Man blir väl aldrig för gammal för sagor, tänkte jag och såg det också som ett sätt att bättra på allmänbildningen när jag tog mig an det historiska dokumentet Tusen och en natt. Tyvärr visade det sig ganska snabbt att jag visst blivit åt helvete för gammal.
Det går nämligen inte att imponera på mig med våldsamheter eller övergrepp, slaveri eller prostitution, vackra prinsar eller prinsessor, djinner eller feer, trollkarlar, enucker, svartkonst, ebenholtshästar som kan flyga eller drakar som kan spruta eld. Inte heller pärlor, guld, kristaller, sidentyger, oljor eller rökelse entusiasmerar. Däremot går jag igång på vinet, frukterna och blommorna.
Tusen och en natt har ingen namngiven författare, den antas vara från 800-talet med ursprung i Iran. Det är en samling berättelser varav jag (och säkerligen många med mig) känner igen Aladdin och den underbara lampan samt Alibaba och de fyrtio rövarna (sesam öppna dig). Här får jag också kännedom om Magnetberget, Fågeln Rock, Sinbad sjöfararens resor, Visiren Nuraeddin och hans bror med flera.
Ramberättelsen handlar om den galna och sadistiska kungen Shahriar (för tanken till Sharia) som tar sig en ny fru varje kväll, och avrättar henne varje morgon. Scheherazade är hjälten som med sagornas hjälp får kungen att sluta halshugga unga kvinnor. I natt efter natt berättar hon skickligt sammanvävda sagor och efter 1001 nätter vill kungen gifta sig med henne och samla hennes utsagor i en bok.
Med andra ord är berättarperspektivet en dödshotad kvinnas som försöker underhålla en förövare, vilket kan förklara att innehållet inte imponerar på mig. Det är vackra jungfrur med vit hud, rosenfärgade kinder och korallröda läppar. Salarna är stora och Allah är störst. Slavarna är vita och/eller kvinnor, juden är snål och dvärgen har puckelrygg. Det handlar väldigt lite om att vara god som i snäll och mer om att bli rik, tala sanning, att motstå frestelser, att lyda hierarkier.
Felräkningen är uppenbar (inte är det 1001 sagor inte), förenklingarna är många, nästan allt är dumt och orealistiskt, karaktärerna är stela på ett sätt som får Charlotte Kalla att framstå som mjuk och dansant i jämförelse.
Senaste kommentarer