Bertolt Brecht (1898-1956) var dramatiker och författare, tysk humanist och marxist. Han levde i exil i femton år (bland annat i Sverige) för att undkomma fascismen och skrev under tiden små självbiografiska betraktelser om herr Keuner (den tänkande) som vad det verkar kan betraktas som självbiografiska.
Det var när jag läste Lärarinnans sång av Vigdis Hjorth (en av mina favoritförfattare) som jag blev intresserad av Brecht. Det här är det första jag läser av honom, men definitivt inte det sista.
Historier om herr Keuner är en samling korta moraliska, politiska, psykologiska, filosofiska, buddhistiska aforismer. Några är underfundiga och putslustiga, somliga (för mig) obegripliga, andra är enastående. Mina gunstlingar som jag vill föra in i arkivet är:
Herr K. och Gud: Någon frågade herr K. om det finns en Gud. Herr K. sade: ”Jag råder dig att tänka efter om ditt handlingssätt skulle ändra sig allt efter svaret på den frågan. Skulle det inte ändra sig, kan vi släppa frågan. Skulle det ändra sig, kan jag hjälpa dig åtminstone så långt som till att tala om för dig att du redan har bestämt dig. Du behöver en gud.”
Herr K. vid återseendet: En man, som inte hade sett herr K. på länge, hälsade honom med orden: ”Ni har inte förändrat er ett dugg.” ”Oh!” sade herr K. och bleknade.”
Herr K. och naturen: ”Med tiden förvirrar det oss i stan att bara se bruksföremål, hus och farleder, som obebodda skulle vara tomma och oanvända meningslösa. Vår egendomliga samhällsordning får ju oss att också räkna människor till sådana bruksföremål, och då har träden, åtminstone för mig som inte är snickare, något lugnande självständigt, som inte har med mig att göra, och jag hoppas att de till och med för snickaren också har något i sig som inte kan exploateras.”
Herr K. om form och ämne: För en del konstnärer går det som för många filosofer när de ser på världen. Jag hade en gång jobb hos en trädgårdsmästare. Han räckte mig en trädgårdssax och sade åt mig att beskära ett lagerträd. Det stod i en kruka och hyrdes ut till fester. För detta krävdes att det hade formen av en kula. Jag började genast skära av sidoskotten, men hur mycket jag än ansträngde mig för att få fram kulformen lyckades det inte på länge. Jag hade stubbat av för mycket än på den ena, än på den andra sidan. När trädet äntligen blivit en kula var kulan mycket liten. Trädgårdsmästaren var besviken och sa: ”Jaha, där har vi kulan, men var är lagerträdet?”
Herr K. när floden kom: ”Herr Keuner gick genom en dal, när han plötsligt märkte att hans fötter gick i vatten. Då förstod han att hans dal egentligen var en havsarm och att tiden för flod närmade sig. Han stod genast stilla för att titta efter en båt, och så länge han hoppades på en båt, stod han kvar. Men när ingen båt visade sig, gav han upp den förhoppningen och hoppades att att vattnet inte skulle fortsätta stiga. Inte förrän vattnet stod honom till hakan, gav han upp den förhoppningen också och simmade. Han hade förstått att han själv var en båt.”
Senaste kommentarer