Etikett: Religion

Min barndom av Maksim Gorkij

Innan Maksim Gorkij (1868-1936) blev en av Rysslands stora författare hette han Aleksej Maximovitj Pesjkov. Första delen i hans barndomstrilogi (1913) börjar oerhört dramatiskt med att pappan och familjens nyaste tillskott dör. Mamman – i barnets ögon lika stark och skrämmande som en stor häst – gråter nu och lämnar över Aleksej till sina föräldrar. …

Fortsätt läsa

Ljuset av Torgny Lindgren

Torgny Lindgren (1938-2017) har skrivit några av mina favoritböcker; Ormens väg på hälleberget och Hummelhonung. Ljuset från 1987 är inte en av dem. Denna burleska medeltidsallegori är som Lindgrens verk brukar; humoristisk och gravallvarlig om stora existentiella frågor och enkla dåraktiga människor. ”Döden har tappat synen och förståndet och griper runt om sig i blindo.” …

Fortsätt läsa

Masja [#3] av Carola Hansson

Masja utkom 2015 och är den sista romanen i en rysk triptyk om den tolstojska familjens öden. Carola Hansson (f. 1942) försäkrar att de kan läsas var för sig varför jag dök in i den här om den av Tolstojs döttrar som stod honom närmast. I prologen citeras Leo (Lev) Tolstoj  (1828-1910) i ett brev …

Fortsätt läsa

Människorna på godset Stepantjikovo av Fjodor Dostojevskij

”Alla är vi [författare] skakade ur Gogols kappa” lär Fjodor Dostojevskij (1821-1881) ha sagt och det ligger nog mycket i det. Den här berättelsen som visst var tänkt som en pjäs är en farsartad komedi i samma stil som Nikolaj Gogols eller för den delen Molières. Som en möjlig föregångare till Brott och straff utgör Människorna på …

Fortsätt läsa

Med havet som granne [#2] av Anni Blomqvist

Jag och Stormskärs Maja skälvde under Jannes ord i Vägen till Stormskäret (1972) men nu i andra boken när Maja är gift, får hon skälva ensam. Janne är stor och stark så stark, och trygg så trygg och kunnig. Han har läshuvud och är givetvis aldrig rädd. Han vet råd ur alla bekymmer. ”Det Janne …

Fortsätt läsa

Mannen utan öde av Imre Kertész

Imre Kertész (1929-2006), från Ungern, nobelprisad 2002 och förintelseöverlevare. Mannen utan öde är en skönlitterär berättelse som först refuserades och inte mottogs speciellt väl när den publicerades 1975. Vilket jag inte alls har svårt att förstå, givetvis. Det börjar in media res den dagen berättaren Gyurkas pappa ska resa till arbetsläger. De gula stjärnorna är …

Fortsätt läsa

Krig och fred [#1] av Leo Tolstoj

”Samtalet verkade intressant och han stannade kvar i väntan på att själv få säga vad han tänkte, såsom unga män gärna vill.” Som förväntat är Leo Tolstojs (1828-1910) beundransvärda ambition att skriva om hur människor är på riktigt, hur de egentligen känner och tänker, vad människors egentliga agenda är oavsett miner och ordval. Tyvärr tycker …

Fortsätt läsa

Förbländningen av Elias Canetti

Finns den verkliga världen inuti ditt huvud, eller utanför? Det frågar sig Elias Canetti (1905-1994), född i Bulgarien delvis judisk, i sin enda roman, på tyska, publicerad första gången i mellankrigstid 1935. Förbländningen anses vara ett mästerverk, han fick Nobelpriset 1981. Jag har i ärlighetens namn aldrig haft svårare att ta mig igenom en bok, …

Fortsätt läsa

Nattens skola (#4) av Karl Ove Knausgård

”I skolan lärde de sig ju att vara emot allt som var ont och för allt som var gott. Ända fram tills vi insåg, eller i alla fall anade, att det som var ont kunde löna sig och började maskera det som gott.” Nattens skola är en parafras på faustmyten. Kollektivromanerna Morgonstjärnan och Det tredje …

Fortsätt läsa

Hitom himlen av Stina Aronson

Det var Sara Danius som gjorde mig uppmärksam på Stina Aronson (1892-1956) och Hitom himlen från 1946. Den utkom igen 2004, med obegriplig omslagsbild enligt ovan. Underbart ju, när förlag väljer att lyfta upp gamla godbitar till ytan. Det här är en särskilt skimrande pärla på mitt bokhalsband. ”Ty gällde det verkligen sorg höll Emma …

Fortsätt läsa