”Jag vet. Förr eller senare kommer man in i den fatala ålder, när leopardmönstret blir en oemotståndlig frestelse. Men håll emot. Försök klara det med ett skärp eller en portmonnä.”
Nu har jag läst igenom Kerstin Thorvalls bibliografi fram till 1982 då dessa hormonfunderingar för kvinnor, publicerades. Det har gått sex år sedan Thorvall skrev den ”farliga” boken då hon blev smädad av den svenska kultureliten. Som skandalomsusad skriver hon denna ärliga och rättframma text om klimakteriets vara eller icke vara. Eftersom jag läst hennes böcker i kronologisk ordning märker jag förändringen tydligt, att hon gjort sig av med filtret. Här strösslas det frikostigt med berättelser om kåthet, onani och orgasm. Hon passar också på att raljera över hur vissa män tacklar sin ålderdom och hon ger svar på den kritik hon fått för att hon är en kvinna som inte förnekar sig.
”Behovet av närhet blir med åren betydligt större än nödvändigheten att bevara sin värdighet.”
Vi får följa med på hennes hormontripp med och mot östrogenet. Hon slår hål på ungdomskultens evangelium om att en kvinna måste se för evigt ung ut. Hon jämför klimakteriet med puberteten som en tid av hormonförändringar och plötslig upptäckt av livets bedräglighet, samt omgivningens oförstående. En åldrande kvinna måste förhålla sig till sin mamma, något Thorvall ständigt stretar med. Här ryms också berättelser om andra kvinnor femtio år fyllda och deras frigörelse från sina körtlars våld, en fantastisk dikt av Sonja Åkesson och ”skötselråd” (de hade hon gärna fått hoppa över för min del).
Det är spännande och informativt men framförallt är det väldigt roligt. Jag älskar hennes humor! En relativt tidig beskrivning av klimakteriet, tänker jag mig att det här är. Förmodligen var hon progressiv även i detta ämne. En fin sak som Thorvall lyckas med är att inte skrämma upp, hon vill inte att läsaren ska förfasa sig alltför mycket över klimakteriet. (Jämför med Agnes Wold som skriver om klimakteriet som en evolutionär succé och som med vetenskapligt underlag hävdar att kvinnor i klimakteriet ofta mår bättre än yngre kvinnor.) Klimakteriet innebär inte en plötslig rutschkana ner mot döden.
Till min stora glädje vågar Thorvall (hon vågar ju allt) ifrågasätta östrogentillskott både som medicin mot klimakteriebesvär och i p-piller. Biverkningarna bör tas på allvar. Jag kan alltså foga in ytterligare en punkt på listan över mina och Thorvalls likheter.
”Mitt i hormonblåsten finns det såna lägen av stillhet i stormcentrum. Tur det. Annars skulle man väl segla omkull och gå till botten med leopardskor och allt.”
Senaste kommentarer