Mannen i bilen av Ilmar Taska

Strax efter andra världskrigets slut går järnridån ner mellan Sovjetunionen och resten av Europa. I det ockuperade Estland finns mannen (sovjetanhängare), bilen (en Pobeda), en sexårig pojke, kvinnan (pojkens mamma) och hans pappa (som försvinner). Mannen lurar pojken att avslöja hemligheter om sina regimkritiska familjemedlemmar.

Jag intresserar mig stort för hur människorna hade det i det ockuperade Estland på den här tiden. Min mormor kom till Gotland från Estland på trettiotalet. Men tyvärr förstörs den här tidsskildringen av stela och helt orealistiska karaktärer. Ilmar Taska försöker sig på att berätta ur pojkens perspektiv men det fungerar inte alls, barnets resonemang är helt osannolika. Det finns en ointressant kärlekshistoria här också, därtill är språket ofta dumt och ibland självmotsägande, men det som slutligen sänker det här sjunkande skeppet är våldtäktsromantiken och den ruttna kvinnosynen.

”Många av husen i stadens utkanter stod fortfarande i ruiner och trots det milda vårvädret låg smutsig sörja kvar efter vintern. Överallt syntes spår av kriget. Det var som om det inte hade tagit slut. Staden såg ut som en härjad kvinna.”

Staden såg ut som en härjad kvinna URSÄKTA!? Att använda ”kvinna” som metafor för land/stad är ett gammalt grepp som bygger på den konservativa och nationalistiska tropen att kvinnan är passiv och ska försvaras från invasion. Och vem ska försvara lilla fredliga kvinnan, tror ni, vem ska skydda moder Svea? Jo det ska den maskulina militärmakten fylld av gamla cowboyschabloner. Snälla låt oss lägga detta bakom oss.

Men håll i er, det bli värre:

”Jag ger mig inte åt honom, jag kopplar bara bort min kropp.
Mannens grepp var hårt. Han tryckte sina läppar mot hennes halsgrop. Hon besvarade inte hans kyssar men ändå lyckades han tränga in i henne. Kvinnan ville fly men förmådde inte röra sig. Jag har inte ens kontroll över min egen kropp längre. Jag är totalt viljelös. Hela hon började pulsera ofrivilligt. Allt det förfärliga som hade hänt hade inte gjort mannen mindre attraktiv. Hon kände hur doften av hans förrädiska eau de cologne hade en berusande verkan och hur skön beröringen från hans hatade händer var.”

Av de kvinnor som söker akut vård efter våldtäkt (som bekant är ett vanligt vapen i krig) uppger långt över hälften att de drabbats av handlingsförlamning, så kallad frozen fright. Genom historien har våldtagna kvinnor blivit misstrodda – av flera orsaker – bland annat om de på grund av rädsla inte gjort aktivt motstånd. (Sedan 2018 har vi i Sverige tack och lov ett tillägg i sexualbrottslagstiftningen som gäller samtycke.) I Estland är det lagligt för en tränare att ha sex med en fjortonårig så om jag tillåter mig gissa har de ingen samtyckeslag. Det Ilmar Taska gör sig skyldig till i citatet ovan är inte bara frustrerande utan farligt för att han medverkar till en idé om att kvinnor tänder på att bli dominerade sexuellt – även i de fall de inte alls medverkar.

Det blir en sågning.