Kvinnor och barn av Kerstin Thorvall

Samlade kåserier skrivna 1967. Första halvan handlar om kvinnor, andra halvan om barn. De flesta är mycket läsvärda. De är självutlämnande och insiktsfulla, skrivna med intensiv närvaro utan prestige. Det här var en mycket fin läsupplevelse för mig. Hon är ungefär lika gammal som jag när hon skriver de här kåserierna, det kan vara anledningen till att de tilltalar mig mycket. Dessutom har hon varit etablerad författare i tio år och hon har hittat den stil som jag tycker mycket om.

Den första heter Alla mina rädslor och den skulle lika gärna kunna vara skriven idag. Rädslorna handlar om knark, krig, orättvisor, gifter i livsmedel och döden.

”Och till detta har jag min grundrädsla. Den som hela tiden ligger bakom och trycker. Den har inget ansikte, inget namn. Och för att komma undan den måste jag hela tiden odla de rädslor som jag vet namna på.”

Kerstin Thorvall bar sin känsla av att vara fel som ett smycke. Därför vågade hon skriva som det var och inte hur man önskar att det ska vara. Och hon hade förmågan att göra stor litteratur av det.

Kommentera