Etikett: Filosofi

Kallt nog för snö av Jessica Au

Man kan ju tro att jag någon gång skulle tröttna på långsamma romaner utan handling som avhandlar moderskap, åldrande, minnen, relationer, klassresa, medvetandets nycker och krumsprång, men nej nej. Tror man det så tror man fel! När prosan är len som Jessica Aus smälter jag som mjukglass i den japanska solen. Att läsa Kallt nog …

Fortsätt läsa

Djävulsboken [#2] av Asta Olivia Nordenhof

Förväntningarna är höga efter Pengar på fickan men sjunker när jag inser att Scandinavian Star, del två, Djävulsboken inte är någon egentlig fortsättning på berättelsen om mordbranden på passagerarfärjan där 159 personer omkom 1990. ”Så länge jag hade fått betalt hade jag inte blivit förödmjukad.” Med liknande skärpa och generiska ansats som jag uppskattade i Moral (av …

Fortsätt läsa

Kvinnor utan barn av Sara Martinsson

”Här är jag och jag famlar som en blind på den nya medelålderns barnlösa tundra.” I en tid präglad av ja-mentalitet, livsoptimering och framåtanda är den här bokens tack-men-nej-tack-mentalitet en frisk fläkt som svalkar skönt när tåget tuffar vidare. Kvar på perrongen står den nulliparösa Sara Martinsson. Med en klädsamt frågande och genuin ton diskuterar …

Fortsätt läsa

Om uträkning av omfång (#2) av Solvej Balle

Klagan över tidens framfart är apriorisk. Trots att vi vet att alternativet är sämre ondgör vi oss över att bli äldre. Kanske tycker Solvej Balle att detta kverulerande måste få ett slut. Med prosans medel förevisar hon möjliga konsekvenser av vår ogenomtänkta önskan. Om tiden stannar blir vi utan matrester, erfarenheter, moral, årstider som ligger …

Fortsätt läsa

Vinter (Årstidskvartetten #2) av Ali Smith

Förut läste jag Höst och nu är det vinter. Man vill ju göra rätt va, men vad fick jag ut av det? Det oklart (än så länge) vad årstidstitlarna vill säga i Smiths kvartett. Medan jag har läst Vinter har jag funderat mer på kopplingarna mellan böckerna än vad jag njutit av Vinter som en …

Fortsätt läsa

Lyckans gåta: Marcel Prousts På spaning efter den tid som flytt av Carl-Johan Malmberg

”Att läsa På spaning är också att läsa sig själv – och glömma sig själv.” Att läsa På spaning är för mig som när Berättaren Marcel ”beklämd av en grå och dyster dag och av tanken på en lika dyster morgondag” för mekaniskt till läpparna en sked med, inte vin utan lindblomste, i vilket han …

Fortsätt läsa

Ett nytt namn (Septologin #6-7) av Jon Fosse

Jag som är fattig i anden, blir rikare med Fosse i handen. Den tredje och sista boken i Septologin inleds med en rad av Nietzsche: Nur Narr! Nur Dichter (Blott narr! Blott diktare!) Redan där börjar till min stora glädje Fosse-atmosfären byggas upp och tid, konst, ande, sanning, minne, berättelse och språk blir till vidare …

Fortsätt läsa

Varats olidliga lätthet av Milan Kundera

Boken med den ljuvliga titeln är en dikotomiernas antibibel där den mänskliga komedin står i fokus. Dryga trehundra sidor med ”overifierbara spekulationer” som berör filosofi, identitet, kön, frihet, kärlek, sexualitet, politik, religion, drömmar och inte minst kitsch intresserar och imponerar. Här finns dessutom en hund som heter Karenin. Men det är svårt att inte störas …

Fortsätt läsa

Satansviskningar av Sami Said

Det här är väl verkligen en bok för mig? Språket är klurigt, personligt och vackert, tonen lågmäld och utan frosseri i hemskheter, den handlar om vanartiga flickor. ”Hon säger det hon vet. Ingenting.” Huvudpersonen är Nadine. Henne mellannamn är Hera som betyder hjälte eller krigare. Hon är en av de stökiga flickor som placeras på …

Fortsätt läsa

Månen vet inte av Niklas Rådström

Det är något så jävla fantastiskt med Niklas Rådström! Han kan utan att skrämma upp läsaren berätta om den fruktansvärda insikten – eller kalla det förbannelse (som Khemiri gör i Systrarna) om du vill – att allt en dag går förlorat. Rådströms poetiska prosa lugnar och tröstar mig, gör mig stundvis lycklig och inger hopp …

Fortsätt läsa