Hägern av Lise Tremblay

Det här är fem små skakande noveller med olika personer som alla hör till samma lilla avfolkade by belägen på Kanadas landsbygd. Avsändaren är platsen som likaväl kunde varit här på Gotland. De magiska orden är pengar och ”ekoturism” (turistindustri).

Jag gillar ofta glesbygdslitteratur och Hägern är inget undantag. Lise Tremblay skriver minimalistiskt och ”smutsrealistiskt”. Boken är liten men innehållet stort, översatt från franska av Elin Svahn. Ett suggestivt obehag växer fram och jag är fångad från början till slut.

Naturen i glesbygd är vacker och byn lever upp då den befolkas av välbärgade sommargäster, jägare och fågelskådare. De som är bofasta tvingas dansa efter turisternas pipor, de som inte redan är bundna av släktbanden. Människorna lever som under en glaskupa, där är trångt och kvalmigt. Skolan är nerlagd men skönhetstävlingarna för unga tjejer pågår alltjämt. Främst är det kvinnor som förmår lyfta på locket och slippa ut. Männen blir kvar med tystnaden, jaktvapnen, alkoholen och frustrationen.

”Sedan dess har jag av egen erfarenhet lärt mig att byns enda regel är lögnen. Alla vet allt och alla låtsas som att de inte vet någonting”.

Jag älskar att Tremblay insinuerar att i allt som sker finns också dess motsats. Mäns bristande verbalitet öppnar för andra sätt att kommunicera och den syster som söker kontakt är inte bara till hjälp. Urbaniseringen är problematisk, stan å ena sidan och landsbygden å andra. Byn må ha sin mossa men när Tremblay skriver om den gör hon det fruktbart och öppet. Jag vill läsa mera av henne.

Jag lära mig ett nytt ord: kylbränd, om kött som legat för länge i frysen.

——————————

Det här är årets sista recension. 2023 har bortsett från läsningen varit ganska trist, jag tror det beror på att jag fått ett dödsmedvetande (första halvan av året var dessutom ett sorgeår). Jag har klarat utmaningen att läsa 300 böcker. Det har varit ett riktigt gott läsår med hela 41 stycken favoriter mellan vilka jag tyvärr absolut inte kan välja. De finns att hitta under taggen Favorit eller Betyg V. (Minst) 16 gånger i år har jag syndat, 16 böcker har jag sågat.

Årets (överlägset) mest lästa inlägg på Karenina.se är sågningen av Färskt vatten till blommorna. På andra plats kommer årets Nobelpristagare Jon Fosses Hundmanuskripten. På tredje plats hittar jag Studie i mänskligt beteende (en favorit) och det är lite roligt för Lena Andersson var på min mest lästa topp-tre-lista förra året också.

Jag har läst totalt 61 002 sidor. Det blir 167 sidor/dag (ljudböcker inkluderade). Den längsta boken jag läst i år är Anna Karenina med 964 sidor och den kortaste är någon barnbilderbok kanske Dyksommar. Tusen och en natt är den äldsta och När vi var fåglar den nyaste. I år har jag slutfört utmaningen att läsa mastodontverket På spaning efter den tid som flytt. Jag har läst tre verk av årets Nobelpristagare samt lagt lite krut på att läsa författare från olika länder. Min jorden-runt-utmaning går framåt, jag har nu läst böcker av författare från totalt 72 olika länder, 17 av dem är nya för i år.

Gott bokslut, med hopp om ett fint läsår 2024!