mar 16 2022
Fanny Ambjörnsson (antropolog och genusvetare) har skrivit en slags sakprosaisk biografi om Nadja, en av hennes tre yngre systrar. Nadja var multihandikappad och kunde varken se, tala, gå eller stå, hon meddelade sig via skratt, sång, rynkan mellan ögonbrynen och sina personliga assistenter. Boken innefattar också ett teoretiskt perspektiv på omsorg och funktionsnorm. Författaren tar …
mar 14 2022
En av mina resedrömmar är att åka på den Transsibiriska järnvägen och nu fick jag äntligen ge mig iväg. Det är 80-tal och vi åker från Sovjet till Mongoliet. ”Flickan” – en finskt student, sitter redan i kupé nr sex när en grov arbetare med öron som kolblad och vit pälsmössa tar plats i samma …
mar 09 2022
Jaha då hamnade jag i USA igen, nu tillsammans med ”stjärnreportern” Ariel Levy. Jag känner mig felplacerad inledningsvis. Hon pladdrar på om sin barndom och de tidiga vuxenåren, det intresserar mig inte nämnvärt. Det är tänkt att texten ska vara rolig och lättsam tror jag, men för mig framstår den typiskt amerikansk det vill säga …
mar 08 2022
Lena Kjersén Edman är litteraturvetare, bibliotekarie och en underbar läsförebild (väl värd att uppmärksammas på internationella kvinnodagen). Jag hittade denna läsvän i boksammanhang på Facebook. I böcker som samtalar öser hon med sin fasta hand, ur sin aldrig sinande källa titlar över läsaren. Jag lapar glupskt i mig och sätter ibland i halsen när jag …
feb 18 2022
”…jag ville inte ha sex med män. Jag ville att männen skulle låsa in mig i en kista och sänka ner mig i underjorden.” Jag ville älska den här, och gjorde det inledningsvis. Röda rummet handlar om makt och pengar, konst och sexualitet. Det är en samtidsskildring som utspelar sig i Helsingfors. Berättarjaget är en …
feb 01 2022
Tänk er röda läppar om långa cigaretter, skräddarsydda dräkter, cocktailglas med oliver, ondulerade frisyrer med små hattar och från jukeboxen hörs Billie Holidays stämma sjunga Easy living. Det är i den eggande atmosfären, i femtiotalets New York som oxytocinreceptorerna går på högvarv hos Therese och Carol. En klassiker gestaltar en grundläggande allmänmänsklig situation, här är …
jan 31 2022
Både jag och min tioåring var galet förtjusta i första boken om Maryam. Och till vår stora glädje tyckte vi lika mycket om den här. Minoo Shams vet sannerligen vad hon gör, hon förstår sig på barn, flyktens realiteter, hon kan skriva och hon har humor. Hon ger litterär gestaltning åt sina karaktärer via vardagsnära …
jan 27 2022
”Därför att jag numera vet att de har konstruerat det de kallar litteratur mot kroppar och liv som hennes. Därför att jag hädanefter vet att detta att skriva om henne, att skriva om hennes liv, är liktydigt med att skriva mot litteratur.” Édouard Louis fortsätter att penetrera sin barndoms träskmarker, präglade av fattigdom, våld och …
jan 24 2022
”…oceanen bär med sig mina drömmar mot ett land som måste dyka upp en bra bit bortom horisontlinjen, som ett eldorado, de överlevandes land.” Jérémie är i det beryktade mellanrummet, han är varken vuxen eller barn. Han är dessutom ensam och (hemligt) homosexuell vilket gör det till ett helvetesgap. Vuxenvärlden är fortfarande bortom horisonten, och …
jan 23 2022
Hilma af Klint föddes 1862 i Stockholm. Hon växte upp på Norrtullsgatan, i en adlig och liberal familj, undervisades av Anna Withlock, anslöt sig till Fredrika Bremer-förbundet (som gick i bräschen för allmän rösträtt). Ni hör ju – det här är en feministisk historiekavalkad. Hedersdoktor Julia Voss är tyska och har lärt sig svenska för …
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 75 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 41 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
![KRIG OCH FRED [#1] av Leo Tolstoj ⭐️⭐️⭐️
”Samtalet verkade intressant och han stannade kvar i väntan på att själv få säga vad han tänkte, såsom unga män gärna vill.”
Som förväntat är Leo Tolstojs (1828-1910) beundransvärda ambition att skriva om hur människor är på riktigt, hur de egentligen känner och tänker, vad människors egentliga agenda är oavsett miner och ordval. Tyvärr tycker jag inte att han lyckas lika väl som i böckernas bok Anna Karenina. Komprometterande för den här romanen från 1868 är också att den håller vad den lovar, den handlar verkligen om krig.
”Om han hade berättat sanningen för sina lyssnare, vilka likt han själv många gånger hade hört berättelser om attacker och därför hade en klar bild av vad en attack var och nu väntade att få höra om en sådan, då hade de inte trott honom eller, ännu värre, kanske ansett att han själv var skuld till att det inte gått för honom såsom det brukade gå i kavalleristernas berättelser om stridsanfall. Inte kunde han berätta hur alla ridit fram i trav, hur han nästan fallit av hästen, stukat armen och sedan allt vad benen höll sprungit in i skogen undan fransmännen.”
Det börjar bra. Stämningen är väldigt likt den i På spaning eftersom den tid som flytt då vi träder in på en bjudning där societeten språkas, (delvis på franska) om vem som är rikast, vem som ska gifta sig med vem och huruvida Napoleon är en hjälte eller djävul. Lakejer i frack och silkesstrumpor, hovdamer i färgade sidenklänningar, furstar med pudrade peruker och yviga mustascher samlas runt harpan och klaveret. Någon bär hatt med plym, en annan sammetsrock med sobelkrage. Tolstojs smått ironiska ton när han beskriver (de onödigt många) karaktärerna och låter de syna och lura varandra, skrävla och göra bort sig roar mig. Men han tenderar upprepa sig och uppnår inte sin fulla belletristiska potential i detta verk.
”Det är lättare för en kamel att komma genom nålsögat än för en rik att komma till Guds rike. Stackars Pierre, så ung och redan tyngd av rikedom.”
Fortsättning på KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Senaste kommentarer