nov 16
På en av mina tidiga sommarjobb gick ryktet att en sommaranställd låg med chefen (en gift man). Det skiljde tretton år mellan dem, jag blev äcklad och tappade respekten för honom. En gång satt jag i samma longtail-boat som en ung kille och en gubbe. De tog i varandra på ett sätt som gjorde mig …
nov 11
Under studietiden arbetar hon långa pass i kassan (nr 19) och hon har dialekt, hon är sprungen ur den engelska arbetarklassen. Och hon har fantasi och pirr i fingrarna, hon har ett verk av Nietzsche under rullbandet och en dityrambisk tilltro till litteraturen. Böckerna är biljetten till klassresan som avgår från kassalinjen till att vara …
nov 08
Persepolis är en gammal ruinstad i Iran. Persepolis är också Marjane Satrapis självbiografiska seriebok i fyra delar. Hon föddes 1969 i ett relativt modernt och sekulärt Iran efter den vita revolutionen som hade förändrat livsvillkoren till det bättre för majoriteten av befolkningen och gett kvinnor rösträtt. Men när Marjane var tio år tog en militant …
okt 24
Alla som vill syssla med litteratur borde läsa den här, det är skrivtips från året nobelpristagare. I tjugo korta essäer, skrivna under 90-talet, delar Jon Fosse sin bild av vad konst och text är och bör vara. Det är en sorts litteraturfilosofi. Det är oväntat konkreta texter som handlar om och förklarar vikten av det …
sep 23
Låt mig presentera fjädern i hatten, Boken med stort B, grädden på moset, stjärnan i toppen. Tänk er boken i Platons idévärld som alla andra böcker i sinnevärlden är ofullständiga kopior av. Den är guttare än kräm, och kräm som är så herrans gutt. Den är roligare än att leka med poliser eller dansa mazurka. …
sep 17
Jag brukar tänka på Kerstin Ekmans författarskap som manligt. När jag nu träder in i hennes bokvärld möter den mig just så; lite torr och teoretisk, kunskapsrik och med en låst branddörr mot det hon kallar ”fruntimmersfjolleri”. Hennes bokvärld är byggd av 133 stycken verk, endast 28 av dem är skrivna av kvinnor (om jag …
aug 25
Jag får nog börja med att be mina tappra bokcirkelmedlemmar om ursäkt; förlåt. Jag förstår nu efter att ha blivit undervisad av Mäster Bokcirkel att man bör avvakta med omdömet. Det är ju egentligen självklart att efterföljande diskussionsutrymme minskar om en börjar med att skrika ut sina hyllningar eller aversioner. Men tro nu inte att …
aug 12
Satansverserna är en högst lämplig titel på dessa satans verser. Denna enorma ordmassa som mer än något annat liknar ett babbligt mischmasch varvat med ofokuserat kackel. Ingen viktig andemening i världen kan rädda den här läsupplevelsen från att krascha. Salman Rushdies maximalistiska stil som av somliga säkert uppfattas som fantasifull, fartfylld och humoristisk för mina …
aug 09
eller hur man blir (eller inte blir) författare 1996 års Nobelpristagare visar sig vara litteraturvärldens diva. Här visar hon sin bitchiga sida som är oväntat elak och väldigt rolig. En sorts poesi för oss som gillar Succession. Jag ser Kishti Tomita i Idol-juryn framför mig, fast som belletrist. Poeten Wisława Szymborska (1923-2012) medverkade som kolumnist i …
aug 07
Här har ni Boken med stort B. Mästerverket, den slutgiltiga romanen rent av? Som ett fönster mot världen, trumfkortet på hand, som försätter kungen i schack matt. Som utgör en katedral och en arena, en himlakropp, en flammande appell som manar till passionerad konflikt. Som knuffar omkull läsaren och avfärdar motargumenten innan de uppstått. Mohamed …
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Senaste kommentarer