Etikett: Döden

Lars Hård (#1-3) av Jan Fridegård

Jag har läst de tre första böckerna om Lars Hård: Jag Lars Hård, Barmhärtighet och Tack för Himlastegen. Två meter Lars är bornerad, kåt, filosofiintresserad och som namnet antyder hård. Vad det innebär att vara hård som man är ett av ämnena som författaren verkar vara intresserad av att undersöka. Det här är en romantrilogi …

Fortsätt läsa

En katts resedagbok av Hiro Arikawa

Epitet som ”årets bok” och ”internationell storsäljare” lockade mig att läsa den här japanska berättelsen med förhoppning om att få en paus från det jag annars läser. Men jag blev besviken. Även den här romanen handlar om män(niskor)s fåfängliga svårigheter i livet vars upprinnelse står att hitta i barndomen. Givetvis finns här också en manlig …

Fortsätt läsa

Vård och omsorg av Olivia Bergdahl

I vad som liknar dagboksanteckningar delar Olivia Bergdahl med sig av sitt år 2020. Det var pandemi med restriktioner, hon var gravid och hon fick cancer. Hon skriver i dialog med/till sitt ofödda barn om saker hon vill att barnet ska veta om henne, könsroller, feminism, rasism, normer, orättvisor, samhälle, politik med mera. Barnet driver …

Fortsätt läsa

Bröd och mjölk av Karolina Ramqvist

”Mat är kärlek” Nu kommer jag att skriva alldeles för mycket, men Bröd och mjölk fick igång mig och jag vill inte låta bli. Läs boken först och gärna mina reflektioner efteråt. Jag är från första meningen ”Mat är kärlek” idel öra, snart hypnotiserad. Det är något verkligt speciellt med belletristen Karolina Ramqvist. Hennes stil …

Fortsätt läsa

Magnificat av Linnea Axelsson

Man kan tänka sig att en av alla röster, som hördes i den fantastiska Ædnan, här fått en egen roman. Det namnlösa berättarjaget i Magnificat härstammar från en stam i nordligaste Sverige. Under en kväll, dag och morgon följer vi henne, dels på den vandring hon gör genom den nuvarande hemstaden Paris, dels via inre …

Fortsätt läsa

Om Nadja av Fanny Ambjörnsson

Fanny Ambjörnsson (antropolog och genusvetare) har skrivit en slags sakprosaisk biografi om Nadja, en av hennes tre yngre systrar. Nadja var multihandikappad och kunde varken se, tala, gå eller stå, hon meddelade sig via skratt, sång, rynkan mellan ögonbrynen och sina personliga assistenter. Boken innefattar också ett teoretiskt perspektiv på omsorg och funktionsnorm. Författaren tar …

Fortsätt läsa

Min kamp (#6) av Karl Ove Knausgård

Det är med en gnutta spänning men mest indignation jag påbörjar den sista – och 1120 sidor långa – delen av Min Kamp. Boken är så tjock att den också blir fysiskt ansträngande att läsa. Att han har mage att skriva så många självbiografiska sidor om sig själv och sina nära retar mig. Och inte …

Fortsätt läsa

De små hästarna i Tarquinia av Marguerite Duras

”På det hela taget kunde ingen komma ihåg en semester som varit så misslyckad som denna.” I förordet skriver Annina Rabe att den här romanen från 1953 är en bagatell i Marguerite Duras författarskap. Jag håller inte med, möjligen är den mer lättbegriplig. Jag älskar den här romanen som ställer frågor och hänvisar till ett …

Fortsätt läsa

Utan hänsyn av Marianne Lindberg De Geer

Det här är en dagbok som sträcker sig från oktober 2020, där Tvära kast slutade, och ett år framåt. Covidpandemin är fonden som texten är marinerad i. Det är tjatigt (som en pandemi är) men jag gillar samtidigt att hon förevigar hur turerna kring restriktioner går och hur covid -19 påverkar människor i stort och …

Fortsätt läsa

Kaffe med mjölk av Ella-Maria Nutti

”Dotterns skratt värmer Agneta som en morgoncigarett.” Men vad hände här? Jag blev som hypnotiserad när jag lyssnade på Marie Richardsons uppläsning av den här fina debutromanen. Språket flyter superfint, ibland på dialekt. Jag sugs in i stämningen och vill egentligen inte att boken ska ta slut. Ändå vill jag påstå att den är precis …

Fortsätt läsa