Etikett: Autofiktion

Absint av Niklas Rådström

”Ibland går det inte att komma undan känslan av att det är bråttom trots att egentligen inget finns att hinna. Ju närmare det levande och växande vi kommer desto tydligare blir upplevelsen av en oundviklig brådska. Och ändå finns ingen dagordning, inget schema, ingen arbetsbeskrivning. Till sist knappt ens något att hinna med. Det var …

Fortsätt läsa

Kärleken är ett tamdjur av Peter Sandström

Här har vi att göra med en lönnfet, ofriserad, hastigt åldrande man, en författare i sextioårsåldern som liksom fallit ihop invändigt. Han dricker för mycket och är ointresserad av sitt arbete, hans älskade mamma försvinner in i demens, han vänsterprasslar och frun och de vuxna barnen har glidit ifrån honom. Litegrand en manlig fast lågmäldare …

Fortsätt läsa

Övergivenheten av Elisabeth Åsbrink

Jag har förstått att medelålderskrisen inte sällan avlöses av ett intresse för släktforskning. Jag – som väl är i den krisen – är inte i släktforskarmode än ens när det gäller mitt eget ursprung. Åsbrinks släkt intresserar mig ännu mindre. ”Detta är skönlitteratur och därför är allt som berättas sant.” Övergivenheten är en autofiktiv berättelse …

Fortsätt läsa

Spöket av Aase Berg

”Tänk om storlommarna tycker att det är jag som är från mars?Tänk om jag är från mars?” Aase Bergs stilism fångar mig omedelbart. Det är fräckt som fan, roligt och intelligent. Efter en rörig start där titel, inledning om sång, aliens och krokodilincidenten tiltar mitt huvud, visar det sig att Spöket var en älskad hund …

Fortsätt läsa

Att förändras: en metod av Édouard Louis

Det här är – exakt som titeln belyser – en närgången och konkret redogörelse för hur och varför Eddy Bellegueule gjorde om sig till Édouard Louis. En del av metoden var att slå igenom som författare vilket han gjorde som 22-åring med Göra sig kvitt Eddy Bellegueule. Nu när han är närmare trettio, etablerad författare …

Fortsätt läsa

Åttonde huset av Linda Segtnan

Nej men usch, vad är nu det här, tänker jag. Jag gillar ju inte alls true crime. Och varför ska jag veta hur en gravid Linda Segtnan responderar på kaffe? Det här med att vi tidigare saknade ett namn på det kvinnliga könsorganet (snippa) och hur vi ska hantera våra söner i och med den …

Fortsätt läsa

Barndom av Jan Myrdal

Sveriges mest refuserade skribent, ändå inte tillräckligt refuserad, menar jag. Den här första delen i hans barndomstriologi från 1982 är oväntat svag. Håll i hatten, här kommer en sågning! Jag blir inte klok på Jan Myrdal. Han föddes 1927, dog 93 år senare efter att i nästan hela sitt liv varit verksam som kommunistisk skribent, …

Fortsätt läsa

Skammen av Annie Ernaux

”Tidigt på eftermiddagen, en juni-söndag, försökte min far döda min mor.” Så inleds Skammen som för mig är den sista i ordningen av Ernaux (sju) böcker som finns översatta till svenska. Jag älskar hur hon förenar sociologi, historia och självbiografi och skapar konst. På få rader förmedlar hon allt som är. Hon är sin egen …

Fortsätt läsa

Teatern av Jenny Andreasson

Jenny Andreasson var under åren 2010-2020 anställd som regissör på dramaten. 2016, åtta dagar innan premiär, ställdes hennes feministiska version av Hamlet plötsligt in. Media rapporterade att det berodde på regissörens sjukdom. Först 2019, när kraften från metoo-rörelsen lyft locket till tystnadskulturen dementerade Andreasson offentligt, hon menade att det var konflikter som utlöste en konstnärlig …

Fortsätt läsa

Kvinnan av Annie Ernaux

”En mor dör – ett band klipps av.” Det här är Annie Ernaux andra bok som hon skev kort efter att hennes mamma avlidit (1987). Den heter Kvinnan men handlar om människan. När författaren låter sig smälta samman med berättaren och som tvehövdad tecknar ett stilrent och mångfacetterat porträtt av sin mamma, som en allegori …

Fortsätt läsa