nov 06
Att äntligen få komma ur min egen immanenta värld och in i Jon Fosses transcendenta, är ljuvligt. Jag har längtat sedan jag läste Det andra namnet. Med sin flödande prosa utan punkt skapar han ett infinit epos som hela tiden tycks vidga sig. Han lyckas skriva om det svåra, det allra högsta, som rör oss …
okt 30
Jag brukar beskriva och tagga en bok som humoristisk om det är författarens intention och om jag skrattar minst en gång. Men efter att ha läst D e kroniskt krävs kalibrering, humoristisk litteratur får en ny innebörd. Jag visste inte att böcker kunde vara så här roliga. Författaren ställer mörkret på scenen för läsaren att …
okt 17
”En mor dör – ett band klipps av.” Det här är Annie Ernaux andra bok som hon skev kort efter att hennes mamma avlidit (1987). Den heter Kvinnan men handlar om människan. När författaren låter sig smälta samman med berättaren och som tvehövdad tecknar ett stilrent och mångfacetterat porträtt av sin mamma, som en allegori …
okt 01
”Prata inte om mig ibland låt allting handla om mig. Släpp mig inte ur sikte när jag är borta.” Kristina Lugn är den finurliga poeten för alla, även för oss som inte gärna och ofta läser poesi. Hon är sedan 2020 ett snille på vift och det här är en samling efterlämnade dikter som enligt …
sep 28
”Gud är den store förbryllaren” skriver Torgny Lindgren men jag är inne på att det är författaren själv. Den här romanen tycker jag är väl lös i konturen, den är inte handlingsdriven utan en komposition av olika existentiella teman. Men välskriven och putslustig också förstås, som Lindgrens verk brukar vara. Vi ska se om jag …
sep 22
Det är 80-tal när vi först möter den vita farmarfamiljen Swart på gården belägen utanför Johannesburg. De är tre barn, en pappa och en mamma som är dödssjuk. Hon vårdas av den svarta hushållerskan Salome. Innan ”ma” dör avkräver hon sin mans löfte på att Salome ska få marken och skjulet som hon bor i …
sep 16
Kan olyckliga människor bli lyckliga? Enligt arbetarklassförfattaren Willy Vlautin är svaret: ja! Han är troligen själv ett exempel. Vlautin växte upp med sin fabriksarbetande mamma och sin bror i Reno (Nevada, USA). Han slog igenom 2006 med den här debutromanen som handlar om just två talangfulla bröder med otur, från Reno. Storebror Jerry Lee tecknar …
sep 14
”I begynnelsen ropade Gud: ”Varg!” och sedan dess har vi haft svårt att ta honom på allvar.” Elin Ruuth är däremot en kvinna att ta på allvar, trots att hon skojar mycket. Hon var bara 24 år 2010 när hon debuterade med Fara vill. I augusti i år utkom hennes nyaste bok Konsterna. ”Ibland ringer …
sep 13
”Oavbrutet vilseledd in i minnet, in i minnet av minnet.” Det här är mitt andra besök i Thomas Bernhards finrum. Med stor viljekraft och ansträngning lyckas jag nätt och jämnt trycka mig igenom den mycket trånga passage som leder in i rummet och som till min besvikelse, just som tre år tidigare, är fyllt av …
sep 09
Vilken berättare han var Torgny Lindgren! Jag har bestämt mig för att läsa allt av honom. Hans böcker bör i första hand konsumeras med öronen då hans dialektala läsning förhöjer upplevelsen men också för att den muntliga traditionen låg honom varmt om hjärtat. Tydligen kunde han hålla långa texter i minnet. Berättelserna är en novellsamling …
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
![JULSTÄDNINGEN OCH DÖDEN av Margareta Strömstedt ⭐️⭐️⭐️⭐️
”Nu är hon riktigt tokig, säger pappa till mig, men så högt att mamma ska höra det. Snart kan man inte ha henne hemma!”
Margareta Strömstedts (1931-2023) prosa är i dessa nio berättelser som siden, len och glänsande om en (sin?) uppväxt på 40-talet. Mamman ”med nerver” hatar hushållsbestyr, ligger oftast till sängs efter att ha förlorat klädkampen mot korsetten och det tjocka håret som ska kammas och flätas. Om mamman alls ska visa sig bland folk vill hon vara lite finare. Ångestskrien ekar efter grälen med pappa predikanten, grälen som inte sällan gått genom barnen. De är fyra stycken; tre lydiga och en vanartig. Margareta är näst äldst, familjens storasyster och lilla piga.
”Jag väntade mig så mycket, säger hon [mamman]. Jag skulle bli en strålande predikantfru. Och vad blev det? Det här!”
Det finns så mycket förståelse och ömhet i Margareta Strömstedts skildring av barnens svårigheter och föräldrarnas. Inte minst för mamman som nästan dukar under för tyngden som vilar på hennes kvinnoaxlar. I berättelsen som gett boken sin titel handlar det om hur svår en julstädning kan upplevas för en kvinna – och ett barn som måste hjälpa till – fysiskt men än mer psykiskt. Det är väldigt berörande, fint och sorgligt. Jag tänker först att jag saknar den typen av förståelse hos min egen generations författare. Men sen inser jag att det här barnets känslor växer ju inåt, de förstör hennes livslust i perioder. Istället för att vara arg på sin mamma vill hon själv dö och slippa allt. Pappans predikningar väcker skuldkänslor och skräck inför Guds vrede och straff. Barnen möter också utmaningar utanför familjen; döden, äckliga män och pedofiler (i den här boken också).
Jag vill läsa allt av Margareta Strömstedt!
#julstädningenochdöden #margaretaströmstedt #boktips #godjul #psykiskohälsa](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Senaste kommentarer