsa

Sommarljus, och sen kommer natten av Jón Kalman Stefánsson

Visa mig dina bröst och jag säger vem du är! Det är vad som ekar mellan textraderna när jag läser den här kollektivromanen som handlar om många olika människor. Och många olika tuttar. Sommarljuset lyser över ett litet isländskt samhälle på 400 personer. In i den glesbygdsgemenskapen bjuder han oss. Berättarperspektivet är ”vi” och det …

Fortsätt läsa

Skammens boning av Doris Dahlin

Det här är en autofiktiv berättelse om ett barns mission: att hålla pappa nykter och mamma glad. Doris Dahlin föds 1952 i Härnösand och lär sig tidigt att det goda finns, men bortom hennes räjong. Hon är det flitiga biet som ständigt försöker suga nektar ur tomma blommor. I sin strävan efter att vara det …

Fortsätt läsa

Fåglarna av Tarjei Vesaas

Det blir mycket norskt nu. Men vad gör det. Fosse skriver: ”Konsten är inte nationell, den är lokal och internationell, det är inte så intressant om bildkonsten eller litteraturen är norsk eller svensk, det intressanta är om den är bra eller ej.” Bra är den, bättre än bra. Fåglarna är bland det bästa jag läst …

Fortsätt läsa