Etikett: Religion

Vägskäl av Jonathan Franzen

I 70-talets Chicago i ett USA präglat av krig, möter vi fyrabarnsfamiljen Hildebrandts (med svenska rötter precis som författaren). Den som vill kan följa dem i tre fristående romaner, jag tror jag nöjer mig med den här första. Det här är en familjeroman av mastodonta mått (640 stora sidor) som behandlar kruxet med relationer, mänsklig …

Fortsätt läsa

Passionen av Jeanette Winterson

”Jag berättar sagor. Tro mig.” Passionen är historisk fiktion med klassikerstatus från 1987, som utspelar sig bland musher, vitt puder, piratskjortor och ansiktsmasker (1800-talets början). Den romantiska eran gör sig gällande med en känslans estetik, hjärta och smärta, äventyr och diktaren själv som subjekt. Mystik, myter och fantasi lämpar sig väldigt väl i Wintersons texter …

Fortsätt läsa

Stäppvargen av Hermann Hesse

”..jag inbjuder er till en liten underhållning, inträde endast för förryckta, priset är förståndet, är ni med på det?” Vill jag yla? Ja faktiskt! Jag har hittat min stora kärlek. Eller ja, en kärlek TILL. Den här är från 1927, lite grå, flummig och dekadent – alls icke perfekt. Men vem bryr sig om perfektion …

Fortsätt läsa

Kvinnomanualen av Anna Björklund

Pass opp! Nytt begrepp coming up: postfeminism. Tokigt att jag inte tänkt på det tidigare när jag tafflande försökt beskriva hur mina tankar skiljer sig från exempelvis Bianca Kronlöfs. Begreppet som sådant är förstås inte nytt, men det är nytt att jag känner igen mig i det. Tack för det Anna Björklund! Inledningsvis tror jag …

Fortsätt läsa

Unge Mungo av Douglas Stuart

Just som succén Shuggie Bain utspelade sig i prekariatets Glasgow (postthatcher), gör Unge Mungo. Berättelsen är även denna gång präglad av fattigdom, arbetslöshet, maskulinitet och våld. Mungos mamma är alkoholist och Mungo själv är femton år och homosexuell. På flera sätt känns det här som en fortsättning på föregångaren. Omständigheterna är lika olyckliga och Douglas …

Fortsätt läsa

Stora glömskan (Zackarias #1) av Lars Ahlin

”Lär mig leva så som Stora Glömskan lever.Måtte jag som han kunna finnas på två platser samtidigt utan att jag därför fördärvar den plats där min kropp är.” Lars Ahlin tar oss med till tiden när man köper sprit på kafé, då medicin kallas pulver och droppar, man har rundlugg eller brantingfrisyr, använder pampuscher, slokhatt …

Fortsätt läsa

Vargarna från evighetens skog (#2) av Karl Ove Knausgård

”Hur vi än föder vargen – sneglar den alltid åt skogen. Vi är alla vargar från Evighetens snårskog” Precis som i den fristående föregångaren Morgonstjärnan är Vargarna från evighetens skog indelad i personkapitel. Inledningsvis är det 1986 och de helt nya karaktärerna binds samman genom att de alla mer eller mindre sysslar med döden. Det …

Fortsätt läsa

Lars Hård av Jan Fridegård

Jag har läst de tre första böckerna om Lars Hård: Jag Lars Hård, Barmhärtighet och Tack för Himlastegen. Två meter Lars är bornerad, kåt, filosofiintresserad och som namnet antyder hård. Vad det innebär att vara hård som man är ett av ämnena som författaren verkar vara intresserad av att undersöka. Det här är en romantrilogi …

Fortsätt läsa

Fyrväktaren av Jeanette Winterson

”Min mor kallade mig Silver. Redan vid födseln var jag hälften ädel metall och hälften pirat. Jag har ingen far. Det är inget speciellt med det – till och med barn som har fäder blir ofta förvånade över att se dem.” Det är kärlek vid första ögonkastet när Jeanette Winterson – med en underfundig, magisk …

Fortsätt läsa

Min kamp (#6) av Karl Ove Knausgård

Det är med en gnutta spänning men mest indignation jag påbörjar den sista – och 1120 sidor långa – delen av Min Kamp. Boken är så tjock att den också blir fysiskt ansträngande att läsa. Att han har mage att skriva så många självbiografiska sidor om sig själv och sina nära retar mig. Och inte …

Fortsätt läsa