dec 07
Francisco José de Goya y Lucientes (1746-1828) var en spansk konstnär och han har avgörande betydelse för min förståelse av romanen Gruppen. Några av Goyas mest kända verk är Den nakna Maja (La maja desnuda) och Den klädda Maja. ”Maja” kan härledas till den spanska benämningen för kvinnor från de lägre samhällsklasserna som klär sig pråligt. På detta …
nov 16
På en av mina tidiga sommarjobb gick ryktet att en sommaranställd låg med chefen (en gift man). Det skiljde tretton år mellan dem, jag blev äcklad och tappade respekten för honom. En gång satt jag i samma longtail-boat som en ung kille och en gubbe. De tog i varandra på ett sätt som gjorde mig …
nov 07
Hej, vad läser du? Så inleder Daniel alla samtal, det skulle jag också vilja göra. Daniel är på vårdhem, tidigare bodde han granne med Elisabeth och hennes mamma. När jag möter den feministiska konstkritikern Elisabeth och det framgår att hon stavar sitt namn med s, inte z, känner jag att nu har jag hittat en …
okt 19
En bra dag, kanske efter ett glas vin eller två, kan det hända att jag känner mig lite skön, en smula beläst och småsmart rent av. Kanske som kvinnan på Hoppers målning. Men om Lena Andersson satte sig bredvid skulle detta påstående förvandlas till en pinsam sofism. Att läsa Studie i mänskligt beteende är att …
okt 16
En ny bok av Elise Karlsson får mina förväntningars ballong att sväva högt. Linjen, Gränsen, Klass och Smuts – jag älskar dem. Men tyvärr smäller den här ballongen redan innan jag hunnit säga helium. Det finns liv här är första delen i Rinkebysviten. Det är en kollektivroman som följer olika personer boende i den nya …
okt 13
Det är väl ingen som missat Det tredje ljuset och Små ting som dessa, (hoppas jag!) nu kommer översatta till svenska ytterligare åtta stycken noveller av Irlands egen Anton Tjechov. Han påtalade vikten av att avlägsna allt som inte är relevant för berättelsen. ”Om du i första kapitlet säger att det hänger ett gevär på …
okt 07
Den här våta drömmen till debutroman är en blandning av Knausgårds Morgonstjärnan i sin kollektiva utformning och Clara Törnvalls lovsång till människans olikheter. Stacken är ett matriarkalt kollektiv – en grupp människor som istället för att på individnivå tvingas vara bra på allt kompletterar varandra som grupp. Likt myror i en stack har de olika …
okt 05
Ödesgudinnorna i antik grekisk-romersk tro var tre. Urd (det förflutnas gudinna), Skuld (framtidens) och Verdandi (nuets) var deras namn i fornnordisk mytologi. De vise männen var tre och det var också familjerna i Tolstojs roman Krig och Fred. Inspirerad av den ryske belletristen och med hjälp av tretalsmystik skapar författaren med tre namn en bred …
sep 25
En pamflett tänker du kanske, men passa dig, det här är en ignorant utskällning. Jag förstår att Marianne Lindberg De Geer, 76 år, är sur, vår samtid är bitvis bedrövlig även för oss åttiotalister. Jag trodde vi var överens, men vi är arga på olika saker och på olika personer och av olika anledningar. Hennes …
sep 13
Ibsens Nora är del i ett så kallat dockhem, en fasad. Charlotte Brontës galna kvinna på vinden – Bertha Mason inlåst av sin man Mister Rochester – betalar priset för Jane Eyres lycka. Jag tror att från bland annat dessa två fantastiska klassiker har Claire Messud hämtat inspiration till sin berättelse om kvinnan på övervåningen. …
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer