Outsider [#2] av Torbjörn Flygt

Outsider är fortsättningen på den augustprisade Underdog. Det är fint att åter möta Monika, Bodil och Johan. Tio år har passerat. Han börjat studera på universitet och är tillsammans med Helena. Men han har fortfarande tät kontakt med morsan Bodil som bjuder på söndagsmiddagar där Johans syster Monica och hennes dotter är med samt Bodils nya bonusdotter Kristina.

Johan Kraft läser juridik, inte för det är ett ”kall”, han är verkligen inte klar över vad han vill arbeta med, det har han inte ens tänkt på. Det som driver honom är att utbilda sig inom något som genererar arbete, att komma bort från ursprunget, att få tillgång till det bästa. Han vill för en gång skull få tillgång till det allra bästa.

Berättelsen går på i samma långsamma tempo som i Underdog, det är väldigt många ord och detaljer om varje situation. Men bra ord i och för sig och han får också väldigt mycket sagt. Flygt håller en nivå som jag skulle vilja påstå är artig – typiskt klassresenären – med lättillgänglig humor. Inget under bältet eller explicit. Det finns en varm och medkännande ton genom hela den här berättelsen. Det är intressant att läsa Johans tankar kring att sakna en, eventuellt bli och vara farsa. Men till större del handlar den här boken om moderskap. Jag menar att Flygt är mycket bra på att få fram prövade kvinnors erfarenheter. Ensamstående mödrars kamp, oönskade graviditeter, missbruk och abort. Precis som i första delen utgör klassmedvetenhet fundamentet i berättelsen. Det handlar om att försöka bena ut varför vi blir som vi blir och ifrågasätta vad som sägs vara fint och fult.

”Det förnedrande i att upptäcka att så eget är inte detta egna liv. Det är i stora delar redan bestämt och utstakat. Här har vi det således igen. Arv och miljö. Börd och bröd. Bara mixat i andra portportioner och med ett fåtal tillskott av andra beståndsdelar. Vissa stiger ut ur föräldrahemmet utan att någonsin se sig om. Raderar utan att tveka hela sitt liv fram till ett pågående nu. Reser genom tillvaron utan att checka in något bagage. Medan andra ständigt betalar övervikt för allt de släpar med sig. Ser sig över axeln för att tolka och förstå var de kommer från, för att staka ut vart de är på väg. De är en tanke att ta med sig när man uppfostrar egna barn. Även om jag misstänker att det inte kommer att göra ett skvatt skillnad. Också när det gäller barnuppfostrandets vedermödor och misstag är man ett resultat av samma två storheter. Att vad de än blir av dem och hur förhållandet till dem som vuxna blir har de ändå inte förflyttat sig länge än ett stenkast bort.”

Romanen är också ett stycke svensk nutidshistoria och en samhällskritisk skildring. Mordet på Olof Palme, vandrarhemmet Af Chapman, Ny Demokrati, wienerschnitzel och samlade Absolut-flaskor på hyllan är några exempel på vad jag hajar till lite extra inför.

”Men nu är vi vuxna gubbar, har lämnat studietiden bakom oss och simmar ut över oceaner av betydelsefullheter. Hoppar på huvudet ut i A-ekonomiprosa, businesslingo, meningslösheter som ska göra kvällsturen till Statoil för att köpa mjölk till morgonkaffet till ett projekt. Storhandling på Ica Maxi till ett koncept och vad vi lägger i kundvagnen avgörs av vilken vision vi utgår från. Vi blir vandrande pladdrande affärsenheter. Tänker och pratar innanför den minsta boxen. Tränger ihop språket till en reduktion. Kastrerar det på nyanser och betydelser och uttrycker våra känslor med färdiga fraser. Bake-offsamtal. Luftpastejer. Vi byter ord med varandra som inte längre har innebörd. Rökringar. Puffar. Lättsmält. Lättpratat. Bredbandsuppkopplar vårt språkcentra och överför infon i ettor och nollor. Får en allt torftigare formuleringsförmåga samtidigt som vi förkastar den rikedom som trycker på underifrån när andra uttrycksformer framtrollade i Rosengård, Hermosdal, Nydala och Krocksbäck. Stadsdelar med ett smidigare och nyfiknare förhållande till språket och där talet fortfarande är en formbar massa under utveckling. Språket som markerar gräns för ens förmåga att tänka och drömma. Förkortningar, omskrivningar, försvenskningar, anglicismer, svarabiska som skapar nya marker att utforska och pröva. Till skillnad från i audioghettot där kreativa ordkonstellationer bara kommer i dagen när skatter ska fördömas. Politiker föraktas och den egna förmögenheten lyftas fram i undertexter och eufemismer. Ett raljerande. Tröttsamt tugg om barnens fritidsaktiviteter, tennislektionerna på söndagarna och semesterbestyr. Och det är i upptakten till en sådan ordduell som arkitekten och jag förvillar oss. Skjuter med lösplugg. Rättar till slipsknutarna. Vi rycker hummande i kavajslaget så att tyget över axeln ska falla rätt. Och fyller i ett nafs hela två debiterbara timmar. En charad. Det var hit jag skulle.

Det konstiga är att den slutar med en riktig cliffhanger, så jag antar och hoppas att det kommer en bok till.

Kommentera