Vad som helst är möjligt [Amgash #2] av Elizabeth Strout

Det här är fortsättningen på den berömda Mitt namn är Lucy Barton. Det var över tre år sedan jag läste den så jag har glömt allt, men det gör inget visar det sig. Elizabeth Strout påminner läsaren om att Lucy växte upp fattigt, i ett stinkande hus i Amgash, Illinois. Men eftersom vad som helst är möjligt har hon gått och blivit författare och bor nu i New York. Lucy Barton är den röda tråden. Den första novellen handlar om hennes skolvaktmästare. Han funderar över den ständigt pågående tävlingen mellan ont och gott, vad man ska och inte ska göra. I den andra möter vi Lucys syskonbarns studievägledare, ”Fettot Patty” som hon kallas. Och så där fortsätter det.

Det handlar om sorger i vardagen, besvikelser över vad livet blev och smärtsamma ekon från barndomen. Om att hålla fasaden, om klasstillhörighet och om samspelet mellan vad man tänker och vad man visar utåt. Om viktproblem, äktenskapsproblem, småstadsproblem, patriarkala problem, relationsproblem, ekonomiska problem, hygienproblem och psykiska problem. Strout skriver en mestadels nykter prosa som konstaterar och beskriver men ibland också klargör och tolkar. Hon hittar karaktärernas röster, de lever upp för mig och de intresserar mig. Vad som helst är möjligt är berörande feelbad men kanske lite väl tillrättalagt och traumaporrigt – alla är helt paj.

Läsningen gav mig åtminstone en rejäl insikt. Jag hade en fantastisk vän och klasskompis en gång, M. Hon lärde mig vad karaktär är. Efter studenten flyttade hon från Gotland och tog efter några år avstånd från mig och resten av vårt gemensamma gymnasiegäng. Vi funderar alla på varför hon gjorde det. Jag kom på nu när jag läste om Lucy Bartons panikångest, att något sådant skulle kunna vara anledningen. Eller så är vi bara tråkiga typer.

”Den tiden verkade otroligt avlägsen när karaktär ansågs betyda allt, som om karaktär var det altare som all anständighet bugade sig inför. Att vetenskapen nu visade att genetiken var avgörande gjorde att allt det där snacket om karaktär slängdes överbord. Att ångesten var triggad, eller blev triggad efter traumatiska händelser, att ingen var stark eller svag, bara funtad på ett visst sätt…”


Året 2022, då jag trodde att jag bara skulle fortsätta knata på i ullstrumporna, blev inte alls som jag tänkt mig. Min pappa blev sjuk, jag hamnade i existentiell kris, jag slutade snusa och min koncentrationsförmåga reducerades rejält och sen dog pappa. Men! Ibland tycks det som att vad som helst faktiskt är möjligt. Jag har ändå läst 358 böcker i år, jag har dock inte recenserat och analyserat alla lika noga.

Jag klarade mitt läsmål, (samma som föregående år 350). Mina favoriter finns logiskt placerade under taggen Favorit (29 st i år) eller Betyg V. Jag kan tyvärr absolut inte välja en, tre eller ens tio. Sämst var Barndom, Catherin M:s sexuella liv och När vargarna kom. Årets mest lästa recension på karenina.se är den om Koryféerna, på andra plats kommer sågningen av När vargarna kom och på tredje plats finns Bröd och mjölk (en av årets favoriter).

Jag har läst 67520 sidor, det vill säga 185 sidor/dag (ljudböcker inkluderade). Den längsta boken var Min kamp 6, 1120 sidor, och den kortaste bara sju, Fasta föremål. Den äldsta boken är Det går an från 1839. Årets utmaningar har gått sådär. Jag har bara läst tre (av sju) delar av På spaning efter den tid som flytt. Jag har dock läst alla översatta av årets nobelpristagare i litteratur Ernaux.

Min läsutmaning finns på Goodreads.
Jag har läst 93 böcker utgivna i år, 2022, det motsvarar 31% av alla årets böcker.
Hela 40 st fick toppbetyg, bara 5 böcker fick en etta.
Ny som i ny för mig, det vill säga en författare jag inte har läst något av förut.
Jag har läst ovanligt många böcker av manliga författare i år, hela 99 stycken.
Jag har läst 147 romaner, 38 stycken autofiktiva/självbiografier/memoarer, biografier (skrivna av annan person) hamnar under fakta.
Jag har läst 30 st recensionsexemplar och 15 böcker från min egen bokhylla.
256 eller 84% av årets böcker är författade av européer.
170 st från Sverige, 25 st från USA, 23 st från Frankrike, 16 st från Norge, 15 st från Storbritannien, 10 st från Finland.
Jag har (totalt) läst böcker från 54 av världens länder, det motsvarar 28%. Nya för i år är Estland, Kirgizistan, Tjeckien, Mauritius, Guatemala, Kongo, Israel, Turkiet, Ukraina, Argentina,

Gott bokslut, med hopp om ett fint läsår 2023!

3 kommentarer

    • Wille Östbergdecember 31, 2022 kl. 11:55 f m
    • Svara

    Kors! Säger jag om statistiken, inte boken av E Strout. Kors igen! – Kors för mängden och plus för den intressant nedbrutna statistiken. Inte för att jag räknat, men jag skulle gissa att jag läst något tjog skönlitterära böcker under 2022. Det blir nämligen mest jobbläsning. Dock har jag på pluskontot att jag 2022 läst samtliga Kareninarecensioner så jag har ändå nästan gratis fått en överblick jag annars inte skulle haft. Tack!

    • Henrikjanuari 3, 2023 kl. 10:26 e m
    • Svara

    Tack för årets alla fina recensioner. Läser dem ofta.

    En detalj. Min kamp – del 6 är längre än 992 sidor. Det vet jag för att jag själv nyligen tagit mig igenom den. Du läste väl också den i år.

      • Ninajanuari 3, 2023 kl. 10:38 e m
        Författare
      • Svara

      Helt rätt! Det var uppmärksamt av dig. Tack så mycket.

Lämna ett svar