Etikett: Norge

Min värld smälter av Line Nagell Ylvisåker

Line Nagell Ylvisåker är journalist och bosatt på Svalbard sedan 2004. Den norska ögruppen i Arktis gör sig inte bara känd för Hurtigruten, isbjörnar, den globala fröbanken, norrsken och att ungefär en femtedel av befolkningen byts ut varje år, här går också klimatförändringarna som snabbast med ständiga rekord vad gäller nederbörd, vind, temperatur, tö, laviner …

Fortsätt läsa

De osynliga av Roy Jacobsen

”En ö-bo är mörk i sinnet, inte stel av skräck utan av allvar.” Jag faller inledningsvis för de generaliserande beskrivningar som gäller oss ö-bor. Här gäller det livet i början av 1900-talet och dessutom på en liten norsk ö: Barrøy. Jag gillar att bli påmind om hur människan tvingas ödmjuka sig inför naturens krafter. Att …

Fortsätt läsa

Om sommaren (Årstidsböckerna #4) av Karl Ove Knausgård

Att läsa Knausgård är att se världen för första gången. Och det kan man gärna göra igen och igen. På sistone har jag läst många böcker av honom och jag vill utnämna honom till gestaltningens mästare. Han kan alltså med sin särpräglade rena stil skriva om vad som helst och det väcker mitt intresse. Här …

Fortsätt läsa

Doppler av Erland Loe

Doppler med kuken har presterat för sista gången. Han flyttar ifrån fru och barn, ut i skogen tillsammans med älgkalven Bongo vars mammas kropp Doppler använder som bytesmedel för att få tag på mjölk. Han har enligt egen utsago varit duktig i skolan, han har varit social, ansvarsfull, cyklat duktigt, följt samhällets normer exemplariskt, duktig …

Fortsätt läsa

Vargarna från evighetens skog (#2) av Karl Ove Knausgård

”Hur vi än föder vargen – sneglar den alltid åt skogen. Vi är alla vargar från Evighetens snårskog” Precis som i den fristående föregångaren Morgonstjärnan är Vargarna från evighetens skog indelad i personkapitel. Inledningsvis är det 1986 och de helt nya karaktärerna binds samman genom att de alla mer eller mindre sysslar med döden. Det …

Fortsätt läsa

Om vintern (Årstidsböckerna #2) av Karl Ove Knausgård

Den form som kändes spännande och ny i den första boken, Om hösten, upplever jag nu som lite trist. Det är sextio stycken spretiga essäer under parollen Brev till en ofödd dotter, med syftet att förklara somligt av vår värld. Jag får en känsla av att jag läser någons skrivövningar. Mina tankar far iväg på …

Fortsätt läsa

Min kamp (#6) av Karl Ove Knausgård

Det är med en gnutta spänning men mest indignation jag påbörjar den sista – och 1120 sidor långa – delen av Min Kamp. Boken är så tjock att den också blir fysiskt ansträngande att läsa. Att han har mage att skriva så många självbiografiska sidor om sig själv och sina nära retar mig. Och inte …

Fortsätt läsa

Vinternoveller av Ingvild H. Rishøi

Det här är tre sanslöst bra långnoveller om människor som lever i social utsatthet. Hon har mig i järngrepp från början till slut. Författarens prosa är stilistiskt briljant. Hon skriver realistiskt utan effektsökeri, berörande utan att det blir smörigt, politiskt utan att proklamera, finstämt, minimalistiskt och lågmält. Ingvild H. Rishøi gör i alla tre noveller …

Fortsätt läsa

Om hösten (Årstidsböckerna #1) av Karl Ove Knausgård

Nu har det inträffat, stunden där jag inser och får acceptera att jag är en Knausgårdian. Det har sannerligen inte skett lättvindigt, jag har kämpat emot. Men både känslan och förnuftet slår ut viljan, jag ger upp nu. Jag erkänner att han är en enastående författare och att hypen kring honom är rimlig. Om hösten …

Fortsätt läsa

Stargate. En julberättelse av Ingvild H. Rishøi

Men snälla nån! De bästa sagorna möts här i ett fantastiskt skickligt nedtecknat modernt julevangelie. Astrid Lindgrens Sunnanäng i fusion med H C Andersens Flickan med svavelstickorna = socialrealistisk succé. Den utspelar sig 2005 i Oslo på kapitalismens bakgård. Tid och rum är irrelevant, fattigdom och utsatta barn som måste klara sig utan föräldrar är …

Fortsätt läsa