Hur blir det sen då? av Kerstin Thorvall

Det här är en fristående fortsättning på I stället för en pappa. Magnus bor med sin unga mamma. Hans pappa bor med en ny familj i Norrland och märks inte av på annat sätt än att han skickar 200 kr varje månad. Mammas kärlek Leffe sitter i fängelse. Magnus kompis Kenneth missbrukar thinner.

Roligare kan det ju vara, om man säger så. Det här är, som så ofta när Thorvall står som avsändare, realistiskt, tragiskt och väldigt spännande.

Boken publicerades 1972 och redan då kände Thorvall ett behov av att gå i polemik med det budskap som proklameras idag som vore det något nytt för vår tid. Den konservativa högerpolitikens förkunnelse om det ökande våldet i samhället, att måste bli ordning och reda, fler poliser och hårdare straff. Thorvall för fram sina åsikter via sin protagonist Magnus om det felaktiga i att missbrukare hamnar i fängelse istället för att få vård. Kloka reflektioner, tycker jag.

När jag läser funderar jag på frågan huruvida barn ska hjälpa till hemma. Magnus får nämligen diska, handla och laga mat ofta. Tidigare har jag bara okritiskt tänkt att det ska de väl. Åtminstone lite, så att de får en inblick i vad och hur mycket det är att göra. Som förberedelse för när de skaffar egna hem. Och visst behöver de lära sig att tvätta kläder och laga mat. Men barn ska väl framförallt leka och ha kul med kompisar, tänker jag. Med alla läxor och aktiviteter de har så finns ju inte mycket tid över. Jag kommer fram till att jag i princip är emot idén att barn ska hjälpa till med hushållssysslorna i uppfostringssyfte. I en familj med bara en vuxen kan ju syftet dock vara ett annat.

En annan tanke som slår mig under läsningen är kring det postulat vi verkar ha svårt att bli av med. Om en mamma inte räcker till för sina barn, då blir barnen utan. Att barn har två föräldrar verkar alltför ofta vara en chimär.

Kommentera