okt 30
Jag brukar beskriva och tagga en bok som humoristisk om det är författarens intention och om jag skrattar minst en gång. Men efter att ha läst D e kroniskt krävs kalibrering, humoristisk litteratur får en ny innebörd. Jag visste inte att böcker kunde vara så här roliga. Författaren ställer mörkret på scenen för läsaren att …
okt 28
Med den här klassiska amerikanska romanen från 1929 tar sig författaren an rasifiering på ett väldigt elegant sätt. Konstigt och dumt att den inte översatts förrän nu, men bättre sent än aldrig. ”Rasproblemet” och hur det såg ut för ett sekel sedan gestaltas av huvudpersonerna Clare och Irene som är svarta men passerar som vita …
okt 19
Ibland tänker jag på hur hemskt det kommer att bli när min man kastar ut mig ur paradiset, för en annan (yngre). Inte om, när. De flesta ifrågasätter att jag tänker så eftersom varsel saknas. Sara Villius är antagligen inte en av dem. Madonna var en underbar, köttig liten bok som istället för en helig …
okt 14
I den här välkända essän från 2006, som bland annat delats ut till skolungdomar, bygger Amos Oz ett medmänskligt fredsbevarande resonemang på grunden att människan bär på en fanatisk gen mot vilken vi behöver försvar i form av: – sinne för humor – förmågan att föreställa sig den andre – erkänna individens rätt att vara …
okt 05
Jag tror att Dörte Hansen är lika trött på den självgoda samtiden som jag. Det här är en bok för min reaktionära sida. Jag skrattar cyniskt tillsammans med Hansen åt nidbilderna av hipsterkulturens surdegar, hantverk, kreativitet, karriärjakt, den anala inställningen till kaffe, gentrifiering med mera. Men att attackera medelklassen som försöker hitta sin väg till …
sep 22
Det är 80-tal när vi först möter den vita farmarfamiljen Swart på gården belägen utanför Johannesburg. De är tre barn, en pappa och en mamma som är dödssjuk. Hon vårdas av den svarta hushållerskan Salome. Innan ”ma” dör avkräver hon sin mans löfte på att Salome ska få marken och skjulet som hon bor i …
sep 17
Åren mellan 1938 och 1945 var Sveriges flyktingpolitik skamligt restriktiv vilket gjorde att tusentals människor som kunde ha räddats gick under i Förintelsen. Annika Thors roman speglar den svenska tidsandan under de åren. Berättelsen kretsar kring utlänningsbyrån där Ingrid, Bertil och Stig arbetar. Dit kommer Ilse, Arnold och Paul eftersom de är tre av få …
aug 30
Italien under ledning av Mussolini invaderade och kolonialiserade Etiopien (Abessinien) 1935-1941. Etiopierna var inte förberedda och hade svårt att värja sig mot Italiens förhållandevis moderna och rikliga krigsmateriel (inklusive stridsgas). Kanske var det därför en kvinna drog med sig flera och deltog i striderna för Etiopien. Den här berättelsen handlar om dem och deras kamp …
aug 22
Det är 1996 och kvarteret i Queens (New York) är hela trygga världen. Där har den här ungdomsromanens ”jag” sin pålitliga gemenskap och bästa vän Neeka. De sitter på trappan tillsammans i ur och skur. Men en dag kommer en tredje ung tjej: D. Hon spräcker deras bubbla. ”Jaget” och Neeka känner redan till delar …
jul 22
Den här tegelstenen på över 600 sidor tillhör en genre som jag inte brukar läsa; skräck och magisk realism. Som tur var är den välskriven och innehåller minst lika mycket brutal realism och samhällskritik – vilket är genrer jag trivs bättre i. Jag är omedelbart idel öra och fullkomligt älskar de första femtio sidorna. Sen …
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer