sep 29
Det här är en bok för unga autister om oss ”vanliga människor”, icke-autistiska så kallade neurotypiker (NT), ”en autistisk guide skapad av en autistisk guide.” Kul att författaren ”vänt på perspektiven”, det vill säga förmedlar minoritetens och sitt eget perspektiv. ”Att vara neurotypisk betyder att ens hjärna har utvecklats på ett speciellt sätt. Det gör …
sep 14
Jag går en kortkurs om att skriva kritik. Vi har läst och diskuterat vad kritik egentligen är och jag har landat i att jag tycker bokrecensioner med rätta får vara allt; rationellt informativa och källa till kunskap samt personliga och känslostyrda vidareskrivningar, egna små konstverk gärna. Ingen press alls. Den här ska jag läsa upp …
sep 11
Det där Frostmofjället har väl många av oss hört talas om, men hur många har läst boken? Första svenska realistiska roman för barn, publicerad 1907, tydligen mycket uppskattad. Den finns också som film från 1945. Men sista tåget från Frostmofjället har gått. Ni har inte missat något. Jag tror vi får börja med författarens efternamn …
jun 03
Här kommer ett (barn)bokstips som heter duga. Anete Melece från Lettland har vunnit pris för Kiosken, både som bok och film. Den här tycker jag att alla ska läsa, med eller utan barn. Perfekt present! Boken handlar om Olga som arbetar och lever i sin kiosk. Som snigeln har sitt hus på ryggen har Olga …
jan 25
Ronja Rövardotter håller jag högst av alla Astrid Lindgrens fantastiska verk. Ronja blev författarens sista roman, hon var var 72 år gammal när hon skrev den, 1981. Detta chef‑d’oeuvre är översatt till 49 språk och med sin drabbande förmåga och humoristiska lättsamhet vill jag påstå att det har oerhört mycket att komma med för både …
nov 23
Äntligen är tredje delen här och trestegsraketen om Paola Persson Peroni lyfter nu mot oändliga höjder. Jag gillade ettan, tyckte mycket om tvåan och den här älskar jag. Paola är en karismatisk tjej som funderar mycket och som gillar samma saker som pensionärer; korsord, gamla saker och museer. Kanske har hon blivit en tänkare för …
jan 31
Både jag och min tioåring var galet förtjusta i första boken om Maryam. Och till vår stora glädje tyckte vi lika mycket om den här. Minoo Shams vet sannerligen vad hon gör, hon förstår sig på barn, flyktens realiteter, hon kan skriva och hon har humor. Hon ger litterär gestaltning åt sina karaktärer via vardagsnära …
jan 15
Naima som bor med sin mamma, får en ny granne i Lisen. De är båda runt nio år och älskar käpphästar. Snacka om flyt! Dessutom visar det sig snabbt att de trivs ihop. Lisen ska välja ett rum i nya huset och för att göra det måste hon provsova dem alla. Tillsammans med Naima. Sen …
dec 24
Som jag varit inne på tidigare när det gäller Kerstin älskar jag att hon påminner mig om hur det var att vara barn. Jag kan känna igen mig och det hör inte till vanligheten när det kommer till barnbokskaraktärer. Hon vågar inte räcka upp handen och hon står inte omedelbart upp för sig själv. Kerstin …
nov 10
Mycket angenämt att åter följa Paola, hennes tankar och förehavanden. Jag tror inte jag kan tröttna på att läsa om en flicka som har specifika intressen och omfamnar känslan av att inte vara som alla andra, hoppas att det också kommer en tredje bok. Guners stil faller mig (och tioåringen) på läppen, det är lagom …
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Senaste kommentarer