En flickas memoarer av Annie Ernaux

1958 åker specerihandlarens bortskämda dotter till Normandie för att arbeta på sommarkollo. De överbeskyddande föräldrarna kan inte längre hålla sitt enda barn hemma på landet, hon är 18 år. Högmodig, katolskt fostrad med läshuvud och erfarenheter bara från damtidningar är hon hoppfull inför stundande äventyr och sugen på att få inblick i överklassen och uppleva en kärlekshistoria. Istället får hon erfara mobbning och övergrepp.

”Det är inte honom hon underkastar sig, det är en universell, oemotsäglig lag, den om den manliga råheten som hon ju förr eller senare skulle ha varit tvungen att utsättas för. Att den lagen är brutal och snuskig spelar ingen roll, det är så det där.”

Jaget i boken är en slags nutida (2014) Annie Ernaux. I tredje person skriver hon om den 18-åriga Annie Duchesne. Jag älskar det greppet som tar människans förmåga att förändras på största allvar. Hon resonerar kring minnets förmåga på ett värdefullt sätt. Det är generöst, rakt, osentimentalt och väldigt berörande. Lite väl många franska referenser dock.

Och vilken stilist hon är! Hon liksom resonerar sig fram, inkluderar läsaren i skrivprocessen och vänder sig till mig som en jämlike. Med enkla välvalda ord bildar hon vackra meningar som ofta är öppna frågor eller ren och skär livskunskap. Att läsa Ernaux är som att umgås med den klokaste av vänner.

En flickas memoarer är en roman om klass och skrivande. Om människans förmåga till gruppdynamik och utfrysning. Den handlar om makt och kvinnohat. Om en ung persons skälvande steg in i vuxenvardandet med drömmande blick och hopp om att bli något och bli älskad.

Annie Ernaux hyser förhoppning om att läsaren ska finna åtminstone en gnutta likhet mellan den unga Annie D och vilken människa som helst. Och ja, visst kan jag känna igen mig – inte i hennes faktiska upplevelser tack och lov – men tankarna och känslorna av övergivenhet, osäkerhet, tomhet och självkritik. Jag förnimmer alltför väl plågan det innebar att vara ung och den passiviserade osäkerheten.


Det här var årets sista bok och precis i enlighet med min utmaning; bok nummer 350. Mina favoriter finns under taggen Favorit eller Betyg V. Nedan följer årets statistik:

Jag har läst 80239 sidor. Det blir 220 sidor/dag.

Den orangefärgade fliken står för böcker ur min egen bokhylla
Utan att ta hänsyn till författarens egen uppfattning.
Ny i bemärkelsen ny för mig.
Att läsa är att resa. 198 böcker av svenska författare, 152 st från annat land. 85% från Europa.

4 kommentarer

Hoppa till kommentarformuläret

  1. 350! Wow, det är ju galet många. Hur gör du? Många noveller?

      • Ninajanuari 2, 2022 kl. 9:40 f m
        Författare
      • Svara

      Ja det är många, men barnböcker och ljudböcker är inkluderade. Och noveller. Jag läser mest hela dagarna jag.

  2. Fast ljudböcker tar ju längre tid än vanliga böcker. Hur som helst, glad att jag hittade din blogg och grymt imponerad 😊

      • Ninajanuari 2, 2022 kl. 3:28 e m
        Författare
      • Svara

      Ja det är sant. Men ljudböckerna lyssnar jag på när jag promenerar eller gör hushållsbestyr dvs (nästan) all tid som jag inte läser.
      Tack för fina ord.

Lämna ett svar