”Om de stannat några minuter till skulle de ha sett den, döden. Den stod vid ingången men kunde gå uppför trapporna när som helst, den var en hora men en ganska borgerlig, snygg och sexig sådan. Den tog ändå emot alla avlidna, arbetarklassens döende var lika attraktiva för den som de rikas; likt alla horor valde den inte sina kunder.”
För några år sedan skulle jag inte ha gett den här gubben en chans. Det finns mängder av böcker så varför läsa en islamofobisk sexist som uppenbart är ute efter att provocera?
Jo, för att han purrar läsaren med sina provokationer, jag blir ibland irriterad, ofta engagerad och lockad att tänka över mina egna ståndpunkter och beteenden, det är utvecklande och lärorikt att vandra i mörker tillsammans med Frankrikes ”enfant terrible”. Utan att försöka behaga läsaren låter han densamme se med sin skarpa blick på samhällets nutida fenomen vilka åtminstone delvis tycks missgynna homo sapiens verkliga behov. Diskussionen han för hämtar sin näring från filosofin (Nietzsche med flera). Förinta framstår för mig som en hedonistisk hyllning till köttet och stringtrosan samt som en påminnelse om den arkaiska människans biologi.
Vi följer en vit, rik, medelålders, barnlös, fransk man vid namn Paul Raison (raison=förnuft) och hur han genomgår vad jag uppfattar som livets tre sista faser. I den första av dessa satsar han allt på sin karriär som spinndoktor åt finansminister Bruno. Diegesen i vad som först verkar vara en politisk thriller handlar således mycket om hur man på olika sätt försöker sminka en gris (= politiskt arbete). Det osmakliga gytter av media, fake news, populism, korruption, reklam, kapitalism, mutor, makt och terrorhot (från både höger och vänster) pågår alltjämt när det här utspelar sig i en närapå postdemokratisk framtid (bara några år bort).
”>>I grund och botten<<, sa Bruno slutligen till Paul, >>har presidenten bara en politisk övertygelse, en enda. Den är exakt samma som alla hans föregångares och den kan sammanfattas i en mening: ´Jag är gjord för att vara republikens president.´ När det gäller allt annat, besluten som ska fattas, politiska vägval, är han beredd att göra vad som helst så länge han tycker det verkar gynna hans politiska intressen.<<”
Den förnuftige Paul irrar som i dimma när han försöker orientera sig i den polariserade och åsiktsmastiga civilisationen (där bristen på övertygelse är ett tecken på mognad). Det är uppenbart att han prioriterar fel i livet, trots att han lever som folk gör mest. Han kan blunda för livets grundförutsättning det vill säga att livet en dag ska ta slut, och därför gör han det. Han har inte träffat sin syster på flera år men det ändras när deras pappa får en stroke och förlorar talförmågan – vilket tar oss in i nästa fas. Dimman lättar och perspektivet skiftar (till min stora glädje), nu är det pappan, syskonen och deras familjer som hamnar i fokus. Paul och hans hustru Prudence hittar tillbaka till varandra.
”Vad var det för mening med att installera 5G om man inte ens klarade att närma sig varandra längre eller utföra de mest grundläggande handlingar, de som gjorde att den mänskliga arten kunde fortplanta sig, de som även gjorde att de ibland kunde bli lyckliga?”
Sen blir också Paul allvarligt sjuk och får veta att han kommer att dö inom en snart framtid. Nu i den sista fasen blir han medveten om sin kropp. Givetvis är det fysisk närhet och kärlek som är viktigast i livet. Hustrun betyder allt. Här är inte kärlek som nikotin utan som morfin.
”Själv häpnade han över att få stånd, det var oväntat och nästan absurt, vansinnigt, groteskt och på något sätt ovärdigt, det stämde inte alls med hans föreställningar om att vara döende, arten strävade uppenbarligen mot egna mål, helt oberoende av individens, men den tillät också ömhetsbevis, uppmuntrade det rent av, så att den sexuella njutningen, sett ur en annan vinkel, kunde framstå som en enkel förlängning av ömheten. Vad som däremot inte spelade någon som helst roll var orden, det gick hela dagar utan att de växlade ett enda ord.”
Förinta handlar om hur människan i sin strävan efter tillväxt och individuell utveckling backar bort från sina egna behov. Houellebecq tycks mena att människor tappat kontakten med köttet och att det faktum att vi alltmer sällan har sex och skaffar färre barn kan leda till att vi förintar oss själva. Vikten av den ”äktenskapliga plikten” skola alltså icke underskattas! (Houellebecq version av romantik.) Föraktet för åldrande och utökad dödshjälp skulle också kunna leda till samhällelig självförstörelse. Klimatkris eller modern teknik i fel händer, attackmedlen utvecklas snabbare än försvarsmedlen. Självmord är ett sätt att förinta sig och Houllebecq driver tesen att rationalitet är en parameter som försvårar lycka. Eftersom vi tenderar bli mer förståndiga med åren innebär ålderdom inte sällan minskad lycka. Författaren går i polemik med våra prioriteringar av arbete, pengar, språk och samtal, intellektualitet, veganism framför kärlek, närhet och sex. I brist på förtrollande gudstro är det sex som gör jordens farligaste djur lyckliga och mindre farliga.
Det här är en intelligent och intressant roman men onödigt lång (>600 sidor). Jag tycker den står och stampar mellan varven. Han skriver bra förstås, rakt och med humor, är oväntat lite brutal och misantropisk. Jag tänker mig att Förinta är en bra ingång till Houellebecqs författarskap. Men den nogräknade feministen har här inget att hämta.
Senaste kommentarer