Ett kort uppehåll av Göran Rosenberg

Jag har antagit en ny utmaning tillsammans med Mösstanten och Kicki att läsa alla böcker som vunnit Augustpriset i kategorin skönlitteratur. Det är 32 böcker som utgivits mellan 1989 och 2020. För mig innebär det att 16 böcker återstår att läsa (se lista nedan). Jag började utmaningen med att lyssna på Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz författad och uppläst av Göran Rosenberg.

Göran Rosenberg är son till David Rozenberg, född som jude i Polen 1922(23?). Han genomlever andra världskriget som fånge i Auschwitz och kommer 1947 till Södertälje tågstation (som omslaget visar). Via Rosenbergs penna följer vi pappans liv fram till 1960 då han dör och lämnar sin 12-årige son efter sig. Med bifokal blick pusslar författaren ihop ett porträtt av mannen som är hans far och överlevare, med hjälp av minnesskärvor, bilder, brev och tidningsurklipp. Bokens jag är författaren som riktar sig till ett du, pappan. Detta grepp lämpar sig väl för berättelsen som till stora delar av uppenbara skäl håller en distans till protagonisten. En stor del av handlingen kretsar kring ”torra” (men intressanta) historiska fakta om andra världskriget men också om Sveriges arkitektur, industrialiseringens spirande, barnträdgårdarnas framväxt med mera. Avvägningen mellan fakta och skönlitterärt berättande är perfekt. Många fina metaforer och en lysande prosa gör den här romanen till en fantastisk läsupplevelse. Rosenbergs ton är imponerande samlad och samtidigt skarp. Trots att jag läst många ”holocaustromaner” och berättelsen om den judiska diasporan tillför den här något nytt.

En metafor som berör mig är den om sputnik som kräver en obegripligt stor utskjutningshastighet för att kunna nå ut i rymden. Denna till synes ouppnåeliga kraft krävs även av fadern för att kunna lösgöra sig från den Scaniafabrik som är och förblir hans arbetsplats under tiden i Sverige. Jag tänker på Agota Kristofs Igår och hur hon beskriver fabriksarbetet som monotont och nedbrytande. Pappan vill komma vidare, han är driftig och målmedveten, men han är ensam i en stad med en för stor lastbilsfabrik och han lider av posttraumatiskt stressyndrom.

Depression och självmord är ofta tätt sammankopplat med överlevares liv. David Rozenberg är inget undantag. Författaren diskuterar i samband med detta ett för mig nytt begrepp, ”fridöd” – att avsluta sitt liv som en akt av värdighet och inte uppgivenhet. Förklaringarna till överlevarnas sjukdomar är många och komplexa. Först är det alla dessa trauman som krig och förföljelse innebär, sen att hantera det faktum att man överlevt. Att komma till en ny plats som överlevare och omvandlingen till fortlevande. Rosenbergs pappa söker kompensation och bemöts av den grova misstänksamhet som invandrare än idag möter. Inexaktheter, skrivfel och missförstånd luskas fram med syfte att få den sökande att framstå som simultant och bedragare.

”Språkförbistring är det ord jag sätter på den osynliga vägg som reser sig mellan er och platsen. Inte en vägg mellan språk så mycket som mellan världar. Mellan den värld ni lämnat och den värld ni vill göra till er. En vägg som inget språk kan vi genomtränga. Orden finns ju där redan ghetto, dödsläger, gaskammare, förintelse, utrotning men ingen förstår vad det betyder.”

Trots den enorma tragiken framstår också klara förbättringsmöjligheter. Ett axiom som vi aldrig får tillåta oss att släppa taget om är vikten av förbindelsen mellan platsen man lämnat och den nya man kommer till. Ingen människa kan eller ska behöva assimileras på ett sätt som raderar härkomsten. Då riskerar man att aldrig hitta hem igen. Kronisk hemlöshet är outhärdligt och livsfarligt.

David Rozenberg levde sitt korta liv som överlevare i enlighet med cykelteoremet: den som inte trampar faller omkull. Att stanna är att låta skuggorna hinna ifatt.

___________________________________

De författare och verk som tilldelats Augustpriset i kategorin skönlitteratur är:

2020 – Samlade verk av Lydia Sandgren
2019 – Osebol av Marit Kapla
2018 – Aednan av Linnea Axelsson
2017 – De kommer att drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru
2016 – De polyglotta älskarna av Lina Wolff
2015 – Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri
2014 – Liv till varje pris av Kristina Sandberg
2013 – Egenmäktigt förfarande – en roman om kärlek av Lena Andersson
2012 – Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz av Göran Rosenberg
2011 – Korparna av Tomas Bannerhed
2010 – Spill. En damroman av Sigrid Combüchen
2009 – De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg
2008 – Ett annat liv av Per Olov Enquist
2007 – Stundande vatten av Carl-Henning Wijkmark (läser nu)
2006 – Svinalängorna av Susanna Alakoski
2005 – Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm
2004 – Gregorius av Bengt Ohlsson
2003 – Skraplotter av Kerstin Ekman
2002 – Den vidunderliga kärlekens historia av Carl Johan Vallgren
2001 – Underdog av Torbjörn Flygt
2000 – Populärmusik från Vittula av Mikael Niemi
1999 – Livläkarens besök av Per Olov Enquist
1998 – Berömda män som varit i Sunne av Göran Tunström
1997 – Aprilhäxan av Majgull Axelsson
1996 – Sorgegondolen av Tomas Tranströmer
1995 – Hummelhonung av Torgny Lindgren
1994 – Synden av Björn Ranelid
1993 – Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
1992 – Medan tiden tänker på annat av Niklas Rådström
1991 – Livets ax av Sven Delblanc
1990 – De sotarna! De sotarna! av Lars Ahlin
1989 – Tecknens rike av Cecilia Lindqvist

(De med fet stil har jag inte läst.)

Kommentera