jul 03 2022
”Varje emigrant är som en blottare […] Hon överskattar för jämnan sina privata delars betydelse i förhållande till omvärldens intresse. Detsamma gäller visserligen var och en som skriver …” Vår huvudkaraktär Nikita är 40 år när vi först möter honom, då befinner han sig i en möglig lägenhet i Nice som han ärvt efter sin …
jun 26 2022
”Jag saknade mamma när hon var borta, men hon var en nebulosa och pappa en svart galax som bestred alla fysiska teorier – min bror var den första materia runt vilken jag antog fast form.” I ett rasande tempo, med en ordrik textmassa som liksom väller över läsaren förtäljer Claudia Durastanti om sin uppväxt och …
apr 22 2022
Det här är något så fantastiskt som en (debut)roman, vars huvudpersoner är invandrare men narrativet inte ”invandrarens” i sedvanlig mening. Det är en suggestiv inifrånskildring där berättarjaget tillhör en åttaårig vietnamesisk pojke som (kanske) lever i skuggan av sin storebror. Vad han ser och fantiserar om handlar främst om bror Hieu och mamma (Má). Intentioner …
jan 31 2022
Både jag och min tioåring var galet förtjusta i första boken om Maryam. Och till vår stora glädje tyckte vi lika mycket om den här. Minoo Shams vet sannerligen vad hon gör, hon förstår sig på barn, flyktens realiteter, hon kan skriva och hon har humor. Hon ger litterär gestaltning åt sina karaktärer via vardagsnära …
jan 17 2022
Salman är en tolvårig svensk pojke vars föräldrar kommer från Iran. Han längtar efter solsemestern som är tänkt att gå till Spanien, men istället bär det av till den riktiga solen och släkten i Baluchistan. Regimen i Iran ser inte med blida ögon på Salmans föräldrar som lämnat landet. Läsaren får uppleva Iran, dess natur …
jan 16 2022
Efterliv är en fristående fortsättning på Paradiset, som jag tyckte mycket om. Den stora behållningen med Abdulrazak Gurnahs böcker, skulle jag säga, är att vi får ta del av kolonisationens grymheter inifrån. Tyvärr gör Gurnah i Efterliv avkall på gestaltning och levande karaktärer till förmån för historiska fakta. Den här berättelsen är fragmentarisk – till …
dec 17 2021
Det här är Agota Kristofs sista bok, en novellsamling med 25 korta noveller. Det kan kvitta är en perfekt introduktion till novelläsandet, tror jag. Bara för några år sedan gillade jag inte noveller, men det gör jag nu. Kristofs poetiska prosa är den bästa jag någonsin läst. Men jag föredrar ändå alltid roman framför novell. …
dec 04 2021
Vad innebär det för en människa likt Nora, som har tvingats göra en omvänd klassresa från att tillhöra privilegierad överklass i hemlandet (Somalia i det här fallet) till att placeras i lägsta klassens medborgare i Sverige; invandrare, svart, utan ”giltig” utbildning, osäker på språket, städerska? Hur ska en människa förhålla sig till en sådan dubbelhet? …
nov 09 2021
Man kan tänka sig att Jens Liljestrand har fått en otalig mängd kommentarer till sig om Sverige som ”det här jävla landet” och att den frustration det väckt i honom utmynnat i den här berättelsen. Diegesen i den här klimatromanen utspelar sig i det här jävla landet, en vecka i augusti, några år framåt räknat …
nov 02 2021
”Vet du att hela Paris är fullt av statyer och minnesmärken över folk som dött i olika krig? Men alla som dör i krigen nu, vem minns dem?” Salar flydde från Iran till Sverige och fick stanna i tre år innan hans tredje och sista avslag kom från migrationsverket. Han föregår utvisningsbeskedet och reser på …
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 75 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 41 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer