De här två barnböckerna från 1975 och 1977 hyser sådan 70-talskänsla så jag blir helt till mig. Bilderna är fantastiska, med runda mjuka former och varma brokiga färger. Berättelsen om Sara har tydligen också gått på tv (antagligen före min tid). De är båda indelade i korta små kapitel, med ganska mycket text på vissa sidor.
Sara, fem år, bor med sin trygga och ensamstående mamma som arbetar som optiker. De gör mysiga saker tillsammans som att bada fotbad exempelvis. Men ibland är mammans pojkvän Olle med och det innebär att mamman ”blir en annan” och inte hör Sara. På Saras dagis (som det hette då) finns en mallig Gittan som är några år äldre och ska ha kalas. Sara försöker muta sig in på kalaset genom att ge bort en av sina favoritsaker. När Sara är hos sin pappa är hon väldigt förtjust i sin halvbror Smulan som är en bebis. Han är väldigt gullig, tills han inte är det längre. Vi får följa med Sara på semester, till mammans jobb, till grannen tant Beda som är barnvakt, till mormor och till lekplatsen.
Berättelsen är präglad av den vardagsrealism som är signifikant för Kerstin Thorvall. Hon beskriver så fint de känslor som kan uppstå när man känner sig utanför eller blir besviken. Om klyftan mellan barn- och vuxenvärlden. Det retliga i när vuxna säger ”snart” och ”sen” och ”vi får se” (ååhh jag minns frustrationen över det som igår, ändå säger jag det själv hela tiden till mina barn). Böckerna bidrar också med ett alternativ till kärnfamiljen och förlegade könsrollsideal. Saras föräldrar är skilda, mamman yrkesarbetar, suckar ibland, har en pojkvän, har kort och gott egna behov. Det är ju inte mycket att orda om idag, men jag förstår att det var det på 70-talet.
Det här är två mycket fina barnböcker som dessvärre verkar ha gått ur tiden och är svåra att få tag på. Stort tack till Sara Edlund på Almedalsbiblioteket som lånade ut sina privata. .
Senaste kommentarer