Etikett: Autofiktion

Min barndom av Maksim Gorkij

Innan Maksim Gorkij (1868-1936) blev en av Rysslands stora författare hette han Aleksej Maximovitj Pesjkov. Första delen i hans barndomstrilogi (1913) börjar oerhört dramatiskt med att pappan och familjens nyaste tillskott dör. Mamman – i barnets ögon lika stark och skrämmande som en stor häst – gråter nu och lämnar över Aleksej till sina föräldrar. …

Fortsätt läsa

Ibland är det alltid samma sak av Robert Myhreld

”Alla gör vi misstag här i livet. Mitt var att bli kliniskt galen.” Det är alltid en oländighet att recensera personliga texter, det kan kännas som att bedöma människor. Den här till formatet lilla boken är kanske den största och mest intima jag läst i år. Eller, vänta nu, här begår jag kanske just det …

Fortsätt läsa

Ditt lilla mörker i ljuset av Andrew Walden

Behovet av att ventilera det mörka och jobbiga i livet är större än behovet att prata om det som är lätt och ljust, för mig, för Andrew Walden, därför handlar krönikesamlingen Ditt lilla mörker i ljuset mest om det som skaver och oroar och som till syvende och sist mynnar ut i undergång. Men han …

Fortsätt läsa

Mögel [#1] av Tokuda Shūsei

En bok – ett mysterium. Shūsei Tokuda (1872-1943) föddes några år efter den japanska feodalismens fall in i det som varit en överklassfamilj. Översättaren Hans-Göran Ankarcrona hävdar att huvudpersonen Sasamura i Mögel (1911) är författaren själv och att han i den här första boken (av tre) berättar om det fattiga livet tillsammans med hustrun. ”Sasamura …

Fortsätt läsa

Maus av Art Spiegelman

En överlevandes historia i två delar, publicerade som böcker 1986 och 1991. Art Spiegelman föddes i Stockholm (faktiskt) 1948, son till polskjudiska flyktingar. Mamma Anja tog sitt liv 1968 varför det främst är runt pappa Vladek handlingen kretsar. Han berättar för sin son om sina erfarenheter av Förintelsen. Vladek är en erbarmligt snål och svår …

Fortsätt läsa

Sniglar och snö av Agneta Pleijel

”Igår försökte jag spara i datorn, men misslyckades, som numera med det mesta av teknisk art. Idag öppnar jag en ny och oskriven flik. Lika bra att börja från början.” Med dessa tre lättsamma rader inleder Agneta Pleijel sin tredje självbiografiska roman över vilken det för övrigt vilar ett stort allvar. Kanske väl stort för …

Fortsätt läsa

Viskarna (#3) av Stefan Lindberg

Någon viskare är han knappast, Stefan Lindberg, som här i sin avslutande del i Kungsholms- eller Fridhemsplanstrilogin med ett makalöst driv orerar vad som ibland känns som rappakalja men lika ofta illusionsskapande skarpsinnig prosa. Endast fokuserade och tålmodiga läsare som är okej med olösta mysterier göra sig besvär. Jag älskade andra delen, Splendor, (första har …

Fortsätt läsa

Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte av Margareta Strömstedt

Det här är en slags minnesbok som författaren skriver när hon är över åttio(!) år. Bara det tycker jag gör den intressant. En av sakerna som är kul med Margareta Strömstedt (1931-2023) är att hon började skriva självbiografiskt efter femtio. Och då framförallt om sin uppväxt och sitt kvinnoliv, den psykiskt sjuka mamman, kärleken till …

Fortsätt läsa

Staden och hundarna av Mario Vargas Llosa

Det här är en debutbok som ”har ballar”. Den bearbetar den schablonmässiga manlighetskulten men den egentliga sensmoralen är mjuk och bräcklig som en luden pung. Det lär ha krävts reellt mod att skriva och publicera detta verk 1962 som blev en skandalsuccé och hamnade på bokbål. ”..en karl ska vara mera rädd om pungen än …

Fortsätt läsa

Godnatt, jord av Ivar Lo-Johansson

Jag älskar gammal arbetarlitteratur; språket, när fokus ligger på behov istället för begär och doften av kamfer och naftalin, fläkten från historiens vingslag utan stämningsmördande digitalisering eller medelklassproblem. Det finns så många verk av proletärförfattare jag uppskattar att jag inte ids räkna upp dem, men jag är osäker huruvida Ivar Lo-Johanssons (1901-1990) Godnatt, Jord (1933) …

Fortsätt läsa