apr 12
Efter att besegrat ett visst motstånd plockar jag upp den tredje delen av spaningen, 712 sidor tjock. Berättaren hänger sig nu åt tiden då han var en ung man och han avsätter i princip hela den här delen till att impressionistiskt fördjupa sig i vännen markis Robert de Saint-Loups moster Madame de Oriane Guermantes. Precis …
apr 08
Jag har läst de tre första böckerna om Lars Hård: Jag Lars Hård, Barmhärtighet och Tack för Himlastegen. Två meter Lars är bornerad, kåt, filosofiintresserad och som namnet antyder hård. Vad det innebär att vara hård som man är ett av ämnena som författaren verkar vara intresserad av att undersöka. Det här är en romantrilogi …
apr 03
Man kan kanske tro att jag har legat under en sten eftersom jag varken sett (filmen från -85) eller fram till nu läst den här gamla klassikern från 1908 (i svensk översättning först 2006). Romantiska berättelser författade av män har legat långt ner på min prioriteringslista. Men jag är intresserad av klassiker och efter att …
feb 26
Hasse Alfredsson – som läser – tar med mig ombord på en ångslup mellan Stockholm och Lidköping. Det är 1800-tal och människorna är präglade av kolera, huvudbry angående hur man ska titulera varandra (kvinnors huvudbonader avgör om de är mamsel eller jungfru), skråtvång med mera. Ombord finns glasmästardottern Sara Videbeck och sergeant Albert vilka slår …
feb 11
Det andra bandet i Prousts magnus opus vars titel – för mina tankar till den manliga blicken som liknar unga flickor vid knoppar som blommar ut för att inom kort vissna – hade stört mig mer om jag inte visste att upphovsmannen var homosexuell. Denna vetskap gör mig till en mer välvillig läsare tror jag …
feb 01
Tänk er röda läppar om långa cigaretter, skräddarsydda dräkter, cocktailglas med oliver, ondulerade frisyrer med små hattar och från jukeboxen hörs Billie Holidays stämma sjunga Easy living. Det är i den eggande atmosfären, i femtiotalets New York som oxytocinreceptorerna går på högvarv hos Therese och Carol. En klassiker gestaltar en grundläggande allmänmänsklig situation, här är …
jan 20
Idag fyller karenina.se ett år och vad passar väl bättre än att fira detta med ett mastodantinlägg om Marcel Prousts fantastiska spaning. Målet är att under 2022 läsa 4000 sidor ”navelskåderi” av fransk död gubbe (född 1871). Jag har så här långt läst första delen; Swanns värld, som i sin tur är indelad i tre …
jan 01
Bengt Martin (f 1933) var en av de första svenska kulturpersonligheterna som offentliggjorde att han var homosexuell, år 1968. Det gjorde han i samband med publiceringen av Sodomsäpplet. Homosexualitet var olagligt fram till 1944, betraktades sedan som en psykisk sjukdom fram till 1979. I Sodomsäpplet möter vi en möjlig variant av författaren; Joakim, 16 år. …
dec 14
Med rakt och enkelt språk utan kladd beskriver berättaren hur livet ter sig för Damaris vid Colombias Stillahavskust och hennes kamp mot elementen. (Som en mycket bättre version av Den gamle och havet.) Här regnar det mer än någon annanstans på jorden. Damaris är en kvinna med kraftiga händer som bor med en våldsam man. …
dec 10
En feministisk boknörd kan väl knappast göra skäl för sitt epitet utan att ha läst vårt lands första stora idéroman av kvinnorörelsens förkämpe Fredrika Bremer. Hon kanske inte inledde första vågen (det gjorde Nordenflycht ett sekel tidigare), men hon med sitt emancipatoriska arbete ett avtryck som består. Romanen kom ut 1856 och gav upphov till …
![TILL SKUGGORNAS LOV av Junichirō Tanizaki ⭐️⭐️⭐️⭐️
Hej, jag heter Nina och jag är nippofil.
Den här urmysiga essän från 1933 om kärleken till klassisk österländsk estetik och ett långfinger till den västerländska får mig på väldigt gott humör i mörkret. Författaren sammankopplar den österländska kulturen med den japanska ”nationalkaraktären” - en tvivelaktig term som jag tar med en nypa salt, men som ändå säger något om normer i öst jämfört med våra i väst. Den japanska estetiken har ”alltid skuggan som grundton och är oupplösligt förenad med mörkret.” Halvdunkel ”öppnar verkligheten för andra sinnen än bara synen och skapar en större harmoni.”
Junichirō Tanizakis (1886-1965) kärlek till skuggorna och aversion mot banal klarhet påminner om Jon Fosses passion för det lysande mörkret och att det bara är i mörkret vi verkligen kan se. Kanske att svärtan inom oss kan komma till ro när vi fäster blicken på det mörka utom oss?
Tanizaki förespråkar de traditionellt japanska pappersväggar som silar in ljuset och gör hemmet till en föränderlig plats, en naturnära toalett helst i trä utan vita och blanka detaljer, ljudapparater som lyckas förmedla hjärtat i japansk konst och musik; pauserna, mörka lackade skålar som får soppan att dofta ”av zen”, stora takskägg som parasoll på husen och stillstam nō-teater.
”Rent allmänt känner vi ingen ro i sinnet när vi ser något som är skinande blankt. Västerlänningar använder silver, stål och nickel till bestick, fat och så vidare och putsar allt så att det skiner, men så glänsande saker tycker vi inte om. […] Tvärtom blir vi glada när tiden sätter sina spår och ytan mörknar och förlorar sin glans.”
På japanska och kinesiska finns ord för att laga sånt som gått söner med guld (kintsugi), brodera synliga lagningar på kläder (sashiko) och lystern från händers solkande beröringar (nare).
Mörker i all ära men kvinnorna i öst undkommer inte vithetsidealet. Traditionen placerade dem längst in i skuggorna för att de skulle behålla sin vithet. Vitt puder, avrakade ögonbryn, svärtade tänder och mörkblått läppstift användes för att huden skulle se ljusare ut...—> KARENINA.SE](https://karenina.se/wp-content/plugins/instagram-feed/img/placeholder.png)
UTMANING: JORDEN-RUNT-LÄSNING
Jag har läst böcker från 70 av världens 195 länder.
Följ min jorden-runt-läsning här!
UTMANING: NOBELPRISTAGARE
Jag vill (försöka!) läsa minst ett verk av alla som fått Nobelpriset i litteratur.
Jag har så här långt läst 38 av 119.
Följ min Nobelutmaning här!
Senaste kommentarer