mar 08
Lena Kjersén Edman är litteraturvetare, bibliotekarie och en underbar läsförebild (väl värd att uppmärksammas på internationella kvinnodagen). Jag hittade denna läsvän i boksammanhang på Facebook. I böcker som samtalar öser hon med sin fasta hand, ur sin aldrig sinande källa titlar över läsaren. Jag lapar glupskt i mig och sätter ibland i halsen när jag …
mar 05
Det är med en gnutta spänning men mest indignation jag påbörjar den sista – och 1120 sidor långa – delen av Min Kamp. Boken är så tjock att den också blir fysiskt ansträngande att läsa. Att han har mage att skriva så många självbiografiska sidor om sig själv och sina nära retar mig. Och inte …
feb 27
”På det hela taget kunde ingen komma ihåg en semester som varit så misslyckad som denna.” I förordet skriver Annina Rabe att den här romanen från 1953 är en bagatell i Marguerite Duras författarskap. Jag håller inte med, möjligen är den mer lättbegriplig. Jag älskar den här romanen som ställer frågor och hänvisar till ett …
feb 17
16-åriga Polo arbetar som någon slags parkarbetare i ett grindkomplex vid namn Paradais. Innanför de höga murar som avgränsar lyxvillorna från det liv Polo tilldelats, vattnar och klipper han oändliga gräsmattor, rengör poolen och plockar skräp och hundskit hela dagen lång och om de har fest, sent in på natten utan övertidsersättning. Den lilla del …
feb 15
I 60-talets Rhodesia (då brittisk koloni, idag Zimbabwe) bor Tambudzai. Som åttaåring odlar hon upp en egen jordplätt med majs för att tjäna ihop till skolavgiften. När hennes bror dör får hon inta hans plats i rektorshuset och gå i missionsskola. Där blir hon nära vän med sin progressiva kusin som levt fem år i …
jan 31
Både jag och min tioåring var galet förtjusta i första boken om Maryam. Och till vår stora glädje tyckte vi lika mycket om den här. Minoo Shams vet sannerligen vad hon gör, hon förstår sig på barn, flyktens realiteter, hon kan skriva och hon har humor. Hon ger litterär gestaltning åt sina karaktärer via vardagsnära …
jan 16
Efterliv är en fristående fortsättning på Paradiset, som jag tyckte mycket om. Den stora behållningen med Abdulrazak Gurnahs böcker, skulle jag säga, är att vi får ta del av kolonisationens grymheter inifrån. Tyvärr gör Gurnah i Efterliv avkall på gestaltning och levande karaktärer till förmån för historiska fakta. Den här berättelsen är fragmentarisk – till …
dec 25
Det här är en vackert nedtecknad queer släktkrönika över tre generationer som börjar i New York 2001, med Melodi. Hon är 16 år och avslutar sin barndom genom att till tonerna av Prince gifta sig med Malcom. ”Om det här ögonblicken var en mening, var det jag som var punkten.” Av alla vänner och släktingar …
dec 14
Med rakt och enkelt språk utan kladd beskriver berättaren hur livet ter sig för Damaris vid Colombias Stillahavskust och hennes kamp mot elementen. (Som en mycket bättre version av Den gamle och havet.) Här regnar det mer än någon annanstans på jorden. Damaris är en kvinna med kraftiga händer som bor med en våldsam man. …
dec 13
Jag beundrar verkligen projektet att förtälja delar av den samiska historien och kulturen från anno dazumal in i modern tid. Det här är en kombinerad släktkrönika och fackbok i serieformat som uppenbarligen bygger på gedigen research. Jag kände själv inte till något om skogssamer som författaren sätter i fokus. Det är en lärorik berättelse som …
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer