Nina Ruthström

Gotland

Jag heter Nina Ruthström, är en boktokig gotlänning, 40+

Mest kommenterade inlägg

  1. Färskt vatten till blommorna av Valérie Perrin — 58 kommentarer
  2. Anna Karenina av Leo Tolstoj — 14 kommentarer
  3. Lektioner i kemi av Bonnie Garmus — 10 kommentarer
  4. Swanns värld (På spaning efter den tid som flytt #1) av Marcel Proust — 9 kommentarer
  5. Om könets existens av Kajsa Ekis Ekman — 9 kommentarer

Författarens inlägg

Skolan för goda mödrar av Jessamine Chan

Vad i hela helv…. är det här? En dystopi? Social satir? En Handsmaid´s Tale för 2000-talet? Jag ska säga er vad jag tycker att Skolan för goda mödrar är: En katastrof. En bunt kontradiktoriska blad vars behållning är inget annat än förspilld pappersmassa, färg och tid. Inte ens framsidan är rimlig. Bilden med de rosa …

Fortsätt läsa

Sniglar och snö av Agneta Pleijel

”Igår försökte jag spara i datorn, men misslyckades, som numera med det mesta av teknisk art. Idag öppnar jag en ny och oskriven flik. Lika bra att börja från början.” Med dessa tre lättsamma rader inleder Agneta Pleijel sin tredje självbiografiska roman över vilken det för övrigt vilar ett stort allvar. Kanske väl stort för …

Fortsätt läsa

Adoptionerna av Patrik Lundberg, Josefin Sköld, Alexander Mahmoud

Det har redan gått tre år sedan Patrik Lundberg, Josefin Sköld och Alexander Mahmoud genom Dagens Nyheter granskade adoptionsindustrin och för Barn till varje pris belönades med bland andra Stora Journalistpriset. Adoptionerna är ett granskande reportage på närmare trehundra sidor som fördjupar sig i hur systematiska stölder av barn pågått trots svenska statens kännedom. Adoptionscentrum …

Fortsätt läsa

Viskarna (#3) av Stefan Lindberg

Någon viskare är han knappast, Stefan Lindberg, som här i sin avslutande del i Kungsholms- eller Fridhemsplanstrilogin med ett makalöst driv orerar vad som ibland känns som rappakalja men lika ofta illusionsskapande skarpsinnig prosa. Endast fokuserade och tålmodiga läsare som är okej med olösta mysterier göra sig besvär. Jag älskade andra delen, Splendor, (första har …

Fortsätt läsa

Ensam i Berlin av Hans Fallada

Elise och Otto Hampel hette två tyskar som via vykort agiterade antinazism under andra världskriget. Om dessa hjältar intensivskrev Hans Fallada (1893-1947) närmare 700 sidor kort före sin död. Jag har varit som bergtagen av detta mästerverk, uppläst av Reine Brynolfsson och översatt av Knut Stibbendorff och Per-Lennart Månsson. Alla inblandade förtjänar stor eloge. Den här fantastiska …

Fortsätt läsa

Jag skulle så gärna vilja förföra dig – men jag orkar inte av Margareta Strömstedt

Det här är en slags minnesbok som författaren skriver när hon är över åttio(!) år. Bara det tycker jag gör den intressant. En av sakerna som är kul med Margareta Strömstedt (1931-2023) är att hon började skriva självbiografiskt efter femtio. Och då framförallt om sin uppväxt och sitt kvinnoliv, den psykiskt sjuka mamman, kärleken till …

Fortsätt läsa

Nattens skola (#4) av Karl Ove Knausgård

”I skolan lärde de sig ju att vara emot allt som var ont och för allt som var gott. Ända fram tills vi insåg, eller i alla fall anade, att det som var ont kunde löna sig och började maskera det som gott.” Nattens skola är en parafras på faustmyten. Kollektivromanerna Morgonstjärnan och Det tredje …

Fortsätt läsa

Skuldsatt av Lena Pettersson

Sverige är ett av världens rikaste länder med en av världens mest skuldsatta befolkningar. Vad det beror på går journalisten Lena Pettersson igenom i vad jag tror blir årets bästa fackbok. (Augustpris!) Jag lär mig mycket av att läsa Skuldsatt. Arg blir jag, måste till och med gråta en skvätt till de överskuldsattas egna berättelser. Men …

Fortsätt läsa

Fearplay av Tova Gerge

Den här boken levereras inlindad i rep. Jag gillar inte att böcker kommer med saker, men detta tilltag inger onekligen en viss förväntan. Titeln lovar i samma riktning; skrämmande lek mer än rättvist spel. Läsaren har två rep att följa genom Fearplay. Den ena är fästad i unga Iris som åker till USA för att …

Fortsätt läsa

Innan fåglarna vänder åter av Merja Mäki

Grus grus heter trana på latin och den är en omskriven fågel, antagligen på grund av hur vackert den symboliserar vårens ankomst. Jag tycker det känns fint att tänka på att tranornas återvändande sker i modern tid liksom de gjorde för åttio år sedan, men tycker också att författare ska ta det lilla lugna med …

Fortsätt läsa