Mamma, var är du? av Kerstin Thorvall

Så här på internationella kvinnodagen tycker jag det är lämpligt att skriva om Kerstin Thorvalls bok Mamma, var är du? Den publicerades 1972 och jag vågar lova att den var minst lika viktig då, som nu.

Den handlar om en mamma med fem barn. Ibland när barnen bråkar med varandra får mamman huvudvärk och en känsla att att hon ska bli tokig. En lördag när pappan är bortrest ska mamman städa. Men detta visar sig vara ett sisyfosarbete då den yngsta häller ut saft, två stycken har vattenkrig i badrummet och de andra två leker frisör och sprider ut hår i vardagsrummet. Och alla skriker de på mamma så att det ekar genom rummen. Mamman får nog och gömmer sig under en filt.

När jag googlar ”orkar inte vara mamma” får jag 1 740 000 träffar. Känslan som Kerstin Thorvall förmedlar är oerhört vanlig, men inte konventionell. Trots att vi är många som känner igen oss i att inte orka med våra barn, hör känslan ihop med skam och skuld. Om vi kommit så långt att vi kan förlåta oss själva för att vi tappar orken emellanåt, finns det ofta någon annan person som påminner oss om att vi borde skämmas. Kunskapen om förlossningsdepression och andra mörka känslor kring föräldraskap är breddad, men problemet kvarstår. Delvis för att föräldraskap fortfarande i väldigt stor utsträckning hänger ihop med kvinnorollen. Både kvinnor och män förväntar sig att kvinnor utan undantag ska vara bra mammor.

Men, nu är det ju så att kvinnor liksom män är individer med olika viljor, känslor och behov. Så var det på 70-talet och så är det nu. Ändå finns strukturen kvar för hur kvinnor och män lever.

I de allra flesta heterosexuella familjer väljer mannen att överlåta en del av sina föräldraledighetsdagar till kvinnan. Kvinnorna står för den största delen av föräldraledigheten, de vårdar oftare barnen vid sjukdom och de utför obetalt hemarbete i större utsträckning än män. Barnen söker sig i första hand till sina mammor när de är oroliga och behöver prata. Många barn väljer hellre att inte prata med någon alls än att prata med sin pappa.

Det finns dåliga mammor. Men ja, kvinnor är ofta bättre föräldrar än män. Mammor måste ju om inte pappor, annars får barnen lida. Det är dock hög tid att acceptera att mammor får nog ibland. Tappar orken. Beter sig olämpligt, eller ännu hellre lägger sig under en filt för att ta en välbehövlig paus.

Lämna ett svar