Etikett: Sorg

Ixelles av Johannes Anyuru

”Vi har ingenting, det är därför.” Det är därför man ljuger om att man kommer från Djurgården istället för Botkyrka, eller som i Johannes Anyurus värld Ixelles istället för 2070. Det är därför man saknar hopp och drömmer om ingenting? Eller drömmer man om rikedom och hög status som kriminell? Det är därför man stjäl …

Fortsätt läsa

När jag tänker på henne av Malin Wollin

Åh aj jäklar, den här visste var den tog! Jag trodde Malin Wollin främst jobbade med mörk humor men När jag tänker på henne är hard core feelbad om en familj som går i kras. Den är en litterär genomgång av det värsta som kan hända och en realistisk ventil för tabubelagda känslor som rör …

Fortsätt läsa

Yani av Nora Khalil

”Walla man kände sig cok [tjockt] älskad tills man kom hem och familjen började såga en igen.” Det skulle ju kunna vara en sorglig sak att familjen sågar en, men inte när min månstråle Nora Khalil skriver det i Yani. Med sin ungdomsroman lyckas hon inte bara underhålla och beröra, jag skrattar och får en …

Fortsätt läsa

Den underjordiska solen av Andrea Lundgren

Det är inte du Andrea Lundgren, det är jag. Ännu en bok som gör mig besviken, jag som var stormförtjust i Nordisk fauna. Jag har sorgeår och det är november, ursäkta mig men jag är visst inte på humör. Den underjordiska solen är en nattsvart, suggestiv och fragmentarisk roman om författaren Mela som återvänder hem …

Fortsätt läsa

Min dyra ögonsten av Marieke Lucas Rijneveld

Jag förstår precis hur jag ska läsa den här romanen. Jag har nämligen läst den förut. Men här heter den opålitlig berättaren inte Humbert-Humbert utan Kurt. Han är 49 år och veterinär. En av hans kunder har en fjortonårig dotter som Kurt slår klorna i. Flickan har vad han kallar för en nymfettkropp. Hon är …

Fortsätt läsa

Jag är en annan (Septologin #3-5) av Jon Fosse

Att äntligen få komma ur min egen immanenta värld och in i Jon Fosses transcendenta, är ljuvligt. Jag har längtat sedan jag läste Det andra namnet. Med sin flödande prosa utan punkt skapar han ett infinit epos som hela tiden tycks vidga sig. Han lyckas skriva om det svåra, det allra högsta, som rör oss …

Fortsätt läsa

Kvinnan av Annie Ernaux

”En mor dör – ett band klipps av.” Det här är Annie Ernaux andra bok som hon skev kort efter att hennes mamma avlidit (1987). Den heter Kvinnan men handlar om människan. När författaren låter sig smälta samman med berättaren och som tvehövdad tecknar ett stilrent och mångfacetterat porträtt av sin mamma, som en allegori …

Fortsätt läsa

Inte alls dåligt av Kristina Lugn

”Prata inte om mig ibland låt allting handla om mig. Släpp mig inte ur sikte när jag är borta.” Kristina Lugn är den finurliga poeten för alla, även för oss som inte gärna och ofta läser poesi. Hon är sedan 2020 ett snille på vift och det här är en samling efterlämnade dikter som enligt …

Fortsätt läsa

Tokyo Ueno station av Yu Miri

Kazu var en gammal hemlös man från Fukushima. Tillsammans med honom blickar vi ut över parken vid Ueno station – hans och femhundra andra hemlösas hem. Som om att sitta på en parkbänk (skyddad från duggregnet av tjocka blomklasar), lyssna på folk som strövar förbi, kanske småslumra lite, minnas livet och landet som det en …

Fortsätt läsa

Rödluvan av Märta Tikkanen

Berättelsen om Rödluvan (1986) är Märta Tikkanens självbiografi. På lysande lyrisk prosa och utan kronologi skriver hon om sin uppväxt med föräldrar, småsyskon och hunden Snopp. Snopp är vild, enfaldig, svartsjuk och korkad. Bits gör den också. Inte helt olik hennes livs kärlek Vargen med vilken hon har ett äktenskap som tål att skrivas om. …

Fortsätt läsa