Dina händer var fulla av liv av Suad Ali

Vad innebär det för en människa likt Nora, som har tvingats göra en omvänd klassresa från att tillhöra privilegierad överklass i hemlandet (Somalia i det här fallet) till att placeras i lägsta klassens medborgare i Sverige; invandrare, svart, utan ”giltig” utbildning, osäker på språket, städerska? Hur ska en människa förhålla sig till en sådan dubbelhet? Och vad ska vi vita (inte) göra?

Det här är en roman i tre delar. Den första delen handlar om Noras privilegierade uppväxt i Baidoa, med sina välutbildade föräldrar som samarbetar med de italienska kolonisatörerna. De tillhör en klan med hög status. Nora är vacker och intelligent, hon blir inte omskuren. Hon arbetar som gymnasielärare. Hon får själv välja vem hon vill gifta sig med och får sina föräldrars välsignelse trots att hennes valda man Ahmed tillhör en klan med låg status. Ahmed lever farligt då han är grundare av en regimkritisk tidskrift. Del två tar vid i början av 90-talet då de politiska oroligheterna i Somalia övergår i krig (slaget om Mogadishu) vilket tvingar Nora och hennes familj på flykt. De kommer till Sverige, hennes tid som invandrare utgör del tre.

Temat är jätteintressant och det här är en fin debut av Suad Ali. Det finns en distinkt ilska, i romanen omvandlad till en kraft som attackerar de orättvisor och svårigheter som kvinnor utsätts för i Somalia, på grund av kolonisationen, under krig och flykt, som invandrad kvinna i Sverige. Jag älskar att Ali vägrar låta Nora vara tacksam.

Men det är för lite ”show” och för mycket ”tell” för min smak. Det är för många ord och jag som läsare blir nästan skriven på näsan. Karaktärerna är ganska överdrivna och vissa är inte speciellt realistiska. Jag stör mig på små språkliga detaljer som ”Nora hade inte märkt att Segal hade stått utanför badrummet hela tiden.” (Om hon inte märkt det, vad betyder då ”hela tiden”?) Det finns ganska många sådana konstiga språkligheter.

Romanen förklarar det stora lidande det innebär för Nora och andra kvinnor i liknande situationer. Det är fruktansvärt på många sätt och tröstlöst. Detta är romanens stora vinning. Den som söker svar på vad vi som är födda i Sverige kan göra blir nog besviken. Att försöka förstå och hjälpa till kan lika gärna öka på smärtan och stjälpa, om motiven grundar sig i ”white savior complex”. Vad vita gjort mot svarta är oförlåtligt och hur vi än vill försöka släta över och ställa till rätta, så går det inte. Hopplöshet! Det är den känslan som stannar i mig när jag avslutat boken.

Kommentera