En barnbok från 1974 om att ha en förälder i fängelse. Åsas pappa sitter inne för rån. Hon får inte hälsa på honom då hon är yngre än 14 år. Klasskompisarna tycker det är både konstigt och spännande med Åsas situation. En i personalgruppen har själv suttit i fängelse och fungerar som Thorvalls språkrör. Han förklarar för barnen om olika förutsättningar, att bli utsedd till syndabock och om den självuppfyllande profetian. Här framförs också kritik av det som kallas kriminalvård men som Thorvall tycks mena i själva verket gör människor mer benägna att begå brott. Slutet är öppet och manar till diskussion.
Boken är dels en faktabok med information om rättssystemet och fängelse, dels en skönlitterär berättelse med Åsa som protagonist. Thorvalls teckningar varvas med autentiska bilder inifrån ett fängelse.
Det här är en jättespännande och informativ berättelse som säkerligen fyllde sin funktion. Den har väl inte åldrats helt väl eftersom lagar och regler ändrats en del på drygt trettio år, även om diskussionen om sociala problem är lika aktuell.
Thorvall tar givetvis parti med de utsatta. Jag tycker mycket om att hon lyfter att en pappa som begått rån och sitter fängslad också kan vara bra på att leka med sitt barn. Trots att det är barn texten vänder sig till, lyfter Thorvall komplexiteten istället för att förklara med förenklingar.
Senaste kommentarer