På åttiotalet tömdes Norrbotten på unga nyutexaminerade. Det skedde i ”flyttlasspolitikens” namn och innebar avklippta rötter och bidrag från AMS – arbetsförmedlingen eller Alla Måste Söderut. Detta är fundamentet som den här underbart roliga, välskrivna och personliga romanen vilar på. Avvägningen mellan högt och lågt, trams och allvar, struktur och individ är mästerlig. (Det är kanske bara några få överdrifter och utsvävningar för många för min smak.) Redan i Marie Lundströms debut bländade prosan mig men då som solkatter stundtals, här är det mer som ständigt helljus rätt i nyllet.
Jag känner sån oerhörd värme för Eva som det handlar om och som tycks dela flera erfarenheter med författaren (som jag för övrigt känner lika varmt för). Hon kommer från en håla i norr, växer upp med sin pappa, flyttar till huvudstaden och lägger där allt krut på arbetet. Hon känner sig som en ”byfåne med sminkat kontorsansikte”, har problem med gränssättning och anknytning och vill inte ha barn. Bara i vissa stunder öppnar hon sig och då i samtal med sig själv, annars är hon ”sluten som ett hjortronkart”.
”Sorgen plockade bland bilder jag inte själv valde.”
Evas älskade pappa dör precis när vi lär känna henne vilket spär på hennes redan hemtama känslor av rotlöshet och utanförskap. Det är Tilda 18+ i Kaffe med mjölk, som blir Jenny 28 år i Inget ska växa över mig som nu är Eva 38. Osäkerheten kvarstår i glappet mellan dikotomierna som representeras av huvudkaraktärerna i storstan och de anhöriga som är kvar i norr; staden vs landet, modernitet vs tradition, språk vs tystnad.
”Det var inte synd om stockholmarna. De ville ha det på det här underliga viset. Och jag fick erkänna att det inte var så pjåkigt.”
Den här romanen påminner mig om varför jag älskar litteratur så vansinnigt mycket. Jag som läsare får ju nämligen ta del av musslan Evas hemliga tankar som hennes partner, vänner och kollegor bara kan fantisera om. Det må vara besvärligt att ens uttal får människor att associera till Östermalm men jag är ändå glad att Lundström lämnade skogen för storstaden för huvvaligen vilken finfin lektyr det kom utav det.
Senaste kommentarer