Röda rummet av Kaj Korkea-aho

”…jag ville inte ha sex med män. Jag ville att männen skulle låsa in mig i en kista och sänka ner mig i underjorden.”

Jag ville älska den här, och gjorde det inledningsvis. Röda rummet handlar om makt och pengar, konst och sexualitet. Det är en samtidsskildring som utspelar sig i Helsingfors. Berättarjaget är en ung kille, musiker och författare, som precis kommit ur en destruktiv relation. Han är i behov av boende och erbjuder i en annons att skriva en bok åt den som kan sälja honom en prisvärd lägenhet. Han får en äldre man på kroken, men det är snart oklart vem som är fångad av vem. Gubben har BDSM-preferenser och det är intressant att följa hur den typen av sexuell lek med underkastelse förhåller sig till reell makt. Därtill tar författaren itu med frågan huruvida konst kan säljas.

Kaj Korkea-aho är en bra berättare och jag tycker om hans prosa som verkligen glimrar ibland. Det finns en spänning delvis sexuell som håller mig alert åtminstone första halvan, men jag tröttnar lite i andra halvan och tycker att romanen i perioder står och stampar på stället. Jag tror den hade tjänat på att kortas ner.

Jag blev sugen på att läsa Strindbergs Röda rummet från den positionen vi är i nu där den nya generationen för första gången har det sämre än sina föräldrar, både vad gäller ekonomi och hälsa. Gamle Strindberg kanske också har en del att säga om det obehagliga med tacksamhetsskuld.

Underbart med en roman om homosexuella som inte har homosexualiteten som huvudtema. Det här är min första bok av Kaj Korkea-aho, men troligen inte den sista. Han har helt klart något.

”Han sa att jag var en satans pojke, sa Rasmus. Mamman ryckte till. Och av någon anledning tänkte jag att hennes reaktion var skuldmedveten. Vilket oavsiktligt ledde mig in i ett tankescenario där mamman verklighet hade haft sex med satan och avlat en avkomma men hållit det hemligt i alla år.”

Kommentera