okt 13 2021
Kvinnan, som titeln implicerar, vars ”liv hade varit en nischexistens, en i biologisk mening högt specialiserad tillvaro anpassad till ett liv i äktenskaplig sysslolöshet och representation” heter Madeleine (som kakan?). Hon kommer från Danmark men bor nu i London med sin man Adam. Han är en karriärhungrig beteendevetare. Hon är olycklig och alkoholiserad. Hon börjar …
okt 02 2021
Fjärilens tyngd utspelar sig i de italienska alperna och handlar om en stor och stark alpgetsbock som härskar över sin flock. Han kallas kungen av den tjuvjägare som är bokens andra protagonist. Tjuvjägaren, som inte helt saknar likheter med Erri De Luca, sköt en gång kungens mamma och har som slutmål i sin jägarkarriär att …
okt 01 2021
Det här var inte riktigt vad jag förväntat mig. Titeln borde vara Lone Frank och vetenskapen, eller något i den stilen för innehållet är baserat på Franks subjektiva upplevelser samt mer eller mindre vetenskapliga förklaringar till dessa. I och för sig berör hon allmängiltiga ämnen så att det finns gott om kunskaper för läsaren att …
sep 18 2021
Äntligen har jag den tredje och avslutande delen om Mona i min hand, som jag har längtat! Det ser dessvärre mycket mörkt ut för vår kära protagonist, nu när vi är i början av 80-talet. Hon blir dumpad, har två barn att ta hand om, trivs inte på jobbet, blir sjukskriven. Vågar knappt lämna lägenheten, …
sep 15 2021
Outsider är fortsättningen på den augustprisade Underdog. Det är fint att åter möta Monika, Bodil och Johan. Tio år har passerat. Han börjat studera på universitet och är tillsammans med Helena. Men han har fortfarande tät kontakt med morsan Bodil som bjuder på söndagsmiddagar där Johans syster Monica och hennes dotter är med samt Bodils …
sep 06 2021
Om det är åldern eller vad vet jag inte, men min feministiska iver har efter att ha gått hela varvet runt och bitit sig i svansen, lagt sig att vila. Jag kan självklart känna engagemang över sexuella övergrepp och mäns våld mot kvinnor, men jag kommer gång på gång fram till att de stora förlorarna …
sep 05 2021
Redan efter några sidor är jag inne i den engelska 1800-talsatmosfären. Då penningsparande ses som en last. Monokeln sätts till rätta, inte solglasögonen. En hög panna är eftersträvansvärd och ett tecken på intelligens. Det andliga livet är en viktig del. Men det är också en tid när kvinnoföraktet är en internaliserad norm, en flickas giftermål …
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 75 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 41 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
![KRIG OCH FRED [#1] av Leo Tolstoj ⭐️⭐️⭐️
”Samtalet verkade intressant och han stannade kvar i väntan på att själv få säga vad han tänkte, såsom unga män gärna vill.”
Som förväntat är Leo Tolstojs (1828-1910) beundransvärda ambition att skriva om hur människor är på riktigt, hur de egentligen känner och tänker, vad människors egentliga agenda är oavsett miner och ordval. Tyvärr tycker jag inte att han lyckas lika väl som i böckernas bok Anna Karenina. Komprometterande för den här romanen från 1868 är också att den håller vad den lovar, den handlar verkligen om krig.
”Om han hade berättat sanningen för sina lyssnare, vilka likt han själv många gånger hade hört berättelser om attacker och därför hade en klar bild av vad en attack var och nu väntade att få höra om en sådan, då hade de inte trott honom eller, ännu värre, kanske ansett att han själv var skuld till att det inte gått för honom såsom det brukade gå i kavalleristernas berättelser om stridsanfall. Inte kunde han berätta hur alla ridit fram i trav, hur han nästan fallit av hästen, stukat armen och sedan allt vad benen höll sprungit in i skogen undan fransmännen.”
Det börjar bra. Stämningen är väldigt likt den i På spaning eftersom den tid som flytt då vi träder in på en bjudning där societeten språkas, (delvis på franska) om vem som är rikast, vem som ska gifta sig med vem och huruvida Napoleon är en hjälte eller djävul. Lakejer i frack och silkesstrumpor, hovdamer i färgade sidenklänningar, furstar med pudrade peruker och yviga mustascher samlas runt harpan och klaveret. Någon bär hatt med plym, en annan sammetsrock med sobelkrage. Tolstojs smått ironiska ton när han beskriver (de onödigt många) karaktärerna och låter de syna och lura varandra, skrävla och göra bort sig roar mig. Men han tenderar upprepa sig och uppnår inte sin fulla belletristiska potential i detta verk.
”Det är lättare för en kamel att komma genom nålsögat än för en rik att komma till Guds rike. Stackars Pierre, så ung och redan tyngd av rikedom.”
Fortsättning på KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
Senaste kommentarer