Etikett: Marcel Proust

Slutet på svartsjukan av Marcel Proust

Voila! Låt mig bjuda på en liten aperitif, en aptitretare för dig som inte smakat Proust än. Novellen Slutet på svartsjukan är som ett preludium till På spaning efter den tid som flytt. Jag känner igen författarens psykologiska skarpblick med vilken han iakttar människans inre nöjesfält som verkligen inte bara erbjuder kärlekstunneln, om man säger …

Fortsätt läsa

Albertineutredningen av Anne Carson

Proust mastodantepos är slut och jag har hamnat i den omtalade öken post På spaning efter den tid som flytt. Jag blev väldigt nyfiken på Albertines perspektiv efter att ha läst Rymmerskan och skulle egentligen bara bläddra lite i Anne Carsons Albertineutredningen. Men så kunde jag inte sluta. Den är så liten också, det blev …

Fortsätt läsa

Den återfunna tiden (På spaning efter den tid som flytt #7) av Marcel Proust

Så har då denna mondäna berättelse, denna tidens katedral, denna silkeslena majonnäs, denna haute-couture-klänning kommit till ända. Likt en gruvarbetare har jag jobbat och slitit för att utvinna de mineral som Proust lämnat efter sig. Berikad med skatter om det mänskliga psykets väsen är jag nu ute i solen igen som kommen ur Platons grotta. …

Fortsätt läsa

Rymmerskan (På spaning efter den tid som flytt #6) av Marcel Proust

”Vanan lägrar sig över oss med en bördatung som kölden och djup nästan som livet.” /Wordsworth Så har jag hittat både in och ut genom den sjätte dörren i Proust labyrint. Jag har lärt mig att Proust skulle dissa Tinder (han tycker att ”brev innehåller så litet av en människa”), blivit stärkt i min övertygelse …

Fortsätt läsa

Den fångna (På spaning efter den tid som flytt #5) av Marcel Proust

Boomshackalak! Det är fredag och jag har läst ut den femte delen av På spaning efter den tid som flytt. Den fångna tar vid där del fyra slutade och dess femhundra sidor sträcker sig över tre scener, i vanlig ordning extremt långsamt och detaljrikt berättade med förstoringsglas över varje känsla. Detta intellektuella äventyr börjar i …

Fortsätt läsa

Sodom och Gomorra (På spaning efter den tid som flytt #4) av Marcel Proust

”Tänker man med ömhet på män, då blir man kvinna och en imaginär klänning hämmar ens gång.” Väntat är det när Proust i den här fjärde delen av litteraturhistoriens kanske mest kända verk fortsätter att chikanera och ironisera över förra sekelskiftets franska notabiliteter. De som (i slutet av del tre) bryr sig mer om ett …

Fortsätt läsa

En kort sentimental resa av Ettore Schmitz [Italo Svevo]

Det här är en hundra år gammal amuserande kortroman om livet, mansplaining, heterosexuella matrisen och Venedig som jag varmt vill rekommendera. Tack vare Camilla Malmer fick jag nys om En kort sentimental resa som går till Italien och bjuder på många stunder av epifani. Jag skulle läsa Prousts mastodontepos i år tänkte jag, men det …

Fortsätt läsa

Att läsa Proust av Olof Lagercrantz

”om man inte läser Proust har man dåliga förutsättningar att uppfatta mer än skummet av den litteratur som skrivs i västerlandet idag.” Under året 2022 – hundra år efter Prousts död – satsar jag på att läsa På spaning efter den tid som flytt. Jag har bara läst tre av sju delar så här långt …

Fortsätt läsa

Kring Guermantes (På spaning efter den tid som flytt #3) av Marcel Proust

Efter att besegrat ett visst motstånd plockar jag upp den tredje delen av spaningen, 712 sidor tjock. Berättaren hänger sig nu åt tiden då han var en ung man och han avsätter i princip hela den här delen till att impressionistiskt fördjupa sig i vännen markis Robert de Saint-Loups moster Madame de Oriane Guermantes. Precis …

Fortsätt läsa

I skuggan av unga flickor i blom (På spaning efter den tid som flytt #2) av Marcel Proust

Det andra bandet i Prousts magnus opus vars titel – för mina tankar till den manliga blicken som liknar unga flickor vid knoppar som blommar ut för att inom kort vissna – hade stört mig mer om jag inte visste att upphovsmannen var homosexuell. Denna vetskap gör mig till en mer välvillig läsare tror jag …

Fortsätt läsa