Etikett: Autofiktion

Utan nåd av Fredrik Virtanen

Människan är en liten skit, våra brister och de fel vi gör lämnar spår i oss själva och omgivningen. Under #metoo 2017 var det många som började tro på karma när männen med hybris blev tvungna att tugga och svälja den kaka de själva bakat. Äntligen hängde lagen om orsak och verkan samman som den …

Fortsätt läsa

Systrarna av Jonas Hassen Khemiri

Ödesgudinnorna i antik grekisk-romersk tro var tre. Urd (det förflutnas gudinna), Skuld (framtidens) och Verdandi (nuets) var deras namn i fornnordisk mytologi. De vise männen var tre och det var också familjerna i Tolstojs roman Krig och Fred. Inspirerad av den ryske belletristen och med hjälp av tretalsmystik skapar författaren med tre namn en bred …

Fortsätt läsa

Vanliga människor av Clara Törnvall

Det här är en bok för unga autister om oss ”vanliga människor”, icke-autistiska så kallade neurotypiker (NT), ”en autistisk guide skapad av en autistisk guide.” Kul att författaren ”vänt på perspektiven”, det vill säga förmedlar minoritetens och sitt eget perspektiv. ”Att vara neurotypisk betyder att ens hjärna har utvecklats på ett speciellt sätt. Det gör …

Fortsätt läsa

Natten innan de hängde Ruth Ellis av Margareta Strömstedt

Jag kommer aldrig kunna göra den här boken rättvisa. Jag är chockad över hur starkt den påverkar mig. Det känns som att det är den bästa autofiktiva bok jag någonsin läst – förlåt Kerstin Thorvall. Prosan har en sådan dignitet och densitet att den öppnar något inom mig. Jag faller genom en spricka mellan världen …

Fortsätt läsa

Simone och jag av Åsa Moberg

Alla läsare har en individuell relation till giganten Simone de Beauvoir, menar Åsa Moberg som 1996 skrev om ”sin” Beauvoir. Tillsammans med @lasenar__ och @stellamarin reflekterar jag över detta tveeggade dubbelporträtt. Jag känner inledningsvis ett motstånd när Moberg hävdar sin exklusivitet som Beauvoir-läsare. Det går på tvärs med det av mig uppskattade inledningscitatet: ”Individens räddning …

Fortsätt läsa

Vinterdagbok av Paul Auster

2011, när Paul Auster var 64 år gjorde han en inventering av erfarenheterna som livet inneburit så långt. I den här så kallade dagboken som mer liknar ett sakligt bokslut, riktar han sig till ett du som är han själv. Han redogör för barndomens slagsmål, föräldrarnas skilsmässa, de tjugoen olika hemadresserna, flickvännerna, åren i Frankrike, …

Fortsätt läsa

Någon måste vattna tomaterna av Rebecka Åhlund

”Tut tut , här kommer jag och mitt lilla trauma” kunde varit den här bokens namn. Det hade varit kul men missvisande eftersom berättelsen är större än så. Titelns ”någon” belyser att det kan vara vem som helst, du eller jag, och titeln håller vad den lovar. Rebecka Åhlund skriver om ett berättarjag som ligger …

Fortsätt läsa

Pageboy av Elliot Page

Jag är skeptisk till självbiografier. Jag tycker förstås att var och en har rätt att skriva om sig själv (helst i mogen ålder och med humor), men självömkan och frånvaro av självinsikt retar mig. Tydligen vill jag läsa om Elliot Page uppväxt och liv som skådespelare och transperson, eftersom jag valt boken, men irriterar halvt …

Fortsätt läsa

Inte skära bara rispa av Agneta Klingspor

”Kvinnan som kämpar för att förbli en hel och full människa och kunna älska utifrån sin helhetistället för utifrån sin ofullständighetkan förefalla hård.” /Germaine Greer Det här är Agneta Klingspors (1946-2022) pikanta debutbok som tillsammans med annan explicit och självutlämnande litteratur författad av kvinnor på sjuttiotalet stämplades som kontroversiell ”bekännelselitteratur”. Inte skära bara rispa är …

Fortsätt läsa

Är detta en människa? Av Primo Levi

Det här är en vittnesskildring som publicerades första gången 1947, bara några år efter att Primo Levi, italiensk kemist, sluppit ur koncentrationslägret Buna, en del av Auschwitz. Som nummer 174 517 skrev han boken i huvudet, den första delen i en triptyk. På svenska kom den dock först 1988 – över fyrtio år senare, då …

Fortsätt läsa