nov 13
Det här dagboksanteckningar från slutet av 2019 till mitten av 2021. Det börjar med att Alexander Mahmoud får fast jobb – äntligen – som fotograf på DN. I samma veva börjar covidpandemin. ”- Är det jobbigt?– Nej det är bara jobb.” Du vill inte mer är varken peppig eller sentimental – det är positivt. Men …
okt 05
Ödesgudinnorna i antik grekisk-romersk tro var tre. Urd (det förflutnas gudinna), Skuld (framtidens) och Verdandi (nuets) var deras namn i fornnordisk mytologi. De vise männen var tre och det var också familjerna i Tolstojs roman Krig och Fred. Inspirerad av den ryske belletristen och med hjälp av tretalsmystik skapar författaren med tre namn en bred …
sep 27
När jag läser den här debuten är det lite som att jag läser en bok för första gången. Min annars ganska så välsorterade verktygslåda gapar plötsligt tom. Eller har ordningen bara kastats om? Berättelsen är egentligen bekant; en utsatt människa som förväxlas med ett objekt. Men här är objektet en man. Det är en mans …
aug 01
Jag är en nostalgisk jävel det får jag tyvärr erkänna. Kanske är det därför jag ger mig på en bok av arbetarklassgrabben som blev statsminister, Ingvar Carlsson (född 1934), trots att jag är urbota less på partipolitik och partipolitiker. Ganska länge ångrar jag mig, men på slutet får jag i alla fall skymta vad jag …
jul 31
”Hans namn ristat i björkens näver. Joel. Pojkjäveln. Bokstäverna liksom uppförstorade i svallet i nävret.Jag behöver hålla honom på armlängds avstånd, han som var jag.” Poeten Pär Hansson har mig vid ”reklam för idioter” på sidan 18. Jag är upprymd över att jag kanske håller i en lite märklig och originell roman. Sen visar det …
jun 11
Lite småkul är det faktiskt att nu skriva Marianne Lindberg de Geer efter att ha läst Johanna Frids senaste attack mot 68-generationen och alla deras efternamn. Men när jag väl tagit mig igenom namnen och åter landar i MLDGs värld gör jag det som en lättare Nina. Vad jag trivs här, tänker jag. Det är …
maj 15
”Lär dig livets stora gåta – älska, glömma och förlåta.” Anna Derwinger Hallberg är psykolog (och boende på Gotland). Hon har tidigare skrivit en bok om minnets möjligheter vilka ligger ganska nära förlåtelse. Minnen som fastnat och håller en kvar i förfluten tid, orsakar lidande och kan lindras med förlåtelse. Det handlar inte om att …
maj 06
”Ja jävlar också vad man har varit med om!” Att vara med om den här f a n t a s t i s k a boken är något jag rekommenderar alla. Den rammar mig och utlöser hela känsloregistret. Kärlek på svenska är läsning som hjälper mig i acceptansen av vad ett mänskligt (svenskt) liv …
apr 14
Den här supersnygga debutromanen som illustrerats av Tyra von Zweigbergk själv handlar om psykisk sjukdom och ohälsa genom sex generationer. Den börjar mycket starkt med hur det var för berättaren att bli mamma. ”Jag viker mig ned för ödmjukhetens kraft, klivet försiktigt ur min dräkt av hur allt är och lägger den bredvid mig.” Hennes …
mar 26
”Jag är en av dem men jag är också en av er.” Om mellanförskapets gåva och förbannelse vet Qaisar Mahmood att berätta. Det här är en autofiktiv berättelse om när han som ett självförverkligande projekt, bredvid sin trygga anställning som managementkonsult, wallraffar som matbud. Han förnekar att han är svensk när han cyklar omkring mellan …
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer