Etikett: Jon Fosse

Ett nytt namn (Septologin #6-7) av Jon Fosse

Jag som är fattig i anden, blir rikare med Fosse i handen. Den tredje och sista boken i Septologin inleds med en rad av Nietzsche: Nur Narr! Nur Dichter (Blott narr! Blott diktare!) Redan där börjar till min stora glädje Fosse-atmosfären byggas upp och tid, konst, ande, sanning, minne, berättelse och språk blir till vidare …

Fortsätt läsa

När en ängel går genom scenen av Jon Fosse

Alla som vill syssla med litteratur borde läsa den här, det är skrivtips från året nobelpristagare. I tjugo korta essäer, skrivna under 90-talet, delar Jon Fosse sin bild av vad konst och text är och bör vara. Det är en sorts litteraturfilosofi. Det är oväntat konkreta texter som handlar om och förklarar vikten av det …

Fortsätt läsa

Fyra pjäser av Jon Fosse

Frid vare med mig när jag åter träder in i Fosse-land, en transcendental dimension där kärnan utgörs av det osägbara och resten av frukten är undertext. Här reduceras språk och bilder, tid och rum, liv och död ner till enkla ord om människans existentiella famlande i ett utvidgat nu. Formen är minimalistisk närapå banal, vilsenheten …

Fortsätt läsa

Jag är en annan (Septologin #3-5) av Jon Fosse

Att äntligen få komma ur min egen immanenta värld och in i Jon Fosses transcendenta, är ljuvligt. Jag har längtat sedan jag läste Det andra namnet. Med sin flödande prosa utan punkt skapar han ett infinit epos som hela tiden tycks vidga sig. Han lyckas skriva om det svåra, det allra högsta, som rör oss …

Fortsätt läsa

Det andra namnet (Septologin #1-2) av Jon Fosse

Det andra namnet anges som del ett och två av en septologi om sju. Och här mina vänner, gäller det att skärpa till sig. Inte för att den är svårläst eller trög. Språket är lättillgängligt. Orden är enkla, upprepande, de flödar fram utan punkter i en mestadels vardaglig monolog. Inte heller är diegesen svår att …

Fortsätt läsa

Hundmanuskripten av Jon Fosse

Hundmanuskripten består av tre stycken antropomorfa noveller. De har alla tre hundar i övre medelåldern som protagonister. Det är lika konstigt som det låter, men oväntat underhållande och tankeväckande. Fosses prosa flyter fram. Med omkväden och med få ord skapar han stort innehåll. Vardagsnära, realistiskt och riktigt roligt. Den första heter Nej å nej och …

Fortsätt läsa