dec 04
”Nu är hon riktigt tokig, säger pappa till mig, men så högt att mamma ska höra det. Snart kan man inte ha henne hemma!” Margareta Strömstedts (1931-2023) prosa är i dessa nio berättelser som siden, len och glänsande om en (sin?) uppväxt på 40-talet. Mamman ”med nerver” hatar hushållsbestyr, ligger oftast till sängs efter att …
nov 17
Jag läser mig jorden runt och mitt första delmål är att läsa minst en författare från alla 45 länder i Europa. Högst upp på listan med olästa länder är Andorra. Jag hittar inget verk som översatts till svenska, men jag hittar poeten Teresa Colom (född 1973). Hon skriver dikter på katalanska som finns upplästa och …
nov 16
På en av mina tidiga sommarjobb gick ryktet att en sommaranställd låg med chefen (en gift man). Det skiljde tretton år mellan dem, jag blev äcklad och tappade respekten för honom. En gång satt jag i samma longtail-boat som en ung kille och en gubbe. De tog i varandra på ett sätt som gjorde mig …
nov 13
Det här dagboksanteckningar från slutet av 2019 till mitten av 2021. Det börjar med att Alexander Mahmoud får fast jobb – äntligen – som fotograf på DN. I samma veva börjar covidpandemin. ”- Är det jobbigt?– Nej det är bara jobb.” Du vill inte mer är varken peppig eller sentimental – det är positivt. Men …
nov 11
Under studietiden arbetar hon långa pass i kassan (nr 19) och hon har dialekt, hon är sprungen ur den engelska arbetarklassen. Och hon har fantasi och pirr i fingrarna, hon har ett verk av Nietzsche under rullbandet och en dityrambisk tilltro till litteraturen. Böckerna är biljetten till klassresan som avgår från kassalinjen till att vara …
nov 08
Persepolis är en gammal ruinstad i Iran. Persepolis är också Marjane Satrapis självbiografiska seriebok i fyra delar. Hon föddes 1969 i ett relativt modernt och sekulärt Iran efter den vita revolutionen som hade förändrat livsvillkoren till det bättre för majoriteten av befolkningen och gett kvinnor rösträtt. Men när Marjane var tio år tog en militant …
nov 05
Det här är en autofiktiv berättelse om ett barns mission: att hålla pappa nykter och mamma glad. Doris Dahlin föds 1952 i Härnösand och lär sig tidigt att det goda finns, men bortom hennes räjong. Hon är det flitiga biet som ständigt försöker suga nektar ur tomma blommor. I sin strävan efter att vara det …
okt 31
Han är född 1938 och bland annat därför vill jag hemskt gärna ta del av vad han har att berätta. Jag mår gott av att bli påmind om att det fanns en tid före skärmar, nyliberalism och sverigedemokrater. Men när anekdotjukeboxen Carl Johan De Geer snurrar igång tappar han mig ganska omgående. Spionage och tekniska …
okt 15
”Som ung författare handlade mycket om jaget, man söker sin plats i tiden, sina gener. Ju äldre man blir desto mer överblick får man. Jag tror att det är typiskt för alla människor.” Så säger Mikael Niemi i en jättefin intervju gjord i samband med att hans hittills största och viktigaste bok publicerades tidigare i …
okt 11
”han kan inte värja sighan är ocksåett barndet är det bästa med min brordet är det värsta för min bror ” Emilia Aalto skriver, eller skriker snarare, om sin älskade omöjliga bror, sin ”lilla björn” Miska. Hennes prosalyrik med tusen radbrytningar försätter läsaren i samma tillstånd av mal dans sa peau som hon själv är …
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
![JULSTÄDNINGEN OCH DÖDEN av Margareta Strömstedt ⭐️⭐️⭐️⭐️
”Nu är hon riktigt tokig, säger pappa till mig, men så högt att mamma ska höra det. Snart kan man inte ha henne hemma!”
Margareta Strömstedts (1931-2023) prosa är i dessa nio berättelser som siden, len och glänsande om en (sin?) uppväxt på 40-talet. Mamman ”med nerver” hatar hushållsbestyr, ligger oftast till sängs efter att ha förlorat klädkampen mot korsetten och det tjocka håret som ska kammas och flätas. Om mamman alls ska visa sig bland folk vill hon vara lite finare. Ångestskrien ekar efter grälen med pappa predikanten, grälen som inte sällan gått genom barnen. De är fyra stycken; tre lydiga och en vanartig. Margareta är näst äldst, familjens storasyster och lilla piga.
”Jag väntade mig så mycket, säger hon [mamman]. Jag skulle bli en strålande predikantfru. Och vad blev det? Det här!”
Det finns så mycket förståelse och ömhet i Margareta Strömstedts skildring av barnens svårigheter och föräldrarnas. Inte minst för mamman som nästan dukar under för tyngden som vilar på hennes kvinnoaxlar. I berättelsen som gett boken sin titel handlar det om hur svår en julstädning kan upplevas för en kvinna – och ett barn som måste hjälpa till – fysiskt men än mer psykiskt. Det är väldigt berörande, fint och sorgligt. Jag tänker först att jag saknar den typen av förståelse hos min egen generations författare. Men sen inser jag att det här barnets känslor växer ju inåt, de förstör hennes livslust i perioder. Istället för att vara arg på sin mamma vill hon själv dö och slippa allt. Pappans predikningar väcker skuldkänslor och skräck inför Guds vrede och straff. Barnen möter också utmaningar utanför familjen; döden, äckliga män och pedofiler (i den här boken också).
Jag vill läsa allt av Margareta Strömstedt!
#julstädningenochdöden #margaretaströmstedt #boktips #godjul #psykiskohälsa](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Senaste kommentarer