I stället för en pappa av Kerstin Thorvall

Det här är ju en rent märkvärdig ungdomsbok. Otroligt spännande och lagom otäck. Den fokaliserar Magnus som är nio år, men läsaren får nog gärna vara lite äldre. Att jag tänker så är kan hända en frukt av mina privilegier, jag har ingen erfarenhet av missbruk eller kriminalitet. Den är rekommenderad från åtta år. För I stället för en pappa, vann Thorvall pris (15 000kr) 1971 för bästa barn- och ungdomsbok.

Här få vi möta ett kriminellt element. En man som har gjort ett bankrån, suttit i fängelse och är alkoholist, flyttar in till Magnus. Leffe, som han heter, är också snäll, bra på att laga mat, kärleksfull, bra att prata med, en duktig fotograf och han bakar bröd och bullar. Lika mångsidig som karaktären Leffe är, är också Magnus unga mamma. Hon lämnar sin nioåring ensam för att gå ut och dansa. Hon låter sig tröstas av sitt barn. Och hon är också den som tröstar, som alltid är nykter, som sköter ekonomin, som städar och utgör Magnus trygghet.

Den här boken handlar också om hur det är att vara barn till en förälder som är förälskad. Att ha sin förälder närvarande i rummet men inte med känslan. Att stå bredvid när två vuxna hånglar och fnittrar och inte ”kan låta bli varandra”. De ser inte barnet utan har bara ögonen för varandra. Det är en sak jag tänkt ganska mycket på. Jag minns hur ”psykotisk” jag själv var som förälskad, om jag hade haft barn då?? Det blir väldigt tydligt hur en vuxen människas känslor liksom är för mycket och inte får plats när den vuxna ska vara förälder. Men som tur är behöver inte en förälder vara perfekt jämt, ingen är ju det.

Som vanligt låter Thorvall oss få veta hur det är, eller kan vara. Istället för hur det borde vara, eller hur vi önskar att det vore.

En viktig lärdom förankrad i verklighet som förmedlas är den tragik som brottslighet alltid innebär.

”Brott och straff. Bovar och fångvaktare. Att dom kan få det så spännande och underhållande på bio?”

Kommentera