Inte visste väl jag att jag var så intresserad av kinesisk kultur! Förtjänsten är förstås Cecilia Lindqvists (1932-2021) – en av Sveriges bästa Kina-kännare. I Tecknens rike delar hon på ett lättsamt och inspirerande sätt med sig av sin gedigna kunskap om kultur och konst ur ett historiskt perspektiv och kopplar det till kinesiska skrivtecken. Det är helt underbart att få grotta ner sig i fysiska och praktiska spörsmål som berör kinesisk natur, djur, fordon, tyg, bambu, hus, böcker, instrument mat med mera och slippa politik, krig och makthavare för en stund. Det är först i slutet som det handlar om teori och abstrakta begrepp.
”Vi håller hund och katt. Kineserna håller guldfiskar och fåglar. Och alldeles som vi går ut med våra hundar så går de ut med dina fåglar. I gryningen medan morgondimman långsamt viker, samlas äldre män i parker och promenader längs gatorna och hänger upp sina fågelburar i träden.”
Vad jag lärde mig? Oj, det är mycket. Men följande fastnade jag extra för:
- Kinesiska är det äldsta av alla nu levande språk.
- Befolkning heter människomunnar.
- ”Har du ätit” och ”vad du har blivit fet”, är vanliga hälsningsfraser och den skrattande Buddhan är från Kina. Det anses ändå som här ”fult” att vara fet.
- Tecknet hashtag betyder brunn.
- 1989 bodde 40 miljoner människor i grottor i Kina.
- I traditionella kinesiska böcker löper textraderna lodrätt uppifrån och ner, från höger och äldre kartor är orienterade åt söder.
- Sköldpaddan uppfattades av forntidens kineser som en kvinnlig varelse och symboliserade barnuppfostran och universum.
- Det är ganska mycket som skiljer mellan Kinesisk och Svensk kultur men en sak är de rörande överens om: patriarkala normer.
- Smurfarnas hus är inte ett verk av fantasin utan de kallas rundhus och beboddes av kineser i yngre stenåldern.
”I kinesiska intellektuellas förhållande till naturen ingick en god portion mystik. Med vad de sökte var inte förening med Gud eller något annat högre väsen utan gemenskap med allt levande. […] Människan var inte naturens herre, hon ingick på samma villkor som allt annat i himmelen och på jorden i Den stora enheten och den dominerandes av kosmiska krafter, som man kallade Yin och Yang. De förutsatte varandra som natt och dag, som vinter och sommar, som liv och död. De var aspekter av samma verklighet och upprätthöll i dynamisk jämvikt harmonin i universum. Allt förändrades, omvandlades och återkom i nya konstellationer i evigt flöde. Ingenting var konstant utom denna ständiga, långsamma förändring.”
Jag har ingen aning om hur relevant boken är så här 33 år senare, men jag finner i vilket fall stort nöje i läsningen. Jag rekommenderar tecknens rike.
Utmaningen #augustprisprojektet – som jag påbörjade förra året tillsammans med Mösstanten och Kicki att läsa alla böcker som vunnit Augustpriset i kategorin skönlitteratur – är genomförd. Jag har nu läst alla 32 böcker som utgivits mellan 1989 och 2021.
2021 – Eufori av Elin Cullhed
2020 – Samlade verk av Lydia Sandgren
2019 – Osebol av Marit Kapla
2018 – Aednan av Linnea Axelsson
2017 – De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
2016 – De polyglotta älskarna av Lina Wolff
2015 – Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
2014 – Liv till varje pris av Kristina Sandberg
2013 – Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson
2012 – Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
2011 – Korparna av Tomas Bannerhed
2010 – Spill. En damroman av Sigrid Combüchen
2009 – De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg
2008 – Ett annat liv av Per Olov Enquist
2007 – Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark
2006 – Svinalängorna av Susanna Alakoski
2005 – Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm
2004 – Gregorius av Bengt Ohlsson
2003 – Skraplotter av Kerstin Ekman
2002 – Den vidunderliga kärlekens historia av Carl Johan Vallgren
2001 – Underdog av Torbjörn Flygt
2000 – Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi
1999 – Livläkarens besök av Per Olov Enquist
1998 – Berömda män som varit i Sunne av Göran Tunström
1997 – Aprilhäxan av Majgull Axelsson
1996 – Sorgegondolen av Tomas Tranströmer
1995 – Hummelhonung av Torgny Lindgren
1994 – Synden av Björn Ranelid
1993 – Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
1992 – Medan tiden tänker på annat av Niklas Rådström
1991 – Livets ax av Sven Delblanc
1990 – De sotarna! De sotarna! av Lars Ahlin
1989 – Tecknens rike av Cecilia Lindqvist
Bäst av de 16 böcker jag läst och recenserat här på Karenina var Spill. En damroman av Sigrid Combüchen, Ett kort uppehåll av Göran Rosenberg, Skraplotter av Kerstin Ekman och Stundande natten av Carl-Henning Wijkmark.
Senaste kommentarer