Jag lyssnade till Underdog uppläst av författaren själv med skånsk dialekt. Det bidrog till en genuin känsla för malmöpågen Johan, som är vår protagonist och just underdog. Tillsammans med sin mamma Bodil och storasyster Monika utgör de familjen Kraft som står i centrum för denna uppväxtskildring.
Flygt tecknar fantastiskt fina och respektfulla personporträtt av den superbegåvade Monika som begraver sig i skolarbete då hon är mobbad, och av den närvarande mamman som sliter på en strumpfabrik. ”Pappa” Folke gästspelar bara med ett taffligt försök att ta upp kontakten med sin son.
Det här är i första hand en stark klasskildring. Den handlar om vad livet för barnen tillhörande ”stenkickarklassen” kunde innebära på 70-80-talen, och än idag. Hur klasstillhörighet förhåller sig till ambitioner, meritokrati och självförtroende. Det är exempelvis svårt för Monika från arbetarklassen att trivas i akademiska kretsar trots sin stora begåvning. Flygt lägger också stor vikt vid könsroller och feminism. Mamma Bodil som står ensam med ansvar för barn och försörjning, och som alltid håller rent omkring sig, tar också hand om sin egen mamma vilket hennes bror Leif förstås struntar i. Johan har sjå med att hitta rätt bland roller och attityder för att passa in som pojke och man. Att människan är en kollektiv varelse skriver Flygt fram snyggt genom att låta ett myller av bifigurer göra avtryck i huvudpersonerna. Det är mycket intressant och givande. För mig finns det också mycket att känna igen mig i.
Språket är intensivt och osentimentalt, maximalistiskt med en humoristisk underton. Det är härligt med berättarglädje men jag tycker stundvis att det blir lite för babbligt och för många övertydliga förklaringar.
Underdog är den 24:e Augustprisvinnaren jag läser i utmaningen augustprisprojektet som jag genomför tillsammans med Mösstanten och Kicki bokmal.
Senaste kommentarer