Nordisk fauna av Andrea Lundgren

Wow! Det här var helt otroligt bra. Mycket bättre än Glupahungern.

Fågeln som skriker om natten ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️

Katten. Skulle ha fått fem men jag förstod inte slutet ⭐️⭐️⭐️⭐️

Det som sker med en ⭐️⭐️⭐️⭐️
Finaste citatet: ”Riktigt gamla tallar hade hon läst att man känner igen, inte på höjden, utan på barken, och grenarna, som började gå i spiraler. Hela livet hade de varit på väg utåt, längre, högre. Sedan kom vändning, insikten. Tillbaka och skydda, sno sig runt sig själva. De blev med ens så människolika. Krympte på höjden för varje är som grenarna långsamt kämpade för att ta sig tillbaka mot kroppen.”

Fadershålet ⭐️⭐️⭐️⭐️⭐️
En helt otroligt finstämd berättelse om en pappa och hans dotter och deras knepiga relation. Här tycker jag de magiska inslagen förhöjer berättelsen. När Kore tagit sig in i pappans hjärta och möter sig själv där inne.

Flickvännen ⭐️⭐️⭐️⭐️

Om änglars natur ⭐️⭐️⭐️⭐️

Korta svar på stora frågor av Stephen Hawking


Stephen Hawkin förmedlar sina avancerade kunskaper om kosmologi, rymden, svarta hål, energi etc med optimism och charm. Vissa bitar är ganska avancerade och kräver förkunskaper, (exempelvis skriver han om kunskaper a priori utan att förklara vad det är).

Bekantskap önskas med äldre bildad herre av Kristina Lugn


”Medelålders, väluppfostrad akademiker söker ung, slank, dominant dam i Storstockholmsområdet med gammaldags värderingar för avspänd, okonventionell samvaro. Svar helst med foto. ’Din önskan – min lag – 858.’”

Efter att ha roats av förstasidans kontaktannonser fastnar skrattet i halsen.

”Jag ska lära mig städa och vispa
och göra mig slank och fin
och bli en ordentlig mamma
en hemkär och kramgo’ blondin”

”När dagen gryr och dom arbetsföra har bråttom brukar jag stå utanför Nordiska Kompaniets huvudentré.
Jag bara står där.
Och väntar.
Så länge jag ser ut som en galen kissa blir nog ingen arg på mej, tänker jag.
Dom arbetsföra brukar gilla lagom voluminösa husdjur som har lärt sej att inte gläfsa och kälta och kvida och lamentera på livligt frekventerade gator och torg.
Beskedliga bulldoggar och professionellt inseminerade tycker t ex.
Sådana kreatur ger en alldeles speciell atmosfär åt stadsbilden som dom arbetsföra brukar uppskatta att få stanna upp och njuta av ett ögonblick innan dom jäktar vidare.
Och jag älskar ju alla förbannade människor som är på väg någonstans.
Jag älskar dom så förbannat.
Därför att dom är på väg någonstans.
Och nog har jag sett hur vackra dom är.
Och just därför är det så viktigt att jag lägger band på mej.
Och bara väntar.
Och bara rånar litegrann.
Helt stilla för mej själv.
Medan jag väntar på att den stora ensamheten ska börja på allvar.”

Att hon bara kunde skriva så öppenhjärtigt om existentiell utsatthet. Chockad och mäkta imponerad! 

Hjärtat är bara en muskel av Kristoffer Ahlström


Vågat, att som man skriva fram ett narrativ som fokaliserar en kvinna och hennes kroppsligheter. Men jag tycker nog att han lyckas. Jag tänker dock hela tiden på att det är en man som skrivit om en kvinnlig protagonist vilket för tankarna vidare till det mänskliga. Det som förenar kvinnor och män och där är också Ahlström bäst, menar jag. Att inte känna sig hemma i sin könsroll. Längtan efter att älska och att bli älskad. Var och hur gränsen mellan kärlek och besatthet går. Svartsjuka. Önskan om att kunna halvera sina känslor och vara lite ”skönt” likgiltig. Hur kärlek kan vara både berusande och skrämmande och att kärleken kräver sårbarhet vilket i sin tur kräver sundhet.
Han lyckas skriva fram den tärande och klaustrofobiska känslan av svartsjuka (som Johanna Frid också lyckades med i Nora eller Brinn Oslo brinn).
Trots att jag varken kommer karaktärerna nära eller sympatiserar med någon av dem och att jag mest blir frustrerad. Trots att jag kunde förutse slutet, och att jag aldrig dras in i historien riktigt, tyckte jag det var riktigt bra. Mycket väl skildrade herdestunder. ÄLSKAR språket (även om det är lite överladdat ibland) och det ystra tidsperspektivet.
Sen är det extra roligt att det delvis utspelar sig på Gotland som också är mitt hemma.

Badortsmysteriet av Agatha Christie

Flott och välkomponerad. Inte förutsägbar. Helt klart läsvärd trots att den skrevs för snart 90 år sedan. Men jag älskar inte mordgåtor och därför blir min upplevelse ljummen. Efter att Agatha Christies bokryggar under många år blängt på mig från bokhyllan tog jag tag i min första. Men det lär nog dröja innan nästa.

Guds starka arm av Åsa Larsson


Nu var det ju i och för sig en mordgåta här igen, men här finns också mycket mer. En historisk berättelse om livet i Kiruna, moralen, religionen, relationerna, rasismen för somliga även inom familjen.

En fördämning mot Stilla havet av Marguerite Duras


Duras första roman om uppväxten präglad av misär i kolonin Indokina. Precis som skyddsvallarna rämnar för Stilla havet och ödelägger familjens jordlott, har familjen ödelagts av fattigdom. Sexualiteten som verktyg och väg ut ur ett korrumperat och omöjligt samhälle.
Mästerligt gestaltat.
Protagonisten Suzanne varken säger eller tänker mycket. Stumheten som ett frö i den här boken, blommar ut i kommande verk.

Om man ska börja läsa Duras tror jag den här är bra att börja med.