Kerstin Thorvalls ena son heter Gunnar, kanske är det om honom denna barnbok handlar. Gunnar har två äldre bröder som kallar honom småunge och som inte låter honom vara med. Mamma köper en ny fin fotboll till Gunnar – en femma – och tack vare den får han upprättelse.
Jag läste den här för min nioåring och jag tror nog att hon uppskattade den. Språket är aningen gammaldags och fotboll är väl inte precis ett favorittema. Men Thorvall skriver med en psykologisk tonvikt som gör berättelsen spännande och man känner empati med Gunnar. Dessutom vet nioåringen mycket väl hur jobbigt det kan vara med en stor bror.
Jag tycker den här har åldrats väl och rekommenderar den framförallt för fotbollsälskare och för föräldrar som uppskattar retrolitteratur.
”Och medan pappa öste upp falukorvsgryta på Gunnars tallrik och hällde mjölk i hans glas, berättade Gunnar hur fin bollen var och vad Stefan sagt och vad lagkamraterna sagt och att han hade gjort mål. Det sista måste han ju berätta två gånger.”
Senaste kommentarer