Behovet av närhet… av Maria Jönsson

Behovet av närhet blir med åren betydligt större än nödvändigheten att bevara sin värdighet, om genus, trots och åldrande i Kerstin Thorvalls författarskap. Det är titeln på den här eminenta djupdykningen. Inte så djupt i personen Thorvall som i hennes verk. Thorvall har skrivit 68 böcker i olika genrer, men med ett ovanlig konsekvent innehåll. Samma tema, motiv och stildrag återkommer, perspektiven och positioner varierar.

”Att läsa Thorvall är att inse att det förflutna är inte något vi lämnar bakom oss.”

Maria Jönsson närläser och tolkar hur åldrande, genus och sexualitet samverkar i Kerstin Thorvalls författarskap. Till sin hjälp har hon olika feministiska intressanta och passande teorier. Osamtidighet eller queert åldrande är nyckelbegrepp som Jönsson kretsar kring.

”Det är något så jävla festligt med mig.
Jag är femton år inuti
och femtio år utanpå.
Visst är det så att man kan skratta ihjäl sig.”

Det här är en akademisk text, en måste-läsning för alla som älskar Kerstin Thorvall och har läst flera av hennes böcker. Jag sträckläste den här med stort intresse. Boken är indelad i sju avsnitt och jag kommer att nedteckna mina tankar kring vart och ett.

I första kapitlet avhandlas det ambivalenta flickskapet och Thorvalls förmåga att försätta sina unga kvinnliga karaktärer i rus av glädje, skaparlust och sinnlighet. I motsats till kraven på mognad och respektabilitet.

Andra kapitlet handlar om tantblivandet. I en ålder av 52 stabila år skriver Thorvall Det mest förbjudna. Förmågan att njuta av sex och kroppsligheter upptäckte hon strax före hon blev tant.

”Subjektspositionen, den mänskliga positionen, är enligt Thorvall en i grunden omänsklig position för tanten, då det är en position fri från kroppen, begäret, könet och sexualiteten. […] Thorvall lyfter fram den ensamhet som följer när man som kvinna blivit ”mänskligjord”. [….] På flera ställen i sitt författarskap återkommer Thorvall till just detta, att den äldre kvinnan förlorar inte bara sitt attraktionsvärde utan hela sin status som tillhörig, som någon att räkna med, som motpart.”

Det är då reseskildringarna tar vid. Hon upprättar sitt subjekt på bekostnad av andra objekt, svarta män.

”I den Thorvallska världen inbegriper ett fullvärdigt subjekt också objektet – och kroppen. Det är kroppen och alla dess egenskaper som skapar själva individualiteten, som gör en till människa.”

Kapitel tre heter Pojkskildringen och relationaliteten. Thorvall var progressiv i det att hon förlade pojkarnas värld i hemmet i relation med mamman. Jämfört med pojkarnas värld signifikant för den tidigare pojkboksgenren, som tilldrog sig utomhus och där mamman försköts.

Något intressant som jag inte tänkt på är scenplatsen hallen som förekommer ganska frekvent i pojkböckerna. Hallen blir en gräns mellan det stora och lilla livet. Mellan äventyret och vardagen. Mellan gemenskap inne och individualitet ute.

”Hallen stänger inne och stänger ute, den är en kronotyp för väntan, förväntan, tvekan, avvaktan, vädrande i luften och avlyssnande.”

Det fjärde kapitlet som handlar om den skeva tidslinjen, inleds med den återkommande repliken från modern ”Vad söt du är. Det finns ingenting vackrare än en ren ung flicka”. Denna utsago som återkommer i Thorvalls verk medvetandegör karaktären om sig själv som en ”pastoralsymfoni”, kort och gott en barntant. Den mycket svåra puberteten kommer först i femtioårsåldern. Anna i Det mest förbjudna är en pubertetstant. Detta förklarar kanske varför Thorvall kunde gestalta ett så realistiskt inifrånperspektiv i sina barn- och ungdomsböcker. Det var hennes mentala ålder när hon skrev dem. Sen kommer ju då klimakteriet pang rakt in i hennes pubertet. Slutligen åldrandet utan lyckligt slut. Hon är ensam. Att leva queert med tiden kostade henne mycket.

Kapitel fem heter Liv, dikt och självbiografi och kretsar kring det dubbelkontrakt som råder i Thorvalls ekokammare. Hon både tar ansvar för att hennes böcker är självbiografiska, och inte. Eftersom samma händelser återkommer i flera böcker, breddas den hermeneutiska förståelsen för varje bok. Det är ingen slump att det är just Thorvalls bibliografi jag velat sluka hel.

Kapitel sex handlar om vilket mottagande hennes verk fått. Ett mottagande i affekt. Världen kunde inte komma över boken om det förbjudna. Thorvall blev efter den förknippad med fulkultur och osmaklighet. Även om recensenten hyllat någon av hennes böcker skrevs det med ett förbehåll i relation till föreställningen om Thorvall. Hon själv återkom med ironi till de etiketter som man försökte sätta på henne.

I det sjunde och sista avsnittet ger Jönsson uttryck för att Thorvalls författarskap till syvende och sist också handlar om att misslyckas.

”Tematiskt skildrar Thorvall det pris man får betala för att ha levt ett normöverskridande liv, för att ha prioriterat annat än det Halberstam kallar familjetid eller det Edelman kallar reproduktiv framtidslighet. I Thorvalls romaner gestaltas ett jag som väljer bort konsekvens, mognad och fördjupning till förmån för lust, glädje och extas samt ett närhetsbehov som går över alla gränser. Ett jag som inte är inriktat mot den framtid som ska komma, mot ett värdigt åldrande eller ett harmoniskt avslut med förlåtelse och försoning inom räckhåll, utan mot nuet. Halbergstam beskriver hur västliga kulturer präglas av hyllningar till långa, hållbara livslopp där mognad och vuxenblivande premieras medan andra sätt att leva patologiseras. Barnsligheten blir något självklart negativt, tonårstrots ett övergångsstadium. thorvall kritiserar konsekvent denna hållning. Det finns en frihetspotential i denna kritik, samtidigt som Thorvalls författarskap visar hur svårt det i själva verket är att gå fri – hur varje avsteg från livsmanuset bestraffas. Man blir ingen hjälte eller cool outsider genom att bryta mot livsmanuset – det är större risk att man blir en förlorare.”

Alltså jag blev så till mig av att läsa den här boken att jag fick lust att mata igenom Thorvalls bibliografi igen.

3 kommentarer

    • torgustjuni 12, 2021 kl. 4:20 f m
    • Svara

    Åh, vilken fin och fullmatad genomgång av boken och Thorvalls liv och författarskap. Tack! Kan lätt känna igen mig i varje punkt. Avsnittet om Hallen blev en ny upptäckt. Det är där jag befunnit och befinner mig en (alltför) stor del av livet.

      • Ninajuni 12, 2021 kl. 10:37 f m
        Författare
      • Svara

      Tack för en generös kommentar. Har du läst mycket av Thorvall? Jag hoppas du tar dig genom hallen, om du inte trivs där vill säga. 🤍

  1. Tack! Jag tror jag har läst Det mest förbjudna, När man skjuter arbetare…, Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig Nödvändigheten i att dansa.

Kommentera