Etikett: Feminism

Innan fåglarna vänder åter av Merja Mäki

Grus grus heter trana på latin och den är en omskriven fågel, antagligen på grund av hur vackert den symboliserar vårens ankomst. Jag tycker det känns fint att tänka på att tranornas återvändande sker i modern tid liksom de gjorde för åttio år sedan, men tycker också att författare ska ta det lilla lugna med …

Fortsätt läsa

Silkesbadet av Agmall Sarwari

Protagonisten Asad dricker kanske inte en kväljande grönsaksdrink varje morgon (som Fredrik Wikingsson), men han är en riddare med dragen lans för den duktiga pojken. Asad är andra generationens svensk vars föräldrar kommer från Afghanistan. Hans mamma och pappa har upplevt Kabul som den vackra metropol det en gång var – Centralasiens Paris. Men moderniseringens …

Fortsätt läsa

Driftens väg av Lise Tremblay

”Vi kvinnor, vi fäster för stor vikt vid kärlek.” På framsidan av denna näpna skapelse tronar vackert Rödkindad flicka av Helene Schjerfbeck. Dess skira uttryck och stillsamt varmbeigea färgskala retirerar inför de varnande kinder som kräver uppmärksamhet. Kvinnan styr undan sin blick, men hennes kropp vägrar låta sig gömmas undan. Driftens väg är fem fantastiska …

Fortsätt läsa

Staden och hundarna av Mario Vargas Llosa

Det här är en debutbok som ”har ballar”. Den bearbetar den schablonmässiga manlighetskulten men den egentliga sensmoralen är mjuk och bräcklig som en luden pung. Det lär ha krävts reellt mod att skriva och publicera detta verk 1962 som blev en skandalsuccé och hamnade på bokbål. ”..en karl ska vara mera rädd om pungen än …

Fortsätt läsa

Djävulsboken [#2] av Asta Olivia Nordenhof

Förväntningarna är höga efter Pengar på fickan men sjunker när jag inser att Scandinavian Star, del två, Djävulsboken inte är någon egentlig fortsättning på berättelsen om mordbranden på passagerarfärjan där 159 personer omkom 1990. ”Så länge jag hade fått betalt hade jag inte blivit förödmjukad.” Med liknande skärpa och generiska ansats som jag uppskattade i Moral (av …

Fortsätt läsa

En kropp att sörja av Tsitsi Dangarembga

Det här är en av två fristående fortsättningar på den delvis självbiografiska romanen Rotlös, om den egensinniga Tambudzais uppväxt. Tsitsi Dangarembga (f 1959) var den första svarta kvinnliga författare från Zimbabwe som skrev på engelska. I den här romanen, skriven trettio år senare, har den kvinnliga antihjälten och huvudpersonen blivit närmare fyrtio år. En kropp …

Fortsätt läsa

Jag hade så mycket av Trude Marstein

Namnet Monika har oklar etymologi, kanske kommer det från grekiskans monachós som betyder ensam. Huruvida huvudpersonen Monika är ensam och hur ensamhet hänger ihop med frihet är ledmotiv i Jag hade så mycket. Läsaren lär känna jagberättaren Monika som trettonåring och följer henne sen genom många decennier på 460 sidor. Du kvinna som gillar Khemiris Systrarna, Franzens Vägskäl …

Fortsätt läsa

Hitom himlen av Stina Aronson

Det var Sara Danius som gjorde mig uppmärksam på Stina Aronson (1892-1956) och Hitom himlen från 1946. Den utkom igen 2004, med obegriplig omslagsbild enligt ovan. Underbart ju, när förlag väljer att lyfta upp gamla godbitar till ytan. Det här är en särskilt skimrande pärla på mitt bokhalsband. ”Ty gällde det verkligen sorg höll Emma …

Fortsätt läsa

Tjuvlyssnaren av Maria Ernestam

Vad kan jag skriva om en bok där allt redan står? (Allt står faktiskt redan i beskrivningen på baksidan.) Tjuvlyssnaren börjar ganska starkt. Jag gillar språket och blir nyfiken på den 64-åriga ekonomen Karl-Gunnar Hammarkvist. Han berättar inledningsvis om sin barndom som osynlig och ensam. Jag uppskattar att han inte blev tokmobbad, att Maria Ernestam …

Fortsätt läsa

Hus och hem av Helle Helle

Det finns ett inredningsmagasin som heter Hus & Hem, med bilder på olika vackra hem som kan inspirera läsaren att köpa onödiga och dyra saker, skapa perfektionspress och försvåra läkningen av själens sår. Helle Helles bok med samma namn är ett plåster på det såret. Jag blir skön av att läsa Helle. Jag vet inte …

Fortsätt läsa