Spänn fast er nu för nu ska vi ut och åka! Den här turen ger upphov till epifani och bör absolut upplevas före du läser mina tankar om densamma.
Paul Auster har sagt att ”språket är inte sanningen, det är vårt sätt att existera i universum”. På samma sätt är geometriska former inte bara ett sätt för människan att ”mäta jorden” utan också att existera bland rumsliga formationer och samband i universum. Geometri har använts i flera tusen år men först 1882 kunde man ”bevisa” att det är omöjligt att kvadrera cirkeln. Med Cirkelns fyra hörn återupptar Jesper Virdborg målet i den gamla traditionen när geometri och filosofi tangerade varandra.
Det kunde ha varit Paul Auster som kör den här bussen i vilken jag sitter längst bak och med spänd förundran försöker lista ut vart vi är på väg. Vägen går genom Stockholm. Framför mig sitter Per tillsammans med sin pappa som bjudit med honom på den här turen. Vår körkarl heter Laura och hon guidar oss mjukt framåt på denna resa, utan ryck eller knyck. Likt Sankt Lauritius delar hon ut allmosor bland annat fikabröd och mynt, men hon har en iPad istället för halster. Med sin väna röst informerar hon oss om historiska fakta om kärnkraftsreaktorn R1 som ligger under KTH i Stockholm, om att Olof Palme och Carl Bildt växte upp i samma hus och andra historiska fakta om exempelvis von Fersen och Alfred Ander. Jätteintressant tycker jag plötsligt att det är med historia. Men det är något som är konstigt här också. Jag lyssnar spänt på far och son som sitter framför mig och på Laura som säger: ”Var inte rädda. Vi ska inte långt” och ”Alla fattar när turen är över”.
Pappa Lennart menar att bussresan är en present och att Per samtidigt ska få möjlighet att fråga sin far vad han vill. Det är alltså (vad jag tidigare kallade) en ”manspresent” (det vill säga en gåva som givaren och inte mottagaren uppskattar), i själva verket blir den mer som ett straff. Lennart svarar inte på Pers frågor. Snarare verkar det som att pappan vill befria sig från gamla hemligheter han gått och burit på. Den barndom som är del av Pers världsbild, som är sann för honom, är plötsligt lika sann som en ”cirkeln med hörn”. Det går att säga, det går att skriva, men det finns ingen cirkel med fyra hörn.
Den här oerhört originella och spännande romanen, som jag absolut inte vill lägga ifrån mig, handlar om hur sanning, fake news, fakta, historia, (subjektiva) minnen och berättelser förhåller sig till bedräglighet och ren lögn i livet. Författaren litar dock blint på sina läsare – tack för det – vilket gör att det finns gott om luckor som är upp till varje läsare att fylla. Både min och Pers hjärna går i spinn, bussens väggar tycks närma sig. Han blöder, han bländas, det är dimmigt och det känns overklig för oss båda. Per överöses med information men får ingen rätsida på tankarna innan bussen rullar vidare.
Jag däremot, tänker så att hjärnan spinner runt, på omslaget och cirkeln och hur den ändå alltid sluts. Cirkeln bildar en ring som avskiljer en inre verklighet från en yttre. ”The circle of life”, livet som en resa, i cirklar, utan sidor och hörn det vill säga utan slut. ”Hur långt är det kvar? Hur många stopp”, frågar Per men får inget svar. Cirkeln kan fungera som metafor för livet, universum eller den outsägbara absoluta verkligheten. Enzo betyder cirkel och är starkt förknippat med Zen i japansk kultur, där symboliserar den bland annat tomrum. Detta ångestframkallande tomrum som människan desperat fyller med information av olika slag (inklusive desinformation) vilket symboliseras väl av en rigid kvadrat. Kvadraten kan vara en metafor för hur vi med förnuft ser på sanning, idéer, att vi ger saker namn och kategoriserar, bygger resonemang och berättelser som tillsammans med minnen utgör vår världsbild. Bara det att ju fakta och kunskap förändras. Dödsstraff var en ”normal företeelse” en gång, likaså att elda fossila bränslen. Kvadraten är världsbilden inuti cirkeln som är livet. Kvadraten förhåller sig till cirkeln som västerlänningar förhåller sig till livet. Fyrhörningen är liksidig och förutsägbar, rent av trist i sin avsaknad av spiritualitet, för att inte säga fyrkantig. Därtill konnoterar omslagsbilden yin och yang vilka symboliserar ytterligheter, tid och rum. Den vita klänningen och ljuset/ livet eller var den svart och mörkret/döden står emot varandra. Och så har vi mönstret med trianglarna från Sergels torg mitt i Stockholm, också en del av livet (främst för stockholmarna).
Virdborgs roman är som en utvecklingsroman, fast tvärtom. Den är ett stycke intrikat berättarkonst, fantasifull och eggande. Den är ett riktigt cirkelresonemang! En cirkel med fyra hörn.
Senaste kommentarer